Fashion är det nya svarta i Afrika. Republiken Botswana, norr om Sydafrika, utvecklas snabbt och ny bebyggelse möter öknen. Modevisningen hölls hemlig in i det sista, gästerna bjöds in med kort varsel.
”De drömmer om att bli en ny Naomi Campbell”
RECENSION/NORRKÖPING Mode som partyhöjare, livsdröm och gryende industri. Per-Anders Petterssons fotografier från Afrikas modevärld är provocerande komplexa. Finns ett bättre ställe att ställa ut dem på än Arbetets museum, textilfabriken som visar bilder från hela världen?
Modevisning som partyhöjare. Varför inte spetsa konferensen med en modevisning? Den svarta medelklassen är numera större än hela den vita befolkningsgruppen i Sydafrika. Det är för dem och förstås för (den politiska) överklassen som modevisningarna hålls. Och inte bara i Johannisburg och Kapstaden utan även i många andra afrikanska storstäder. Lite av en kringresande cirkus.
– Det är bara modevecka en gång om året. Många av modellerna är cigarettflickor eller studenter. De kanske drömmer om att bli en ny Naomi Campbell, säger fotografen Per-Anders Pettersson.
Modellerna samlas på denna hot spot och hoppas bli upptäckta, om inte som supermodeller så åtminstone av en tillräckligt rik man.
– Men de åker ut när de blir 30 och ersätts av en ny 22-åring.
Må så vara att Sydafrika numera är en demokrati, patriarkalismen härskar oinskränkt.
Repetition. Modellerna tränar inför kommande dags modevisningar. Än så länge bär de sina egna kläder – och egna ansikten. Per-Arne Pettersson erkänner att han själv blivit modeintresserad och klär sig snyggt när han är ute på jobb.
Dokumentärfotografen Per-Anders Pettersson besökte Sydafrika 1994 och blev begeistrad. Han följde Nelson Mandela under flera veckor, har skildrat situationen efter folkmorden i Rwanda, livet med hiv/aids i Kongo och andra länder. Fördjupat sig i de braskande nyheter västvärlden vanligen förknippar med Afrika.
2009, 15 år efter demokratins intåg i Sydafrika, sökte han efter den nya över- och medelklassen för ett reportage för en av sina tyska uppdragsgivare.
– Många ungdomar som fått pengar gick på modeveckor i Johannisburg. Jag började dokumentera, blev fascinerad och kom så småningom in bakom kulisserna, berättar Per-Anders Pettersson som är bosatt i Sydafrika sedan 2001.
Det kunde vara Paris 1960. Silvertyg och fjädrar i kontrast mot mörkbrun hud skulpterar tidlös lyx. Några kvinnor, en bär ett halsband med med rader av dyrbara pärlor, på första bänk betraktar konstverket; det går knappt att tala om ett bärbart plagg.
Några få av utställningens 63 bilder (det finns ett bildspel också med fler ändå) är från själva modevisningarna. Merparten i utställningen är tagna just bakom kulisserna. Tre modeller som väntar på sin tur i en minibuss. En assistent som fixar till underkjolen. Tre män, en designer och hans modeller, i samtal. Modellen som sätter fingret för munnen och hyschar åt fotografen.
Mönster. En del designers hämtar från traditionen i sina verk, eller som här när modet presenteras tillsammans med iögonenfallande djurskallar.
Fem fotografier har dragits upp på höga vepor. De ger visuell tyngd i hängningen uppe på våning sju. Där finns en rytm i utställningen som mer har att göra med färg och kontrast än med vissa designers, årtal eller länder. Fotona i utställningen och i den bok med samma namn som kom förra året har tagits i 15 länder.
Informationen i utställningen är knapphändig. På en vägg står ett citat av superdesignern David Tlale: I am not colored. I am color.
Och färg handlar det ju ofta om. Stylister sminkar med silver, färger i mönster som drar åt både modernism och traditionell kultur. Vackert smyckade djurskallar med horn blir till utsökt kitsch.
Arbetets museum blir mer än en utställningshall. Jag tänker på vävstolarna och arbetarna som rymdes i det höga Strykjärnet under textilepoken. Tanken snuddar vid några fotoutställningar om hårda arbetsvillkor på olika platser i världen. Men också vid fotoutställningen Albino – i skuggan av solen (2009) eftersom några av modellerna har just albinism.
– Han lyfter fram information om albinism på sin Facebooksida, berättar Per-Anders Pettersson om en uppmärksammad manlig modell, egentligen en svart afrikan men med albinism.
Färgspel. Stora bilden fångade modellerna när de väntade i minibussen på att gå ut. Överst till höger genomförs visningen i ett muslimskt område vars stränga regler gjort det till en populärt inflyttningsmiljö.
Hur ser vi på bilderna här, blir de exotiska? Fångas jag av de vackra modellerna, som i färgspelet med tre kvinnor tätt ihop, en vit afrikand, alltså boerättling, en mellanbrun och en mörkbrun. Tanken går till dubbelutställningen Stereotypt (2014), som både fanns i barnversion och EWK-version. Minnet av den utställningen har faktiskt en dämpande effekt på den provokation som just modescenen kan väcka (varför ägna sig åt något så ytligt när världen/Afrika/könsmaktordningen/etc. ser ut som det gör?)
Utställningen är komplex och fördjupar mer än den förenklar. Varje bild är ännu en berättelse som drar åt ett nytt håll. Per-Anders Pettersson verkar känna dem alla och droppar hela tiden sidoinformation. Som att tygerna köps på den globala världsmarknaden.
Många designers kommer från USA och försöker göra sin lycka i det Afrika de eller deras förfäder kom ifrån. De kommer och de drar vidare även om många drömmer om att kunna flytta tillbaka och öppna sin egen modebutik.
Fotografen stannar till hos den sydafrikanske designern Laduma som går sin egen väg. Han använder xhosastammens färger och mönster i sina kollektioner för män. Tygerna tillverkas också lokalt av ull från provinsen.
Det finns en gryende modeindustri menar Per-Anders Pettersson.
– Nu har det blivit mer inriktat på att det ska bli affärer. Strukturen med inköpare finns i Sydafrika.
Den afrikanska catwalken börjar ha en marknad som inte bara handlar om att höja partystämningen.
© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
ARBETETS MUSEUM Norrköping
15 juni – 20 augusti 2017
African Catwalk
Fotografi
Per-Anders Pettersson
LÄNKAR
Per-Anders Pettersson hemsida
Arbetets Museum hemsida Facebook
Prisat dokumentärfoto visar oss världen reportage Kultursidan.nu 7/11 2015