Jack Duluoz och havet. Filmen Big Sur använder sig av Jack Kerouacs alter ego i skildringen av beatnikförfattaren efter genombrottet.

Ord, natur och dekadens

Det är en film i sann Jack Kerouac-anda; dekadent och ordrikt. Filmen porträtterar en Kerouac som är inte längre ung men likväl lika förtjust i flaskan som förr. Och jag tror inte att det finns en enda scen där inte antingen han eller någon av hans vapendragare har en cigarett i handen.

Umgängeskretsen och det myckna, druckna levernet känns igen från filmen som kom härom året om Kerouacs liftande resa genom USA och hans skrivande på debutromanen On the Road.

Big Sur är en plats på västkusten dit Kerouac drar sig tillbaka med intentionen att skriva. Skriver gör han en del, men blir uttråkad – trots närheten till fantastiska havet som dramatiskt slår in mot klippor. Han sugs till stan och till umgänge, men återvänder två gånger till den lilla stugan, då i sällskap och med mindre lyckat resultat.

Orden svämmar ur hans huvud, i riktig beatnik-rytm. Är stundom svårt att hänga med i men medryckande då det illustrerar den stream-of-conciousness-stil som ju är utmärkande för modernisterna, egentligen författargenerationen innan honom men som i Kerouac och hans gäng tas upp och görs mer rytmiskt. Det är en film full av ord och vackra naturskildringar jämte dekadensen.

Text Åsa Husén
Foto: Filmbolaget / Flimmer

FLIMMER Norrköping

8, 13 oktober 2013
Big Sur 2013
Drama
Regi: Michael Polish

LÄNKAR
Big Sur Imbd
Flimmer hemsida
Norrköpings filmfestival Flimmer 2013 reportage Kultursidan.nu 2/10 2013