Jordfågel. Lasse Johanssons spretande skulptur i smide framför verk av Kareem Sadoon och Margareta Brandin.

 

Bilder och skulpturer varvet runt

 

Sommar är dödsäsong för gallerier, alla stänger – utom ett som lever upp. Det är glädjande att Galler Mot Strömmen på Hospitalsgatan envisas med att hålla öppet. Nu gäller det bara att folk förstår det och hittar dit. Och så vore det förstås bra om tiderna på Facebooksidan stämde med verkligheten, så man slapp göra flera försök.

11 konstnärer deltar med 2 – 3 verk vardera. Jag tror så gott som alla har ställt ut där tidigare. Ungefär hälften är medlemmar i KIFiN, ungefär hälften är av irakiskt ursprung. Några är bägge delarna. Alla utom en är lokala konstnärer.

När man förstått att verkförteckningen är numrerad motsols är det bara att följa varvet runt.

 

Berit Hammarbäck – Syskon.

 

Berit Hammarbäck visar två sinsemellan olika verk. Den ena, Syskon, är en stillsam akvatintetsning medan den andra, Spår, är en brutal fotogravyr på en skrovlig aluminiumskiva. Två konstnärliga sidor vill bägge komma ut. Om de låg i strid skulle den senare vinna.

Falah Alani visar i de två mystiska och mytiska målningarna Inspiration av runor I + II upp en värld som är både lockande och lite skrämmande. Den första är dovt hotfull, medan den andra är mer utåtagerande. Man vill känna på akrylens reliefverkan.

Anna Béve har i de två bilderna Fantasi och i Artist II använt sig av blandteknik som inkluderar sömnad. Jag kan inte hjälpa att jag ser zoomorfa drag i alla tre. I den första en grip och i den andra en fågel. Och förstås lite blommor och blader. (Men jag har också fantasi.) Artisten befinner sig mellan himlen och de små vattenväxterna andmat. Eller inte.

Åke Bjurhamn hittar jag både representerad på väggen med de känsliga Vinterbild och Hamnbild och i kött och blod vaktandes utställningen. Jag frågar om han börjat måla föreställande igen.

– Nja, det är inre bilder. Jag har ingen förlaga när jag börjar måla. Dessutom har jag gått ner i format, det är så svårt att förvara stora målningar.

Vi konstaterar att inga konstverk ännu är sålda. Proppen har fullständigt gått ur konstmarknaden, menar Åke. Och alla inredningstidningar och mäklarannonser visar rum med tomma väggar. Vi enas om att det är en hemsk trend, men att den måste vara övergående. Annars vill ingen av oss vara med längre.

 

Åke Bjurhamn med Hamnbild och Vinterbild.

 

Amjad Altayyar representeras av två stora, kvadratiska dubbelporträtt i hans typiska stil. De är både groteska och ömsinta på en gång. Man ser dem inte som vanställda eller otäcka i första hand. Att han kan göra realistiska porträtt vet vi från utställningen på Stadsbiblioteket, men detta är bättre, mer personligt.

Margareta Brandin har en abstrakt bildvärld i den förkolnade Lämningar och den eldiga Det som blev kvar. Tiden har förflutit, och det finns inte mycket som återstår. Den förstnämnda känns rostig och förbränd, och den skrämmer mig lite. Den andra har fortfarande glöd kvar, och den utstrålar mer hopp.

Kareem Sadoons tre små kvadratiska Dialog 14, 15 & 16 föreställer tre helt olika typer av samtal. Först ett gult, engagerat samspråk mellan vad som verkar vara två jämställda parter. Sedan ett ljusviolett exkluderande treparssamtal, där varje par inte verkar ha (eller vilja ha) kontakt med de andra. Slutligen ser vi en beriden (?) figur som talar med en spöklik varelse. Eller är det tvärt om? Det känns som den ena parten inte når fram.

Aaid Jasim väljer att kalla sina målningar Utan titel, och det gör ju att man får full frihet som åskådare. Det här är något helt annat än på utställningen på Kronan 2012. Nu befolkas målningarna av människofigurer i varma färger, och jag kan inte låta bli att associera till Niki de Saint Phalle.

 

Aaid Jasim – Utan titel.

 

Ahmed Nussaifs målningar heter Green sky och Yellow sky. De utstrålar mer hetta än hans nuvarande hemstad Umeå. Två halvabstrakt expressionistiska landskapsmålningar med fantastisk färgbalans och drypande akryl. Man vill kliva in i bilderna och sola sig.

Alexander Hadad visar två små skulpturer Tratt I och II, som helt saknar den lite humoristiska ton som hans verk vanligen har. Jag tycker de vinner på det, men så har jag ingen humor heller. I det ena äpplet ska man tydligen tappa i, och från det andra äpplet ska man tappa ur. Vad? Låt mig undra! De passar bäst som par.

Lasse Johansson har fått sina verk felnumrerade på listan, men dummare än att man inte kan identifiera skulpturerna Jordfågel I och II och Järnteckning är man inte. Om man nu, mot förmodan, inte skulle känna igen hans stil. Jag gillar bäst den förstnämnda, som spelar fint mot rummet och andra konstverk. Den sista är nästan tvådimensionell, som namnet antyder.

Oavsett om det är för mycket sol eller regn ute är det en god idé att gå in en sväng på Galleri Mot Strömmen. Hjärnan vill inte ha semester. Den behöver konstnärlig näring.

Text och foto: Michael Strandhed

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

GALLERI MOT STRÖMMEN Norrköping

27 juni – 14 augusti 2015 ons – lö 12.00 – 16.00
Sommarutställning

LÄNKAR
Galleri Mot Strömmen Facebook
Berit Hammarbäck hemsida info  reportage 7/11 2011
Falah Alani hemsida info info reportage 16/3 2015
Anna Béve hemsida
Åke Bjurhamn hemsida info reportage 6/9 2013
Amjad Altayyar hemsida info reportage 3/12 2014
Margareta Brandin hemsida reportage 28/4 2014
Kareem Sadoon hemsida
Aaid Jasim hemsida reportage 12/11 2012
Ahmed Nussaif hemsida
Alexander Hadad hemsida info reportage 14/1 2013
Lasse Johansson hemsida reportage 7/3 2014