Tufft och melodiskt. Linus Ekermos röst bär bra genom instrumentens ljudmatta.

”Nu är det bara en tidsfråga”

När jag tittade igenom fredagens program för Bråvallafestivalen förstod jag snart att Hangar 86 var en scen där inte de allra tyngsta elefanterna trumpetade. Här var scenen som alla en gång stått på. Även den längsta vandringen börjar med ett enda steg. Här fanns i programmet ett antal band som tagit i första, andra eller tredje steget på sin långa vandring. Jag valde att lyssna och titta närmare på bland andra Linköpingsgruppen Nocturnal.

Nocturnal är ett band som spelar hårt på det sättet som gjordes förr, när, lite slarvigt uttryckt, hårdrocken bara var hårdrock och inget annat. Nu är den ju visserligen i grunden den samma men uppdelad i ett helt system av undergrupper och stilar som åtminstone jag själv har svårt att hålla reda på.

När jag kom till Hangar 86 var musiken redan igång. Den kändes skönt välbekant och ändå spelar gruppen eget material. Det är nog inte konstigt att det blir så. Själva genren är ju ganska cementerad i sin form. Distade gitarrer, kraftfull sång och rejält jobbande trummisar har en tendens att låta likadant, oavsett låt. Grabbarna jobbar bra och det låter ”tajt” om instrumenten bas, gitarr och trummor. Det är skönt att höra den här stilen och soundet som fanns redan på sjuttiotalet. Nocturnal är ett av många retro-hårdrocksband som dykt upp på senare tid.

Gruppen låter väldigt bra. Publiken ruskar på huvudet så jag befarar ibland att någon snart ska störta i golvet. Alla i sin egen värld, på något vis. ”Headbanging” och hårdrock är två företeelser som går hand i hand. Finns också i en cirkel-variant där huvudet roteras. De här dansformerna, det kallas dans, görs med fördel av personer med långt hår. Det ska liksom piskas med hårmanen.

Tillbaka till scenen på Hangar 86. Sångaren går bra igenom ljudmattan med sin röst. Den bär bra, är skarp, kanske aningen nasal. Basisten jobbar flitigt på sin bas, som jag för en sekund trodde var en Rickenbacker. Likheten i konstruktionen gör ändå att den kommer nära i ljud. Det är rätt bas för det här sammanhanget. Låtarna som spelas är melodiska men tuffa. Gitarrens riff låter bra och de melodiösa solona lyfter fram en rå skönhet. Trummisen gör de obligatoriska rullningarna, där så ska till, och trycker till bra med bastrummefoten.

Nocturnal har kommit en bit på vägen och släppte tidigare sin andra singel, Until the morning light, som finns både på 7” vinyl och digitalt. Den innehåller två låtar från albumet, Nocturnal ,som släpptes den åttonde maj. Ni som gillar retro-hårdrock ska absolut leta upp dem. De finns på Spotify och Itunes, men också både som vinyl eller CD.

Precis som så många gånger förr i hårdrocken är mörker, ondska och hemskheter teman för låtarna. Det är säkert därför jag också alltid har undrat varför hårdrocksband, trots detta, inte sällan är de allra bästa på att göra kärleksballader som verkligen griper tag i känslorna.

Band som är i processen att växa och mogna har alla samma små bekymmer att komma tillrätta med. Konsten att nå ut från en estrad är ett av dem. En mycket svår sak att lära sig. Ofta stannar det man förmedlar av känslor och uttryck någonstans framför scenkanten eller på första raden. Det händer också att man tappar publikkontakten mellan låtarna. Det är många gånger den egenskapen som är skillnaden på mer etablerade band som lyckats och de som är på väg. Självklart en del musikaliska färdigheter också, men de kommer om man repeterar och nöter.

Precis som Nocturnal gör nu. De har turnerat i Finland, Danmark, Tyskland och Tjeckien. Nu är det bara en tidsfråga innan gruppen kommer över den magiska gränsen till att bli ett band som verkligen sticker ut. Men det finns gott om konkurrens så det kommer att krävas ett riktigt hårt jobb. Ni gjorde bra ifrån er på Bråvalla! Jag önskar er lycka till i fortsättningen!

Text: Björn Eriksson
Foto: Robert Betts och Samuel Sandelin

BRÅVALLA Norrköping

27 – 29 juni 2013
Bråvallafestivalen

LÄNKAR
Bråvallafestivalen hemsida
Fotograf söker känsla på Bråvalla reportage Kultursidan.nu 1/7 2013
Hatescript ruggigt bra på Bråvalla recension Kultursidan.nu 1/7 2013

FLER BILDER FRÅN BRÅVALLA – KLICKA

NOCTURNAL Linköpingsrock med 70-talsinfluenser – Hangar 86 fredag 28 juni kl 20

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157634390105720″]