Mankan Nilsson återvänder än en gång till uppväxten. Här på Östgötateaterns pressvisning inför premiären.

Vi skojar imorrn har snart premiär på Östgötateatern. Film 4:30 min.

Försonas – och gå vidare

Svartmöglet kryper på snickarglädjen. Förfallet syns på långt håll men Magnus ”Mankan” Nilsson sitter glad framför verandan och känner sig som hemma.

Hemma i Norrköping, hemma på Östgötateaterns scen där sommaren, sommarstället och hans familj återskapats med just de skådespelare han själv valt och skrivit för.

– Det allra viktigaste, säger Magnus Nilsson om denna hemkomst som sker på så många plan, är att försonas med sin mamma.

Pappas grammofon sägs vara äkta. Johanna Thor och Olle Persson spelar systern och pappan.

Ständigt självbiografiske dramatikern Magnus Nilsson skriver kanske närmare sig själv än någonsin tidigare i Vi skojar i morrn, som kan ses som en fristående fortsättning på filmen Min store tjocke far från 1992. Den här gången är det mammans historia som han vill berätta, hon som ställde upp för sin man och aldrig sade ifrån, hon som tjatade och fostrade sin ende son, fast han var vuxna karln.

– Man ska inte veta riktigt som publik vad som ska hända i föreställningen, säger Mankan Nilsson, som släppt taget om pjäsmanus och överlåtit det i regissören Stina Anckers vård. Och inte lägger han sig i vad skådespelarna gör med de roller han så kärleksfullt skrivit åt dem, tänkt in sig i vars och ens begåvning och energi.

Peter Sundberg spelar Emil, Mankan Nilssons alter ego. Mankan säger sig gilla hans energi. Mamman spelas av Mona Lundgren, som visserligen pensionerade sig för några år sedan men fortsatt spela teater i Vadstena sommartid. Pappan spelas av en annan hemvändare, Olle Persson, och dottern Fanny av Johanna Thor, också  hon en gammal hemvändare så ung hon är.  Tobias Almgren har också en roll, som Emils kusin.

Regissören Stina Ancker. Mona Lundgren och Peter Sundberg, som spelar modern och Emil.

Mitt i allvaret utlovas humor, sångnummer och lek.

– Harry Martinson har sagt någonting om att ”sorgen är det största betyg glädjen kan få.” För mig går det hand i hand, något otroligt sorgligt är också makalöst roligt.

Premiär i Norrköping nu på lördag.

Text, film och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• ÖSTGÖTATEATERN

• Premiär 12 februari, spelas t o m 12 mars
  Norrköping
• Premiär 25 mars, spelas t o m 8 maj
  Linköping