Safariguiden Åsa Tjäder Brodd. Till vänster Maria Johansson som gestaltar en sorgsen konstnär med kärleksbekymmer.

I en vanlig lägenhet nära dig

Vi är en liten publik som samlas utanför porten till ett vanligt hyreshus på Kungsgatan. Fler än 15 tar Teater Alter Ego inte in till föreställningen Kollektivet och lördagens första föreställning, premiären, blir snabbt fullbokad. Vår guide Åsa Tjäder Brodd tar emot i lätt tropikhjälm. Vi ska på safari till Kollektivet.

Instruktionerna är tydliga: inte se i ögonen, inte röra någon eller något, ingen direktkontakt med invånarna. Guiden delar ut plastpåsar med skyddsutrustning, påsens röda/gröna färg beroende på vår personliga samhällsstatus. In i huset, uppför trapporna, innan vi går in i boendet till Kollektiv nr 105 anmodas vi ta på de blå skoskydden. Det blir ett prasslande bestyr med påsar och skoskydd, några tar även på andningsskydd, rentav även plasthandskar.

Inne i lägenheten luktar det illa från köket. I hallen möts vi av en person som håller upp mobilen som för att dokumentera vårt besök, hon kommenterar allt som sker, det är positivt eller negativt. Allteftersom presenteras vi för alltfler av de boende.

Teater Alter Ego vill berätta om det som är riktigt viktigt. Oftast spelar man för sluten publik, kommuner, vårdpersonal. Under Norrköpings teaterfestival, som den här helgen är inne på sista varvet, har Maja Engström gett I en bubbla av glas. En monolog om ätstörning, som hon spelat till och från under fem år.

Kollektivet, som de fem medlemmarna i Alter Ego skapat direkt för Teaterfestivalen, är en både fiktiv och effektiv framtidsvision som på ett obehagligt sätt snuddar vid företeelser som finns redan idag. Spelplatsen är en lägenhet man fått låna över dagen.

Låt gå för den snurriga tjejen som fastnat i sin smartphones möjlighet till ett ständig dokumentation av livet. Men steg för steg möter vi fler människor som fråntagits sin värdighet, sitt medborgarskap och sina namn. De är bara nummer och diagnoser. När den förväntade livslängden över- eller underskridits väntar en svart plastsäck som ställs ut på gården.

Skådespelarna gestaltar sin karaktärer på ett tydligt, närmast endimensionellt vis. Det är en air av improvisation över föreställningen, en beredskap för vad publiken kan säga eller ta sig till. Att gå runt i en privat lägenhet är en speciell upplevelse.

Vår guide är mån om att upprätthålla skillnaden till ”de boende”. Hennes språk hör hemma hos en sociolog men en sådan samhällsforskande profession torde höra hemma bland de ”tärande” namnlösa som man nu inhyst på billigast möjliga sätt i boenden. De som älskade någon, de som ville odla kål och sparris och göra sin röst hörda, de som ville odla den kultur som berättar om människors tankar och erfarenheter.

Under vårt besök inträffar ”incidenter”, som vår guide är snabb att skyla över. Vi 15 går lydigt i hennes ledband, trots att den före detta bibliotekarien ropar efter oss att hjälpa den som lider.

Kollektivet är en berättelse om människor i ett boende. Under föreställningen spelar vi med i en berättelse om ytterligare 15 personer som fråntar sig själva sin rätt till handling.

Den tanken dröjer sig kvar. Vad skulle vi göra om det var ”på riktigt”? Dum fråga.
Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• TEATERFESTIVALEN Norrköping

• 18 maj 2013
  Kollektivet
  av och med Teater Alter Ego
  • MEDVERKANDE
    Maria Bergquist, Åsa Tjäder Brodd, Maja Engström,
    Anna Nygren och Maria Johansson

LÄNKAR
Teater Alter Ego hemsida
Norrköpings Teaterfestival hemsida
Bättre med en stor Teaterfestival i Norrköping reportage Kultursidan.nu 15/4 2013

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR