In the mood. Jens Malmsten vid pianot bidrar till stämningen i En dörr på glänt. Han spelar också Clas, ett av syskonen i famljen.

 

”Hon är lite ensam men ändå stark”

 

– Idag ska vi gå igenom ett par vinjetter, poetiska vinjetter kallar jag det. Vi ska bjuda in publiken till rummet, att det är 1930-talet och så är det Blindbock. Eller så tar vi bort det helt.

Regissören Olov Rasch är uppenbarligen beredd att pröva och förkasta in i det sista även om i stort sett allt annat är klart i En dörr på glänt. Repetitionerna har pågått sedan januari och torsdag den 15 augusti ersätts regissörens öga av publikens.

– När publiken kommer så serverar vi. Det gör vi för att skapa stämning. Någon flyttar på pianot, någon hissar lampan i rätt läge, vi gör i ordning för föreställningen.

Olov Rasch är glad över att ha hittat utrymmet bakom konsthallens vita väggar på NP33. Det finns en atmosfär i det gamla spannmålsmagasinet med dess nakna golv, bjälkar och tak av trä. Akustiken är god. Och att slippa flytta scenografi och lampor fram och tillbaka emellan föreställningarna ger ro och koncentration på det viktiga.

Ensemblen lyssnar uppmärksamt, de flesta har satt sig på de stolar som redan dukats fram för publiken. Stolarna står i en halvcirkel, endast tre eller fyra rader djup, kring det scenrum som skapas av några möbler och en stor orientalisk matta. Det ger bredd och intimitet på samma gång.

Jens Malmsten, som både spelar piano och en roll i familjen, intonerar Glenn Millers klassiker In the mood och arbetet med vinjetterna inleds.
 

Lilly Sundberg älskar teater och tycker att det är
något extra att vara med vuxna i ensemblen.

 

– Hon är lite ensam på något sätt, ensam och utanför men ändå ganska stark, beskriver Lilly Sundberg sin rollfigur Marie-Louise. Hon fattar. Hon är intresserad av att undersöka. Och så har hon Tilda och Carl-Magnus som hon har relationer till och som är bra för henne.

Det är kring flickan Marie-Louise En dörr på glänt kretsar. Marie-Louise är yngst av fem syskon, hon är 14 år och på tröskeln till vuxenvärlden.

– Det är familj, kris och skilsmässa. I detta kommer ett litet barn i kläm, skissar Olov Rasch det centrala i pjäsen. Budskap är fel att säga, det handlar om att skildra sveket, sorgen och att skapa sin frihet.

Det är första gången unga Lilly Sundberg har en större teaterroll. Hon var med i Östgötateaterns uppsättning av Enron häromåret men spelar hellre basket på fritiden än är med i vanlig amatörteater, som på Kvartersteatern eller Kulturskolan som är störst på teater för barn och unga.

– Jag har aldrig tidigare regisserat en så ung skådespelare men jag har jobbat med henne som om hon är vuxen, säger Olov Rasch och tillägger: Inget konstigt hänsynstagande till henne.

– Det är intressant, man lär sig hur han ser det. Och det är intressant att se hur olika åsikter bryts, svarar Lilly Sundberg på frågan hur det är att arbeta med Olov Rasch och de andra vuxna i ensemblen.

– Jag kan också lägga förslag, och vi prövar det.
 

Regissören Olov Rasch njuter av miljön i det gamla spannmåls-
magasinet där man spelar vägg i vägg med konsthallen NP33.

 

Olov Rasch står även för dramatiseringen av En dörr på glänt som bygger på en novell av författaren Walter Ljungquist.

– Jag är trogen originaltextens anda, i dialogen har jag för in små partier, fragment, från romanen Källan.

I samband med uppsättningen har Olov Rasch fördjupat sig i Walter Ljungquists författarskap. Ljungquist lyfte fram individens relation till familjen men också till naturen.

– Vädret och träden, träden är centrala för Walter Ljungquist. David Swärd har gjort musik som följer naturen.

I NP33:s bottenvåning finns en fin liten utställning, curerad av Olov Rasch, med verk av konstnären Birger Ljungquist, bror till Walter. Senare i september kommer två seminarier att hållas kring Walter Ljungquists författarskap, eller samtal som det står på programmet. Där finns många tankar om människan och hennes förhållande till naturen och kosmos, att hämta, menar Olov Rasch.

– Om man inte bevarar barnet i sig när man blir vuxen så kan man bli infantil.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

 

NP33 Norrköping

15 augusti – 21 september 2013 kl 19.30 (mat & musik från 18.30)
En dörr på glänt
Efter en novell av Walter Ljungqqvist
Dramatisering och regi: Olov Rasch
Ljudkonst/tosättning: David Swärd
Scenografi/kostym: Andrew Jones
Ljus: Torkel Blomkvist

MEDVERKANDE
Sylvie Lindblad, Erik Wallsten, Lilly Sundberg
Maia Lee Lind, Jens Malmsten, Edward Lundqvist
Ann-Sofie Engström Joakim Malmberg, Ingrid Loeld Rasch

Samtal om Walter Ljungqvist

Lördag 7 september kl 13-17
DEN LEVANDE WALTER LJUNGQUIST

Gerda Antti – författarkollega och livskamrat.
Didrik von Wachenfeldt – litteraturforskare med Lacan-intresse och antroposof.
Tomas Bannerhed – ung författare till Korparna (Augustprisad) möter en äldre på samma naturstig.
Torbjörn Lindqvist – skribent och kännare av Walter Ljungquists värld.

Lördag 14 september kl 15-17
DEN LEVANDE WALTER LJUNGQUIST forts.

Helena Granström läser Walter Ljungquists roman Källan
samt fortsatt samtal om hans författarskap.

 

LÄNKAR
Norrköpings teaterkompani hemsida
NP33 hemsida
Birger Ljungquist i retrospektiv på NP33 reportage Kultursidan.nu 13/7 2013
Norrköpings teaterkompani spelar glömd författare reportage Kultursidan.nu 27/3 2013

FLER BILDER FRÅN BESÖKET – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157635070969752″]