Vernissage. Konstvetaren Malin Carlsson förde ett samtal med konstnären Stefan Johansson.

Avskrapat

Rutor och ränder. Men mest är det avskrap som hänger på Galleri Kronans väggar. Konstnären Stefan Johansson tar bort.

För att ta bort måste man först lägga till. Grunden ger ett högblankt intryck – aluminiumplåt? Nej. Duken grundas om och om igen, kanske tio gånger med blankaste akryl.

– För varje målning tänker jag ut en strategi, förklarar Stefan Johansson. Idéerna tar aldrig slut.

Detalj, ränder med vallar emellan.

Strategin handlar om färgval, rutstorlek, penselns rörelsemönster över duken. Rena färger läggs på den liggande duken. Rutorna är ofta stora, ibland hela ränder. Och penseln förs i raska raka tag, ibland med krökar på vägen från upp till ned. som tar med sig det mesta av färgen. En ny pensel på nästa rutfärg och ett nytt penseldrag.

Kvar blir pastellsvaga stråk som kan ha blandat sig med en annan färg i rörelsen. Och vallar av tjock glänsande färg däremellan. Som om den breda penselns drag inte räcker tar han ibland till fönsterskrapan. Resultatet blir stora vita rutor med markerad kontur. De geometriska mönstren varieras i varje nytt verk.

Escalator heter den stora målningen. Många KIFiN-konstnärer i vernissagepubliken.

Intrycket av de stora målningarna växlar. Några är dekorativa. Andra gör kraftigare motstånd tack vare konstnärens osentimentala förhållande till sitt material. Några har djupverkan. Jag ser ett släktskap med textil konst, främst mattor med abstrakta mönster. Det visar sig att Stefan Johansson börjat intressera sig för den svenska matt-ikonen Märta Måås-Fjetterströms verk. Allt är inte Olle Baertlings förtjänst.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• GALLERI KRONAN Norrköping

• 26 februari  – 13 mars 2011
  Stefan Johansson