I fantasin är vi alla concorde-plan.

De bortglömda barnen

Ett bortglömt barnhem någonstans i världen. I Sverige säger ett av barnen, men det skulle kunna vara var som helst. Världen har förlorat sina referensramar och barnen väntar i ett limbo på att bli ihågkomna och hämtade.

Dagarna avlöser dagarna för de enda tre barnen som är kvar och mellan tandborstning och läggdags leker de; leker och leker. Allvaret smyger sig på, men ingen märker – de är ju barn, allting kommer bli bra till slut.

Ingen av dem vet hur länge de varit där, i några hundra år kanske? Den enda vetskapen om världen kommer ur den enda boken de har, boken om dr Livingstones äventyr. Genom den har de samlat på sig sporadiska men statiska kunskaper, men varken vi eller de vet vad som pågår utanför barnhemmets väggar. Så en dag kommer ett främmande barn och skakar om deras noggrant arrangerade verklighet. Plötsligt är det någon som inte vill följa reglerna, som inte vill sova, som inte vill borsta tänderna och som säger att ingen någonsin kommer att hämta dem igen.

Pjäsen är efter manus av Isa Schöier och i regi av Sofia Spångberg och Fredrik Wikberg. I rollerna som Livingstones barn ser vi Emma Wiklund, Linus Källman, Mattias Nylén och Daniel Viklund. De går alla på Marieborgs folkhögskola, vars vårprogram startat i samband med Norrköpings teaterfestival och spelas på Teater Bråddgatan 34.

Först är det lite svårt att se barnen i de vuxna kropparna på scenen. Men ganska snart blir de till de kvarglömda barnen. De följer regler någon, som är borta sedan länge, satt upp för dem och låter fantasin fylla resten av tiden. Eftersom tidsrymden är osäker blir jag ibland osäker på hur gamla de egentligen är. Deras minnen har blandats med önskningar, men ibland tränger insikterna upp till ytan. Dock trycks de snabbt undan igen – de är ju barn. För vad skulle de annars vara?

För mig bidrar ambivalensen till upplevelsen. Det är glatt och allvarligt, barnsligt och vuxet på samma gång. Berättelsen blir mörkare och allvarligare vartefter pjäsen fortskrider, och skratten fastnar i halsen. Vad är det egentligen som hänt med världen därute? Det nyanlända barnet talade om folkmassorna, om folkmassorna där någon dött. Finns det någon värld kvar alls?

Skådespeleriet växer i takt med pjäsens utveckling, och i slutet applåderas de in av en hurrande publik. Välförtjänt tycker jag. På vägen hem tänker jag på barnen, på den där mystiska världen utanför. Det finns många möjliga utkomster, och det känns fint att undra – att själv få fundera på de bortglömda barnens slutgiltiga öde.

 Text och foto: Karolina Nilsson

• TEATERFESTIVALEN Norrköping

• 19 maj 2013
  Livingstones barn
  av Isa Schöier
  Regi: Sofia Spångberg och Fredrik Wikberg
• MEDVERKANDE
  Emma Wiklund, Linus Källman, Mattias Nylén, Daniel Viklund

LÄNKAR
Spelprogram Marieborgs folkhögskola hemsida
Marieborgs folkhögskola hemsida
Norrköpings Teaterfestival hemsida
Bättre med en stor Teaterfestival i Norrköping reportage Kultursidan.nu 15/4 2013
Teater Bråddgatan 34 hemsida 

FLER BILDER FRÅN FÖRESTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157633532991526″]