Handens verk. Curt Fors visar hur han bygger upp sina gouacher med rutor först och cirkelformer sedan. Här är Serie Röd, vars olika delar upptar en hel vägg i entrén.

 

Övningar med färg och form

 

Färg och form kan uppta ett helt konstnärsliv, med lika stränga som lekfulla övningar. Om detta vittnar Curt Fors och Kurt Simons gemensamma och spänstiga utställning på Konstforum. Samma utmaningar står fotografen Linda Bergman inför, i början av sin bana, i Konstforums Studio.

I trappans topp möter de med var sitt verk, Hommage Apollinaire av Fors, Anaro av Simons och Blue nail av Bergman. Därefter går var och en till sitt.

 

Curt Fors ställer ut på Konstforum. Här framför Serie Blå i Hamnrummet.

 

Curt Fors är äldst, född 1935. Abstrakt måleri är den benämning han väljer, friare än konkret måleri menar han.

– Mer känsla, mer den franska kulturen. Detaljerna ska vara lika spännande ju närmare man kommer verket, säger han och visar. Se här, sätter man den mörka färgen upptill så blir den lätt, sätter man den nere så tynger den.

Handen visar hur formspråket på det tecknade papperet grundas med raka linjer som fylls med cirkelrörelser, hela eller brutna. Färgen som fyller eller inte fyller. En idé som leder vidare till nästa. De negativa formerna är precis lika viktiga som de positiva.

Han poserar i det innersta rummet, det med den sakrala känslan och jag fotograferar Serie Blå, som har färgerna svart och lila på det ofärgade papperet. På håll ser det ut som glasmålningar med skarpa kanter. Kommer jag närmare förvånas jag över levande ojämnheter med små vita hål i färgfälten. Riktigt nära syns blyertsens planer, som inte alltid följts hela vägen. Det gäller att avsluta i rätt ögonblick.

– Jag har alltid varit fascinerad av att det finns lämningar efter tidigare processer.

 

Paea nr II. Kurt Simons ställer ut på Konstforum.

 

Kurt Simons, född 1940 ägnar sig åt geometrisk abstraktion. Färgfält med vinklar och plan, och målarduk hårt spänd på specialsnickrade ramar. Han skissar alltid först, hänger på väggen och sover på saken.

– Det är en omständlig process. Jag beställer från snickeriet och när det kommer tre veckor senare har idén försvunnit.

Men fortfarande tvådimensionellt även om han vid något tillfälle säger ordet relief om en krabbig MDF-board med grafitfärgad yta.

– Den formen kommer från barndomen då man skulle klippa ut figurer i kartong och vika.

En glad överraskning är mötet med Malevitjs svarta kvadrat, här utflyttad till sidan av den vita bottnen som i sin tur fått, inte vit kvadrat, utan en genomskinlig platta fastskruvad. Där fotograferar jag Kurt Simons, för min skull, inte för hans.

– Malevitj är ju grunden till allt, säger Kurt Simons och min blick öppnas för konstens samtal som spinner vidare på temat under det århundrade som gått och som så många konstnärer deltagit i, var och en på sitt sätt.

Kanske Kurt Simons skulle föredra att porträtteras tillsammans med de nya Perdidomålningarna, stora liggande vita rektanglar med avfasade hörn och breda mittfält i färger som påminner om modern apoteksinredning, mintfräscht, så att säga.

– Jag brukar hålla mig till Mondrians färgskala: gult, vitt grått, men ville pröva annat.

– Det ser enklare ut än det är. Man tar bort och man tar bort. Och till slut blir det för platt, säger han också.

 

Utanför kroppen. Linda Bergman ställer ut foto på Konstforum.

 

Female masquerade betitlar Linda Bergman sin fotoutställning i Konstforums Studio. Lösögonfransar mot olika färgat underlag och lackerade lösnaglar mot olika färgat underlag. I så kraftfull förstoring att motiven lösgörs från den normala verklighetsuppfattningen.

Det ena ger ett grafiskt intryck och man kan ana svaga skuggor mot det röda respektive grå underlaget. Fransarna blir som fjädrar eller fossila kvarlevor.

De andra bilderna har ett djup som om hon fotograferat en kudde. Nagellack och bakgrundspapper har matchats närmast perfekt.

– Jag skulle inte säga att jag är kritisk emot förskönande objekt men jag är intresserad av dem, kommenterar Linda Bergman. Det är intressant att se, när man går nära, att det inte är perfekt, som den rosa lösnageln.

Komna så här långt i samtalet bryter jag och guidar jag henne raskt till Curt Fors Serie Blå och hon ser det släktskap i idén om närstudien. Hon är glad över att få ställa ut tillsamman med de båda konstnärerna, tycker att de passar ihop.

Linda Bergman arbetar i sin studio, med utvalt färgunderlag, ljussättning och starka objektiv. Digital efterarbetning är inget för henne, mer än det nödvändigaste.

– Det är rätt vackra objekt, när man leker med dem. Jag tycker om att göra mönster.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

 

KONSTFORUM Norrköping

7 – 22 september 2013
Vernissage 7/9 kl 12-16
Curt Fors
Måleri, grafik
Kurt Simons
Måleri, grafik

STUDION
8 – 22 september 2013
Vernissage 8/9 kl 12-16
Female masquerade
Linda Bergman
Fotografi

 

LÄNKAR
Curt Fors info
Kurt Simons info
Linda Bergman hemsida
Konstforum hemsida

FLER BILDER FRÅN CURT FORS – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157635418077653″]

FLER BILDER FRÅN KURT SIMONS – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157635417924549″]

FLER BILDER FRÅN LINDA BERGMAN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157635425125246″]