Kalldusch. När det hettar till på auktionen i Backhorva är Emil där med brandsprutan.

 

Friskt utspel och hög igenkänningsfaktor

 

Äntligen har Katthultspojken flyttat ut i sommaren. Lördagens nypremiär på Emil i Lönneberga lockade stora och små till stolar och bänkar på långan rad under den smala tältduken på Strömsholmen. Mitt emellan var scenen, utsträckt som en löparbana när Emil skulle springa ifrån farsan. Lätt som en plätt, för pappa Anton kan ju inte springa så fort med ena foten i en hink.

Nu är det bråttom, kan vi tro, för här ska hinnas med auktion i Backhorva, hjälpa Lina som fått tandvärk för att inte tala om när den förgrömmade ungen fastnar me huvet i soppskålen, allt klockat på en timme.

Många små och stora justeringar har gjorts när Chopp Event för över Emil i Lönneberga från Värmekyrkan, där pjäsen spelades förra året, till Strömsholmen. Från en vanlig ”tvådimensionell” scen till en tredimensionell, lång som ett rep – av gummi – som släpper ut ensemblen i sång och dans mitt i publiken och drar tillbaka den igen. Ibland är spelet långt bort till höger, ibland till vänster och rätt som det är alldeles framför näsan, eller bakom ryggen. Det gäller att hänga med i svängarna.

Och då får man inte krångla till det, det vet regissören Pontus Helander. Flera scener har förenklats sedan förra året, men vem märker att mor Alma inte skriver i sin skrivbok längre utan bara läser i den, eller att det bara är Alfred och Bulten i Bo som slåss i år? Tydlighet är viktigt när det kan vara femton meter mellan en treåring på första parkett och scenen.

 

Far och mor. Lars Fager spelar Anton
och Anastasia Andersson gestaltar Alma.

 

Lördagpremiären bjöd på sol, moln, en kort regnskur utanför tältduken (torrt inunder) och friskt utspel. Skådespelarna, amatörer och proffs i god blandning, var både fokuserade och glatt tydliga i sina karaktärer, lite som fondkulissen som föreställer det gemytliga köket i Katthult (den enda kuliss som är kvar av de fina fondmålningar som bjöds i Värmekyrkan förra året, övriga har med nödvändighet bortrationaliserats).

Emil och Ida gestaltades på lördagen veteranerna Beppe Lison Almqvist och Filippa Kromnér. Emil är en mer pigg på alerten-pojke än en som hittar på hyss. Ida är en rar flicka, rollen är liten men viktig och med två egna sånger.

Far är sträng och mor är rar, som det stod i skolboken. Anastasia Anderssons Alma strålar av stolthet. Man kan fundera varför Lars Fagers Anton är så ängslig om både pengar och att sticka ut, men det kanske är onödigt att fundera över här och nu.

Drängen Alfreds och pigan Linas knepiga förhållande vet han inte hur han ska bli fri från, på sitt sätt pjäsens tunna röda handlingstråd. Kristoffer Wannefors har en värme i samspelet med Emil och en mjuk röst i Fattig bonddräng. Louice Ottosson gör Lina till en karikatyr av en obildad piga, som vänslas med Kråkstorparn för en strut med karameller, och skäller på Emil för att alla andra gör det. Kär i Alfred är hon i alla fall, eller om det bara är i kärleken hon är kär.

 

Mitt i publiken. Stora delar av föreställningen utspelas
i det långsmala utrymmet mellan publiken på parkett.

 

Landsbygden var full av folk i Lönneberga på Emils tid och det är en lång rad på scenen: vuxna, ungdomar och barn som dansar och sjunger, roar sig på auktion och går till doktorn i Mariannelund. Sticker ut gör Krösamaja, som kanske var en Lina när hon var ung, men nu får äta soppa på nåder i Katthultskökets vrå. Pelle Andersson är ett energiknippe som Bulten i Bo och Robert Lindblad har pondus som Doktorn. Vid premiären ersatte Pontus Helander Leif V Ericsson som prästen och Kråkstorparn.

Igenkänningsfaktorns kvalitet är stark med Emil i blå skjorta och mysse och Ida i sin röda klänning. Emil i Lönneberga är familjeteater, med slapstick och roliga små scener att titta på för de yngre och slagfärdiga repliker för de äldre att skratta åt och känna igen. Vilket märktes på publikreaktionerna, de yngsta tittade med stort allvar medan de vuxna log brett.

Astrid Lindgrens Emil fyller faktiskt 50 i år, vilket innebär att den äldsta Emil-generationen är på god väg mot de 60. Hujedamej!

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Ann-Charlotte Sandelin, Fotokenny och Sven Åke Molund

 

 

STRÖMSHOLMEN Norrköping

27 juli – 17 augusti 2013
Emil i Lönneberga
av Astrid Lindgren
Manus: Johan Gille
Regi: Pontus Helander
Fondmålning: Lennart Moberg
Kostym & sömnad: Anna Zimmerman
Ljuddesign: Magnus Jonsson
Produktion: Chopp Event AB

MEDVERKANDE
Emil Beppe Lison Almkvist, Albin Märsund
Ida Ebba Kostmann, Filippa Kromnér
Anton och Alma Lars Fager, Anastasia Andersson,
Alfred och Lina Kristofer Wannefors, Louice Ottosson,
Bybor Eva Moberg, Pelle Andersson Leif V Eriksson, Robert Lindblad,
Alexander Palmgren, Christian Dagh, Felicia Kvarfordt, Miranda Norholm
Barn Natalie Andersson, Erik Moberg, Gustav Bardun

 

LÄNKAR
ChoppEvent hemsida

 

FLER BILDER FRÅN FÖRESTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157634821310105″]