Rött för nytt livsmod. Pia-Karin Helsings enkvinnasshow bygger på hennes egen livsberättelse.

En kvinna stiger av tåget

Kontrasten från den skräniga fotbollsläktaren jag just lämnat efter IFK:s förlust till att stiga in i Teater Bråddgatan 34:s andaktsfulla svarta klädnad är stor. Scenografin är enkel och sparsmakad, med tågräls och cello i centrum. Det ser huvudsakligen ut som ett slags väntrum: en stor klocka, som stannat på fem i tolv, dominerar scenrummet, en parkbänk inunder, cellon bredvid och in kommer Pia-Karin Helsing i lysande röd kappa och resväska.

Ur väskan plockas föremål fram som bär på olika historier från hennes uppväxt och förflutna (farfars Finlandsmössa, bröllopsfotografier, teddybjörn, missionsväska med bibeln och tidningen Vakttornet). Kanske får den röda accentfärgen i en annars avskalad scenbild symbolisera hennes mod att med små, små steg våga kliva av tåget och ta den där tankepausen och med fysisk väntan låta andra tankar träda in.

Det är en föreställning med efterklang. Med få ord och stor musik. Pia-Karin sjunger opera, spelar cello och berättar finstämt. En mäktig, på samma gång avskalad enkvinnasshow och kanske är formatet passande då föreställningen handlar om att just ensam våga bryta sig ur, hamna på detta tvärstopp i livet och välja ett annat tåg som för vidare iväg från det kända och i Pia-Karins fall gnagande trygga. Musiken synes vara hennes biljett ut.

”Kärlekens ljus skingrar skuldens mörker” blir parollen när hon funderar över livets gång. Och vem är det egentligen som kör livets tåg? En själv, konstaterar hon med glittrande ögon, fast beslutet att lämna sekten och med den familj och vänner smärtskälver.

Hon stiger in och ut ur roller: från ojande farmor om hur det ska gå när Pia-Karin beslutar sig för att lämna Jehovas vittnen till lilla förväntansfulla diton på väg till skolan försedd till tänderna att försvara sin tro och inte lockas av djävulens gärningar (hänga med kompisar efter skolan, äta blodmat mm). Med evangelierna som ammunition.

Jag för min del hade velat att berättelsen fått ta än mer plats; vill höra mer, veta mer – det väcker onekligen tankar. Det finns efter föreställningen chans att sitta ned och prata med Pia-Karin Helsing. Ta chansen att se denna sällsamma föreställning, spelas även i Skärblacka och Linköping, tack vare Riksteatern i Östergötland.

Text: Åsa Husén
Foto: Riksteatern

TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping

5 oktober 2013
30/10 kl 19 SAGATEATERN Linköping
1/11 kl 18 FOLKETS HUS Skärblacka
Med små, små steg
av och med Pia-Karin Helsing
Arr: Riksteaterföreningen KariN m fl

LÄNKAR
KariN hemsida
Teater Bråddgatan 34 hemsida
KariN breddar till Skärblacka och Åby reportage Kultursidan.nu 20/8 2013