Pusselbok. Hans Brask – Biskop mellan påvemakt och kungamakt ges ut av Stiftshistoriska sällskapet i Linköpings stift.

”Jag misstänker att han lät bygga Noor”

Det är mycket med Brask just nu, han med lappen ni vet. Den luriga lappen i sigillet som räddade livet på den falske biskopen. Den lappen som klistrade sig så stadigt fast på hans eftermäle att det till slut var det enda gemene man kände till om honom. Men nu är det Braskår och jag har lärt mig att lappen troligen aldrig existerat.

Under 500-årsfirandet av Hans Brasks invigning till biskop i det mäktiga Linköpings stift passar Stiftshistoriska sällskapet i Linköpings stift på att ge ut antologin Hans Brask – Biskop mellan påvemakt och kungamakt. En väl vald titel, för när Hans Brask flydde från Sverige efter riksdagen i Västerås 1527 hade kung Gustav inte bara tagit makten över Sverige (mot danske unionskungen). Påvens makt över kyrkan – tjänstetillsättningar och penningflöden – var också bruten.

Per Stobaeus, Braskkännaren framför andra, inleder med en snabbskiss över biskopens liv och verk. Hans Brask föddes i Linköping, borgmästarsonen fick studera och blev både teolog och jurist i kyrkans tjänst, även i Rom. Som domprost i Linköping kände han stiftet väl när han invigdes till biskop, utsedd av påven och välkomnad av stiftets invånare. Biskop Hans styrde stiftet med stadig hand, reste flitigt runt och konfirmerade, vigde unga teologer till allt högre prästgrader och dömde i rättstvister. Han ingick även i rikets råd.

Då och då varnade han för kättare, nordtyska köpmän som slog sig ner i stiftets hamnstäder hade lämnat den rätta tron. Men det var en ung kung, som behövde pengar, silver och guld för att betala sina krigslån, som blev hans och kyrkans fall. Brask som inledningsvis stöttat Gustav Eriksson Vasa slutade sina dagar i exil. Via Visby flydde han till Danzig hösten 1927. 74 år gammal dog han i Polen.

Antologins läslockande pussel ger en inblick i forskningen, både den äldre och den allra senaste. Varje kapitel avslutas med fotnoter och rikhaltigt med referenslitteratur, om det än handlar om Biskopens kakuläge – alltså var på bordet kornkakan, som man åt maten på, placerades – eller om Brasks föregångare Hemming Gadh.

De fjorton skribenterna kartlägger vänner och fiender, gör hembesök i biskopsgårdar och skildrar maktkampen. Samt rapporterar att bevisläget vad gäller Braskens grav, Braskens stol och Braskens ring med mera är tämligen svagt.

Mest spännande och mitt i forskningen är kanske ändå att få följa Ulla Ehrensvärds egna resonemang kring en Sverigekarta som hittats i holländska Leiden. Troligen ritad av Hans Brasks egen hand.

Vid pressvisningen – och troligen även vid bokreleasen några dagar före midsommar – spekulerade en kort teaterscen i hur Linköpingsskatten hamnade i biskopens åker, strax utanför slottet kanske omkring 1525. Den hittades redan 1676 och finns under Braskåret utställd på Slotts- och domkyrkomuseet i Linköping.

– En sådan skatt borde ha legat i en kista men troligen gjorde den inte det, berättade kapitlets författare Thomas Malm.

Det tyder på att skatten gömdes undan och grävdes ner i största hast. Kanske kungens soldater redan anlänt till Linköping, att det handlade om minuter.

Flera kapitel behandlar östra delen av länet. Att Hans Brask var angelägen om att utveckla stiftet, kyrkan och Sverige är klart. Men så långt som till att kunna fastställa att han ägde delar av bergshanteringen i Vånga eller andra bergslag går inte arkeologen Olle Örfors. Inte heller Eva Nyström Tagesson lyckas knyta Hans Brask till sitt kapitelområde, det konstfärdigt snidade och förgyllda Mariaaltarskåpet i Skärkind, alla legender till trots.

Grävt har i god jord har Marie Ohlsén gjort, för några år sedan undersökte hon Krokeks gamla fransiscanerkloster som tog emot resande innan gästgiveriet kom till.

– Det jag misstänker är att han lät bygga sig en ny gård, Noor, på östra sidan om Motala ström.

Museiantikvarien Ann-Charlott Feldt har studerat ortsdateringen i Brasks kopiebok. Ett typexempel på forskning som ställer nya frågor till källorna – Var befann han sig när han skrev sina brev? Hon lutar sig mot de forskare som renskrivit och översatt valda delar av biskopens bevarade brev, kopieboken.

– Det hade varit en dröm att få kopieboken renskriven, en nåd att stilla bedja om, säger Ann-Charlott Feldt som passar på att även önska sig en utgrävning för att säkert kunna sätta fingret på Norsholms gamla herrgård och säga att här ligger biskop Brasks eget Noor.

Att vi firar Braskåret är kanske det främsta beviset på att vi i Sverige kommit över ”katolikskräcken”. Segraren vill gärna skriva historien och Gustav Vasas ryktesspridning fördes vidare genom seklerna. Kanske trätorna mellan högkyrkliga och lågkyrkliga vid mitten av 1900-talet i Sverige rentav ska ses som ett sista utfall i kampen.

Boken är vackert formgiven och med ett rikligt bildmaterial. Två anmärkningar i kanten: några av altarskåpsbilderna från Skärkind borde ha fotograferats om. Jag saknar namn- och sakregister väldigt mycket.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Robert Betts

ANTOLOGI

Hans Brask – Biskop mellan påvemakt och kungamakt
Redaktionskommitté: Christina Blomqvist (red), Ann-Charlott Feldt, Per-Eric Lindgren, Gunnar Nordanskog
Utgiven av Stiftshistoriska sällskapet i Linköpings stift 2013

FÖRFATTARE
Ulla Ehrensvärd, Ann-Charlott Feldt, Markus Hagberg, Olle Hörfors, Markus Lindberg, David Lindén, Thomas Malm, Eva Modén, Magnus Nyman, Eva Nyström Tagesson, Marie Ohlsén, Sven-Erik Pernler, Erik Petersson, Per Stobaeus

LÄNKAR
Brask 2013 hemsida
Stiftshistoriska sällskapet hemsida
När biskop Brask blir avklädd sin makt recension Kultursidan.nu 4/5 2013
Biskop Brask firas med både år och utställning  reportage Kultursidan.nu 13/5 2013
Charmigt amatörspel i Vreta kloster recension Corren.se 29/5 2013

FLER BILDER FRÅN PRESSVISNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157634283318735″]