Sharas ögon. Startpunkt för pappans berättelse.

Ett viktigt inlägg i samhällsdebatten

Omslaget är estetiskt tilltalande. Ett par vackra ögon tittar på dig från sniskan och titeln ligger stadigt på näsan: I dina ögon. I vems ögon? Vem är ”du”? Öppnar du boken ser du undertiteln: En pappas berättelse om när orken tar slut i väntan på hjälp. Thomas Nybom heter debutanten, som inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inte alls är någon nybörjare – han har nämligen jobbat med funktionsnedsatta i tjugo år. Men att själv få en annorlunda dotter, det hade han inte väntat sig. Om henne handlar boken.

Det lilla stycket innan förorden är min favorit. Här riktar sig Nybom till dottern: ”Jag såg det i dina ögon älskling. […] Ögonen talade om det du inte kunde få fram med ord. Redan när du var baby såg jag att dina ögon var speciella. Den speciella brunblå nyansen visar vem du är. Ögonen är lika ovanliga som du är speciell. Den bruna nyansen är ditt annorlunda sätt, den blå är den del som integreras med oss andra tråkmånsar som anses vara normala.”

Jag tycker om att jag redan här introduceras till ämnet på ett fint och smidigt sätt; jag förstår innebörden bakom titeln, jag anar pappa-kärleken och blir nyfiken på att få veta mer.

Öga mot öga med Thomas Nybom.

I dina ögon är troligen inte en bok som man läser om man inte har ett intresse för barns och ungas utveckling eller funktionsnedsättningar. Har man det intresset slukar man boken ganska snabbt (såvida man inte tycker att det är för känslomässigt krävande) – annars kan det nog vara svårt att hänga med i alla svängar, även om det längst bak finns en ordlista som förklarar olika begrepp.

Språkmässigt är det en lättläst bok med i stort ett journalliknande tilltal, och eftersom radbrytningar har ersatt indrag är sidorna också luftiga. Innehållsförteckningen skapar lättöverskådlighet, och jag tänker att det är en bok som flera myndigheter borde ta till sig.

Författaren talar själv i en metafor om glasögon. Människor har, enligt honom, olika glasögon på sig med olika skärpa. Ibland behöver dessa glasögon bytas ut eller åtminstone putsas; ska man hjälpa andra på bästa sätt måste man ha förmågan att kliva ur sin egen verklighet.

Boken skildrar flera fall där människor har haft svårt för att visa empati, exempelvis en lågstadielärare som fullkomligt nonchalerar och förminskar Sara, och BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin) som gång på gång ger hennes föräldrar skulden för alla problem – de kommer ju inte överens.

Mitt bland allt det svåra finns glimtar av humor. Det kan vara kämpigt att be om hjälp, Nybom beskriver det träffsäkert så här: ”Jag var rädd för steget att kontakta psykiatrin. Psykiatri var otäckt, det hörs på ordet. Det var inget jag gjorde varje dag. Vad har du gjort idag då Thomas? Jo, tackar som frågar, jag har kontaktat barn och ungdomspsykiatrin lite.”

Som allra mest förfasas jag ändå över boendet på Hillberga. Där far Shara – som hon beslutar att stava sitt namn – verkligt illa. Personalen gör sig löjlig över andra boende med grövre handikapp bakom ryggen på dem. När Shara inte går upp på morgonen som hon förväntas slår kocken ihop kastrullock över huvudet på henne, när hon beklagar sig över rastlöshet i benen får hon frågan (av personalen!) om hon är ”pilsk”, och hennes föräldrar kontaktas inte när hon utsätts för en kraftig smäll i tumult med en annan boende.

Dessutom måste de boende jobba för att få egen tid ens i ett par timmar. Detta handlar alltså om boende som är i behov av hjälp för att klara av sin vardag. Det går inte att låta bli att undra om inte personalen också är i behov av hjälp; hjälp att bete sig medmänskligt – de verkar helt enkelt vidriga.

I dina ögon redogör för en engagerad pappas känslomässiga resa i kampen för att dottern med ADHD och drag av Aspergers syndrom ska få rätt hjälp. Boken är ett viktigt inlägg i samhällsdebatten.

Att dialogernas avancerade formuleringar inte alltid känns riktigt verklighetstrogna, och att det grammatiskt och stilistiskt går att göra en del anmärkningar – ändrar inte att Nybom har en god förmåga att berätta en autentisk historia och beröra. Det finns en röd tråd och det märks att han har skrivit om sina erfarenheter ifrån hjärtat. Mina ögon tåras redan vid beskrivningen av Saras födelse. Från den stunden är jag med familjen, i tanke och känsla, och önskar hela tiden att allt ska gå dem väl. Äntligen.

Text: Melinda Reyes Hiltunen
Foto: Per von Koch och Melinda Reyes Hiltunen

DOKUMENTÄR

I dina ögon
Thomas Nybom
Vulkan förlag

BOKRELEASE
15/8 kl. 18–20 samt 19/8 kl. 18–20
NVB,
 Repslagaregatan 11, Norrköping

LÄNKAR
I dina ögon hemsida
Vulkan förlag hemsida
NP Vision hemsida
Riksförbundet Attentionhemsida
I dina ögon mot samhällets syn på ADHD reportage Kultursidan.nu 12/7 2013

FLER BILDER – KLICKA
[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157634600849647″]