Pianobas. Pianisten Jonas Östholm levererar tillsammans med Georg Riedel under konserten – ”Årets jazzhändelse!” enligt Östergötlands musikdagar.

En ömmare sida av Cornelis Vreeswijk

“Den sista kärlek gör dig trist”  – det låter så vemodigt när Sarah Riedel sjunger Á la Taube. Hennes röst är vacker och mycket njutbar, det bor en lidelsefullhet i den. Det är en spännande röst som inte slutar att överraska med sina många olika nyanser och vändningar. Sarah sjunger både klart och djupt; ibland kommer en heshet fram, ibland berättar hon med korta meningar och ibland blir tonerna långa.

En ömmare sida av Cornelis Vreeswijk bjuds under måndagskvällen på jazzklubben Crescendo. Sarah sviker inte jazzens scat, utan kan precis som kompositören/basisten Georg Riedel och pianisten Jonas Östholm konsten att improvisera. Trots detta ger hela upplägget intrycket av att vara mycket genomtänkt.

Jazzmusiker brukade generellt inte vara imponerade av dem som sjöng visor, berättar Georg Riedel i ett mellansnack. Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström hörde till undantagen. Rosenblad, rosenblad är producerad av Anders Burman, men liksom all annan musik som spelas under kvällen är den komponerad av Georg Riedel själv. Ta hit ett piano! sa Jan Johansson är en hyllning från Georg och Cornelis till pianisten Jan Johansson som de båda jobbade mycket ihop med.

Sarah Riedel har en spännande röst som inte slutar
att överraska med sina många olika nyanser och vändningar.

“Aldrig mer får vi maken till en sån musikant som Jan Johansson” sjunger Sarah Riedel med en sårbarhet i stämman. Ack, detta aldrig, hur mycket kan inte detta definitiva kännas inom en?!

Publiken ser allvarlig och mycket viktig ut, och jag hinner tänka att det ändå hade varit trevligt om stämningen hade varit lite mer som i de gamla filmerna där jazzmusiken är en del av gemenskapen. Här, på Crescendo, varken äts, dricks eller dansas det till musiken – utan alla i publiken verkar försjunkna i sina egna tankar på de uppradade stolarna. Men kanske gör det att man tar till sig av lyssnandet på ett bättre sätt. Och kanske hade det varit annorlunda om inte konserten hållits inomhus på grund av vädret.

Sa jag att det inte dricks något? Jo då, det blir snart tjugo minuters mingelpaus. Stämningen lättar, och Sarah Riedel skämtar sedan litet om att Cornelis Vreeswijk visst hade “viss erfarenhet” av otrohet. De som inte vet vad uttrycket “horn i pannan” betyder ska vara glada, för de har inte blivit bedragna. Jag tycker om Rörande ett intermezzo, för att texten är finurlig och humoristisk. Ämnet för också mina tankar till vad alla människor faktiskt har gemensamt: sårbarhet. Musikens språk öppnar dörrar till det personliga, hur opersonliga vi än försöker att göra oss.

Att ta del av denna musikalitet är inspirerande.

Georg Riedel delar med sig av att han har en väldig oordning bland sina noter hemma, men hittar han inte några som han behöver skapar han bara nya. Att ta del av denna musikalitet är inspirerande. Crescendo betyder för övrigt ”med tilltagande styrka”, och tilltagande är också styrkan i applåderna på slutet.

Rosorna som musikerna får är passande; inte bara för att rosenblad har varit ett återkommande tema i flera av låtarna, utan för att kärleken till musiken har gjort dem allt annat än trista. De förtjänar helt enkelt alla rosor som de kan få.

Text: Melinda Reyes Hiltunen
Foto: Sven Åke Molund

CRESCENDO Norrköping

13 augusti 2013
Riedel x 2
Konsert inom ramen för Östergötlands musikdagar

MEDVERKANDE
Georg Riedel
Sarah Riedel
Jonas Östholm

LÄNKAR
Crescendo hemsida
Östergötlands musikdagar hemsida
Musikdagarna lyfter fram Albert Schnelzer reportage Kultursidan.nu 9/8 2013

FLER BILDER FRÅN KONSERTEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157635048424765″]