Tilda ser Marie-Louise. I rollerna Ingrid Loeld Rasch och Lilly Sundberg.

I tystnaden stötvisa ord och naturens ljudbild

Tystnad. Någon läser förstrött i en bok. Väntan. En patiens som inte vill gå ut. Leda. Boken läggs undan och korten rafsas samman. Fortfarande tystnad. Jag tänker på Tjechov. Samma förtätade stämning. Samma känsla av att något ska hända. Men det här är inte Ryssland. Det här är Sverige. Året är 1937 och vi befinner oss på en lantegendom utanför Stockholm. Det är nästan befriande när en klocka börjar ticka – äntligen ett ljud.

Fyra ungdomar i 20-årsåldern – två kvinnor och två män – befinner sig i rummet. Claire börjar berätta om Marie-Louise, den yngsta systern. Om hur hon kom till i vapenvilan mellan två krig. Den där natten när mamma och pappa försonades. Marie-Louise är sladdbarnet som skulle göra familjen hel igen. Men föräldrarna glömde inte sitt krig, och snart var allt som vanligt igen med bråk och skrik.

Nu är Marie-Louise 13 år. Föräldrarnas skilsmässa är ett faktum. Ett outtalat beslut som alla går och väntar på. Hur ska det gå för pappa? Och Marie-Louise – hans ögonsten? De äldre syskonen har svårt att nå fram till lillasystern. Rädda för att bli för känslosamma möter de henne med iskall kyla. Det är som om de inte tillhörde samma familj.

Var har du varit lilla syster? Marie-Louise (Lilly Sundberg) med brodern Clas (Jens Malmsten).

Pjäsen bygger på novellen Marie-Louise är på sitt rum av Walter Ljungquist. Olov Rasch har både dramatiserat och regisserat pjäsen. Han låter en av systrarna vara berättaren som för handlingen framåt. Ann-Sofie Engström låter Claire berätta sakligt om den dysfunktionella familj hon ingår i. Naket och öppet utan smetig sentimentalitet.

Orden kommer stötvis och däremellan tystnad som bryts av David Swärds naturinspirerade ljudbild. Det blir en meditativ rytm som det tar en stund att komma in i. Men väl där kan man njuta av det vackra språket.

Lilly Sundberg som Marie-Louise imponerar. Hon gör flickan både stark och bräcklig. Sylvie Lindblad som modern lever om i hysteriska gråtattacker medan hennes man, spelad av Erik Wallsten, mest ser förvirrad ut. Husan Tilda blir Marie-Louises fasta punkt i tillvaron. Ingrid Loeld Rasch gör henne med båda fötterna på jorden.

Det finns en känslokyla i familjen. Ove (Edward Lundqvist) och Claire (Ann-Sofie Engström).

Spelplatsen på NP33 är som en oinredd vind där ett vardagsrum, eller som man säkert benämnde det på 1930-talet, en salong har ställts i ordning. Scenbilden domineras av en stor röd orientalisk matta. Aktörerna rör sig nära oss i publiken och vi blir en del av sällskapet i salongen.

Det här är en föreställning för den som vill bli utmanad i tanken. Inte sommarteater som vi oftast tänker med skratt, smäll i dörrarna och buskistoner. Men så här i sensommartider passar det väl ganska bra, när vi lämnar semesteridyllen och ska möta vardagen igen.

Text: Felicia Eriksson
Foto: Isidor Jones

NP33 Norrköping

15 augusti – 21 september 2013
En dörr på glänt
Efter en novell av Walter Ljungquist
Dramatisering och regi: Olov Rasch
Scenografi och kostym: Andrew Jones
Ljus: Torkel Blomkvist/Johannes Rasch
Musik och ljud: David Swärd
Pianomusik: Jens Malmsten
Film: Joel Askling
Prod: Norrköpings teaterkompani

MEDVERKANDE
Henrik Erik Wallsten
Gabrielle Sylvie Lindblad
Clas Jens Malmsten
Ove Edward Lundqvist
Isabella Maia Lee Lind
Claire Ann-Sofie Engström
Marie-Louise Lilly Sundberg
Carl Magnus  Joakim Malmberg
Tilda Ingrid Loeld Rasch

LÄNKAR
Norrköpings teaterkompani hemsida
NP33 hemsida
Snart öppnas En dörr på glänt på NP33 reportage Kultursidan.nu 14/8 2013

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR