Solblues. Hos Lana Brunell finns gyllene strimmor mitt i det blå.

 

”Kärleken. Det är den jag skriver om. ”

 

Det är en fin dag, kanske den varmaste på hela sommaren och jag sitter vid en husvägg och pratar med Lana Brunell.

Bakom mig hör jag ljudet av badande människor. Vi sitter på framsidan av det som skulle kunna vara vilken sommarbostad som helst. Det är emellertid något helt annat. Jag behöver bara öppna dörren, gå in i huset och fortsätta ut på baksidan. Som sig bör finns där en uteplats i form av en terrass. Det är också här likheten med de flesta andra sommarhus upphör. En trappa leder ner från terrassen, rakt ner till en sandstrand med en liten brygga där just en båt lägger till. Fiskelyckan kunde nog varit bättre men det betyder nog inget i sammanhanget. Står du på en egen brygga och ser vatten så långt ögat når är det kanske utan större betydelse om det nappar just idag. Kanske går det bättre en annan dag.

Jag kan inte undgå att känna en liten avund; det vore inte friskt om man inte gjorde det. Så här vill jag också bo! Det vill nog alla. Nu var det inte för att beundra hur en del människor bor som jag stånkat mig de åtta milen enkel resa. Jag ville göra en intervju med en tjej som just släppt sin andra cd-skiva. Vi sitter och samtalar med kaffe och wienerbröd. Jag startar inspelningen på min surfplatta och försöker sedan glömma att den finns där. Jag använder denna inspelning som grund för den här artikeln. Det som står ska kunna verifieras. Eventuella missförstånd står jag för alldeles själv.

 

Kärleken. Det är den jag skriver om, menar
Lana Brunell som just släppt cd:n Solblues.

 

Solblues är titeln till skivan. Den innehåller tretton låtar, samtliga skrivna av Lana. Några har visserligen skrivits i samarbete med andra kompositörer och textförfattare. På cd-fodralets insida kan man läsa följande:

”Kärleken. Det är den jag skriver om.

I dess olika former och nyanser. Till mina barn. Min man. Mina systrar. Mina föräldrar. Mina vänner. Vätterns vatten. Den värmande solen. Fåglarna. Tryggheten. Godheten. Livet består av kärlek.”

Det är alltså Lanas andra skiva i eget namn. Den första, Kärlek till det blå, var kanske något mindre genomtänkt i visst avseende. Den var mer ett resultat av att bara vilja göra en skiva ”för att jag har möjligheten”. Den innehöll flera standardnummer och var en hyllning till bluesen lite generellt och jämfört med skiva nummer två inte gjord med ett så definierat mål.

Personligen upplever jag Solblues som en rakt igenom äkta process med ett betydligt vidare och klarare slutmål. Det handlar inte längre bara om att vilja göra en skiva, för att det går, utan det är en resa i det inre med inslag av sorg och stor saknad men också glädjen som finns i det som är nu. Lana berättar själv hur hon i text och musik bearbetat sin sorg och saknad efter moderns död och hur tillkomsten av skivan varit ren terapi. En inte helt ovanlig drivkraft i skrivandet för många som är konstnärligt verksamma.

Vi sitter i solen och pratar om allt praktiskt som en sådan här produktion för med sig. Till en början visste hon varken vilken studio hon skulle jobba i eller vilka musiker som skulle vara med.

 

Lana Brunell sjöng på Crescendo i februari 2012.

 

Det verkar som om idén till att göra en skiva fick kraft på mammans begravning, eller rättare sagt på samlingen efter, där Lana framförde låten Bär dig med mig. Den beskriver känslan av att någon som man förlorat ändå kan kännas nära i både hjärtat och tanken. Versionen som då framfördes skiljer sig från den som så småningom hamnade på skivan. Ursprungligen framförd i en mer bluesig anda utvecklades den till en svängig gospelversion, smakfullt arrangerad av Jerker Hårdänge, som står bakom samtliga arrangemang på Solblues. Lana berättar att hennes mamma älskade gospel och det kunde inte bli mer rätt än så.

Lana ville ha basisten Anders Johnsson med sig även på den här skivan. Hon visste inte mycket mer. Det visade sig att Anders just hade gjort ett jobb med trummisen Magnus Fritz. De hade varit hos Magnus Jonsson i Milk Studio i Norrköping. Studion rekommenderades av dessa två och så var saken klar. Lana och ett gäng musiker under ledning av Jerker Hårdänge samlades och så rullade allt igång.

Inspelningen har gjorts i omgångar med flera tillfällen för sångpålägg. Flera musiker har bidragit genom att spela in sina bidrag och helt enkelt skickat dessa till studion för att sammanfoga med det som redan är inspelat. Jag är inte säker på om Lana ens har träffat alla som finns med på skivan. Det är en väldigt speciell tid vi lever i och det är inte så många år sedan den här tekniken med att kunna skicka filer med musik till studion blev tillgänglig för det stora flertalet. Tidigare fick man skicka ett band med post till andra studior om pålägg skulle göras.

 

Musik gör man tillsammans. Här under Kulturnatten i Norrköping 2011.

 

Lana säger att om hon ska göra ännu en skiva vill hon ha musikerna samlade på samma plats. Jag kan själv se många vinster med ett sådant upplägg. Alla musiker som var med är av toppklass och resultatet är bra, inget snack om det. Men det finns en detalj, dessutom en ganska viktig sådan, som går förlorad när var och en sitter på varsitt håll och gör pålägg. Magin som uppstår när flera spelar tillsammans och som är hur abstrakt som helst finns inte med. Jag tror dessvärre att det finns en risk för att det blir lite mekaniskt och mindre levande när man inte har fysisk eller visuell kontakt med sina medmusikanter. Nu kan jag inte påstå att jag märker något av det här på Solblues. Den viktigaste insatsen står ändå Lana själv för. Det är hon som förmedlar och det är hennes ord som vi lyssnar till. Vad är det hon tänker? Ett stort ansvar som jag tycker hon axlar utan att tveka.

 

Skivan handlar om kärleken till de närmaste och om vännerna. Jag frågade om den person som är jag i texten verkligen alltid är Lana själv. Anledningen till min fråga var att jag själv hade en känsla av att ibland handlade texten om någon annan, trots att den var skriven i jag-form. Jo, säger Lana, det stämmer att det inte alltid är mig själv som texterna utgår ifrån. Det finns t.ex. en sång på skivan som några stycken har frågat om det har handlat om någon av dem. Det roliga i sammanhanget är att den det verkligen handlar om fortfarande inte vet om det och har inte heller frågat.

Att göra en skiva tillägnad sina närmaste kan vara riskabelt. Tänk om jag har glömt någon, eller om någon inte förstår att det är till dej jag sjunger det här. Jag var tvungen att fråga om hon hade satt sig ner och tänkt igenom låtarna och kollat så hon inte har glömt någon. Lana svarar att det är precis så hon gjorde vid ett tillfälle. Resultatet blev att ännu en låt lades till de övriga. Vilken det var är knappast viktigt.

 

I gott sällskap. Lana Brunell och Lotta Källström delade scen
tillsammans med The Bitter end blues band på Crescendo.

 

Vi pratar mycket om hur man som egen artist ska kunna sprida och distribuera en cd som man gjort själv. Detta också i en tid då skivförsäljningen minskar. Hon berättar att hon fått ut sin cd hos Bengans musik. Det kan betyda en viss spridning men annars får man försöka sälja själv när tillfälle ges. Idag har många artister försäljning av skivor i samband med att de uppträder.

Till sist undrar jag lite om hon kommer att kunna framföra det som finns på skiva i konsertsammanhang. Det ”vanliga” bandet Lana & the Papas är ju inte det optimala. Här skulle väl helst musikerna som är med på skivan, eller en liknande sättning vara med. Den här skivan är trots allt Lana själv och det hon står för både som artist och människa. Att den här skivan är det viktigaste hon gjort på länge, eller kanske någonsin råder in ingen tvekan om.

Jag kan bara instämma i det Lana säger. Livet består av kärlek.

Text: Björn Eriksson
Foto: J Falk, Sven Åke Molund, Anders Ludde Lundin och Karin Lundin

 

CD

2013
Solblues
Text, musik och sång: Lana Brunell

Musiker: Jerker Hårdänge (producent/arrangör), Anders Johnsson, Magnus Fritz, Patrik Svedberg, Bill Öhrström, Jörgen Stenberg, Jonas Knutsson, Nisse Sandström, Jacob Huddén, Camilla Wallin och Frida Knutsson.
Inspelningstekniker: Magnus Jonsson, MILK Studios, Norrköping

 

LÄNKAR
Lana Brunell hemsida http://www.lanabrunell.se
Cd:n Solblues kan beställas hos Bengans hemsida
Svängigt, musikaliskt och härlig stämning på Crescendo reportage Kultursidan.nu 16/2 2012

FLER BILDER PÅ LANA BRUNELL – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157635244814162″]