Vem är du och vem är jag? I mötet med en flock kor ställs frågor om identitet. De tre små kiden hålls i koppel.

 

Egentligen borde vi sluta föda barn

 

– Egentligen borde vi sluta föda barn, vi är ju för många. Generationskrock pågår när jag som första kulturjournalist i raden besöker Verkstad. De provocerande orden yttras av konstnären Elin Magnusson, Norrköpingsbo i förskingringen sedan hon gick ut Bild- och form från De Geergymnasiet 2001.

– Det finns olika stadier: man ska gå i skolan, utbilda sig vidare, hitta ett bra jobb. Och sen ska man rota sig och flytta ihop och skaffa barn. Men varför?, säger hon också.

Hon väntar sedan tålmodigt medan jag håller en utläggning om vilka kvinnor som fött barn och inte fött barn i olika århundraden, i olika kulturer och klasser och att det än i denna dag finns många barnlösa och att jag minns… Frågan om reproduktion är med andra ord explosiv.

Elin Magnusson laddar om. Hennes konstnärskap har länge berört frågor kring feminism, normer, sexualitet och arv, kort sagt befinner sig i livets skärningspunkt.

 

Elin Magnusson har byggt ett stort bo, som gjort för att gunga fritt.

 

Just nu bygger hon ett stort bo, det ska bli fler, i Verkstads utställningshall. Ur en hög med björkris samlar hon ihop kvistar i små knippen som hon sticker in för att täta boet som ser ut att vara stort nog att rymma hennes kropp. Om hon kurar ihop sig och bara är där själv. Det är inte ett fågelbo för ungar.

– Det är för att gunga, säger hon om boet. Det blir en metafor för den fria tryggheten.

Fler bon i olika utföranden, storlekar och naturmaterial ska rymmas i utställningen när den är klar.

Act on instinct heter utställningen som också rymmer en film med samma titel. I inledningen utsökta naturbilder fångade i gryningens ljus, naturens ljud övergår till gitarrens mjuka ackord. Hästar betar, en fluga sitter på ett strå, ett rådjur strövar över ett fält. Och ett rådjur… står upprätt i skogsbrynet.

Den mångtydiga titeln vänder och vrider kring föräldraskap och identitet. Rådjuret, det upprättstående i päls av syntet, går med tre små kid, gosedjur, i släptåg. Prövar att skydda dem mot regn och åska, men också att utsätta dem för grymhet. Vad ryms i den mänskliga naturen?

 

Rådjuret blir Elin Magnussons alter ego, som undersöker frågor kring
kvinnans identitet med och utan barn.

 

Rådjuret kan vi också se i ett kalt vitt rum, låt oss kalla rummet dess inre monolog. Där talar det, vänder och vrider på minnen och tankar. Orden tränger in i handlingen, kretsar kring detta att ha barn eller att inte ha barn.

– Kanske kan det vara för att jag är lillasyster, för att jag aldrig har behövt ta ansvar. Kanske beror det på att min rädsla över att aldrig få vara ensam är starkare än rädslan över att bli lämnad, säger rådjuret.

– Väldigt många har inte haft barn, Selma Lagerlöf till exempel, säger Elin Magnusson och fortsätter: Man vill ha sitt liv, göra det man vill.

Men hon väjer inte för tanken på när vänskapen tvingas ta ett steg bakåt, när de som stått en närmast får barn och bildar familj.

– Men du skulle älska mig mest, klagar rådjuret.

Vackraste ögonblicket är när rådjuret står mitt i fältets höga gräs, frömjölet flyger i morgondiset.

– Maja Borg har filmat mig som rådjur. Jag har filmat naturbilderna, jag älskar naturen, avslutar Elin Magnusson.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

 

VERKSTAD Norrköping

30 augusti – 6 oktober 2013
Öppet fredag-söndag kl 11-15
Act on instinct
Elin Magnusson

 

LÄNKAR
Elin Magnusson hemsida
Verkstad hemsida

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR