En show utöver det vanliga, som får en del i publiken att komma tillbaka om och om igen.

Ett högst ovanligt middagssällskap

Vi samtalar innan om förväntningarna: plymer, show och dansande damer. Men ärligt talat, är det inte bara en finare form av striptease? Den frågan synes mig inte så lättbesvarad …

Det är en fantastisk miljö att komma in i Arbisteatern och den gör sig väl som salong, tycker jag. Redan i foajén möts vi av damer i cancan-liknande klänningar och håruppsättning med plymer i. De sätter stämningen direkt.

Det som slår mig är att publiken synes se ut som en vanlig teaterföreställningspublik. Detta hade jag inte väntat mig. Vad hade jag förväntat mig … herrar? Medelåldern är definitivt högre än jag trott, både sällskap i 30-årsåldern parat med dem i 50+. Roligt med blandning.

I en av pauserna hörs lovorden kring showen: ”Sjätte gången jag ser den, Love it!” – uttrycker en glad och kanhända något förfriskad man i 30-årsåldern.

Påklädd artist.

Jag funderar över löner och eventuell dricks och hur den senare i så fall delas ut … Kanhända har min bild av denna konstform präglats väl mycket av amerikanska mer eller mindre dekadenta scenskildringar ur den undre världen där loja tjejer med minimalt lite kläder på sig dansar för männen sittandes vid små runda bord och drinkar.

Men att sitta och äta medan gogo-tjejer dansar på podier runt en är i sanning ett högst ovanligt middagssällskap.

Mot slutet av kvällen blir det tröttsamt att vänta på sista setet, som jag vill se för showens skull, men pauserna blir väl långa. Det är tydligt att detta är tänkt som en helkväll, presentatören talar flera gånger om efterfesten.

Jag undrar över varför gogo-killarna inte uppträder mer, om de nu vill slå ett slag för jämlikhet? Det är dominerande mycket nakna, lätt- eller avklädda kvinnor på scen och runt om i salongen. Killarna (de två stora stjärnorna undantagna) figurerar i några nummer – varför inte ge dem mer utrymme?

Dominant relation.

”Ludet” sammanfattar min vän scenshowen. ”Exotism” faller mig på läppen, för det är inte vanligt att se ett så avklätt scenframträdande på svenska scener. Men jag tror det är på väg att ändras. Burlesquen är här för att stanna med sitt unika uttryck och allomfamnande budskap.

Text: Åsa Husén
Foto: Kent Renåker

ARBIS Norrköping

Lördagar hösten 2013
Nypremiär lördag 7 september
Burlesque
Show
Arr: O-group
Åldersgräns: 18 år

LÄNKAR
Omnigroup hemsida
Killarna kommer till höstens Burlesque reportage Kultursidan.nu 3/9 2013

FLER BILDER FRÅN REPETITIONEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157635483998076″]