Rökplym. Alice strippar på klubben dit Larry går. I rollerna Emelie Dahlskog och Frippe Pettersson.

 

Sanningen en giftig konstart

 

Vem är hon, Alice, flickan med det röda håret, den hungriga munnen och strumporna på trekvart? Dan plockar upp den avsvimmade flickan på gatan, tar henne till läkare och sedan för hem henne till sin säng. Hon vill bli älskad, säger hon, och ger kärlek tillbaka, omedelbart och rikligt.

Alice är ung och Dan har redan gett upp drömmen om författarskapet, i brist på röst och talang. Nu skriver han dödsrunor på den stora tidningen.

Men Alice berättelser väcker drömmarna till liv och plötsligt sitter han för fotografen Anna, för att ta porträttbilder till bokomslaget. Anna är vacker, en mogen kvinna. Dans intresse tar en ny riktning.

Closer är en pjäs av brittiske dramatikern Patrick Marber, mer känd är filmen med vackra och begåvade Hollywoodstjärnor med Natalie Portman och Julia Roberts i spetsen. Där följer man de fyra personerna, ytterligare en man tillkommer i läkaren Larry, och deras karusell av kärlek, begär och svartsjuka som snurrar under några år.

För de av oss, som inte träffat den rätta vid 16 års ålder och levt gott och tryggt i monogami, utan prövat och strulat och gjort våra misstag, är igenkänningen stor. Kanske inte exakt min eller din historia men inte så långt ifrån.

 

Nätkåta. Dan (Johan Pettersson) ger sig ut för att vara kvinna på chatten London Knull. Larry fångas på kroken.

 

Det är inte filmen utan pjäsen Closer som hade premiär i onsdags kväll, i väl sammanhållen regi av Robin Karlsson. Berättelsen är densamma men utan filmens förförande visuella hantverk kommer dramatikerns hantverk upp till ytan. Inte långt ifrån ett kammarspel signerat Strindberg om människor som lär sig att göra varandra illa på ett alltmer raffinerat sätt. De ljuger och bedrar. När de talar sanning blir det värre ändå, en giftig konstart Larry bemästrar.

Fyra skickliga skådespelare står på Arbisteaterns scen. Karoline Lidberg tillför Anna, fotografen, en sträv motvillighet när hon blir förförd av först Larry och sedan av Dan. Männen spelas av Johan Pettersson som spelar Dan, den som styr spelet i början, och Frippe Pettersson, som gör läkaren Larry, sluggern som slår tillbaka i slutet. En naturrealism, trovärdigt men också med dramatisk förhöjning och ibland med inlån av filmens blixtsnabba klipp.

 

I den första kärlekens fulla tillit. Johan Pettersson spelar Dan och Emelie Dahlskog Alice.

 

I den tajta ensemblen sätts ljuset ändå starkast på Emelie Dahlskog som gestaltar den unga Alice med fullt pådrag. Hon är livfull, omedelbar och hängiven, en ung flicka i sin första kärlek. Som strippdansös är hon lika skicklig. Även hon kan konsten att slipa sina ord och göra dem till knivar. Men vem är hon, innerst inne? Finns hon kanske först när hon försvinner?

Ur ett feministiskt perspektiv är Alice en obehaglig kvinnoroll. När Dan uppvaktar Anna blir det Anna som Alice skuldbelägger och inte Dan. Vilken tid är det egentligen? Inte kan det vara så sent som Closerpremiärens 1997, trots den jättelika mobiltelefonen med utdragbar antenn som får männen i publiken att skratta igenkännande. I efterhand tänker jag att Alice är en drömbild, dramatikerns gestaltning av kvinnan som könsvarelse.

Anna är på sitt sätt också en manlig dröm trots att hon ger det mest självständiga intrycket av alla. Minns ni farhågorna om Internet när det var nytt? En oanständig fluga som bara porrsurfande män ägnade sig åt. Dan skriver sin drömversion av Anna på chatten ”London Knull” (ännu ett av många skrattställen) och får Larry på kroken. Beskrivningen av ”Annas” sexdrömmar är mer en mans fantasier än en kvinnas. Inte undra på att Larry blir kåt.

 

Vernissage. Larry (Frippe Pettersson) och Anna (Karoline Lidberg) har blivit ett par.

 

Scenografen Ulrika Tallvings kuber och rektanglar klädda i skiftande tapetmönster med grått som gemensam nämnare tilltalar mig mycket. De andas 1900-talets klassiska modernism i en urban tillvaro där alla är lika hemma eller lika främmande. Utan att leka byggarbetsplats används några lätta kuber för smidiga scenbyten. Inte minst tillsammans med ett utsökt ljusspel som, utan att göra väsen av sig, förflyttar skådespelarna i tid och rum utan att de behöver kliva på och av scenen i onödan.

Allt detta sammantaget kallar jag bra teater. Den enda reservation jag har är ljudet som under premiären var aningen lågt när inte karaktärerna tog i. Ett stegs ökning på volymkontrollen hade också underlättat för oss äldre som inte har lika snabba hjärnor att höra med när Emelie Dahlskogs unga Alice talar – precis som det är i verkligheten.

Nerd productions går från klarhet till klarhet, minns Slå nollan till polisen förra hösten. När ska en större teaterintresserad publik hitta hit och sprida ordet?

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Dane Pettersson

 

ARBISTEATERN Norrköping

9 oktober – 7 november 2013 (onsdagar-torsdagar) kl 19
Closer
av Patrick Marber
Regi: Robin Karlsson
Dramaturg/regiassistent: Kerstin Eriksson
Scenografi: Ulrika Tallving
Ljusdesign: Gustav Lagnström
Ljud/teknik: Micaela Petersson
Scenmästare: Robert Hedström
Chattvideo: Ofogo
Prod: Nerd Productions

MEDVERKANDE
Emelie Dahlskog
Karoline Lidberg
Frippe Pettersson
Johan Pettersson

 

LÄNKAR
Closer FB
Closer hemsida
Dane Pettersson hemsida
Closer närmar sig premiär på Arbis reportage Kultursidan.nu 7/10 2013

FLER BILDER FRÅN FÖRESTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157636422187553″]