I glasburen. Sebastian Galo, Adrian Pettersson och Julius Nord ställer åter ut på NP33.

 

Vi talar enbart om måleriet

 

Vi talar inte om döden. Vi talar om måleriet. När konstkollektivet Streetexpression från Linköping ställer ut på NP33 ett år sedan sist har de bytt från kaxiga svarta hissrummet till finrummet, Chamberts rum med glasvägg. Streetmotiven har ersatts av de motiv konsten alltid sysslat med, livets gåtor. Streetexpression har vänt sig inåt.

Naturligtvis sörjer de sin vän. Isac Zeipel-Stjärna förolyckades i somras mitt i sitt arbete. Jag ställer inga frågor om detta när jag parkerat cykeln utanför konsthallen. Julius Nord och Sebastian Galo målar på en stor vit trehörning som galleristen satt upp på gräsmattan. Det är lördag mitt i den stora Performancehelgen som ingår i jubileumsprojektet Med staden som scen.

 

Livegraffiti utan graffitins kännetecken. Julius Nord och Sebastian Galo utvecklar en egen stil när de målar ihop.

 

Snart fångas jag av nuet, av att tala med unga konstnärer om deras måleri. Vi talar glatt om livegraffitin de står och målar och som inte längre bär spår av graffitins uttryck. Om att fortfarande fyllas av lusten att måla tillsammans, men på ett nytt sätt. Man ser hur killarna anpassar sig till varandra med grundläggande färgval och hur färgfälten viker om hörnet. De säger att de utvecklar nya stilar tillsammans, beroende på vem de målar ihop med.

– Jag har inget att hämta i det klassiska graffitimåleriet längre. Det är kul att se, men man går vidare, säger Julius Nord.

Han och Sebastian Galo har förberett sig med färgburkar i bruna och blå nyanser, det lär bli fler. De säger sig också vara trötta på graffitigängens färdiga skisser. Nu vill de anpassa sig till miljön där verket ska stå, men inte bara.

– Jag vill hitta formerna på plats, det fria måleriet är viktigt nu, säger Sebastian Galo och tillägger: Det blir trist med bokstäver och karaktärer i längden.

 

Julius Nord – Det här är sista gången.

 

Inne i galleriets rum hänger tavlorna på väggen, så där som tavlor brukar hänga på ett galleri, med luft emellan. Med lite guidning börjar jag urskilja vem som gjort vad. Sebastian Galo säger att han börjat utveckla tavelmåleriet, blivit vuxnare. Det gäller för dem alla tre.

Den som mest gått in i klassiskt måleri med 1900-talskänsla är Julius Nord. En interiör, ett par som sitter med ryggarna mot varandra upptagna med sina mobiler – Vad tänker du på, ett porträtt – Det här är sista gången. Jag är fullt upptagen med att studera måleriet, ansiktet som byggts upp av rejäla färgfläckar i kontrasterande färger och den vita klänningen som lagts i lager på bredden. En fjärde, pytteliten målning, i guldram rymmer bara en naken vit kropp mot mörk bakgrund, några kors svagt tecknade.

– Om jag ser en konstnär som jag gillar så testar jag, undersöker, tills jag kan, fast på mitt sätt. Vi går mer på utställningar nu, säger Julius Nord.

 

Adrian Pettersson – Walk – med visdomsord.

 

Adrian Petterssons verk är de som ekar mest av graffitiursprunget. Där finns bokstäver (även de två andra använder text) och lysande färger. The realness är en vision, en surfare som dyker upp ur en våg som en grekisk eller nordisk gud. Surfingbrädans framspets liknar en pyramid, vågskummets bubblor planeter.

Två verk i blandteknik, ursågade gestalter i plywood, några ifyllda med trä från hans gamla rullbräda och lite färg. Barnsliga former och starka uttryck i Vad fan glor du på och regndroppiga Motvind.

 

Sebastian Galos senaste verk – Verklighetsflygt.

 

– Dörrarna är mina. Sebastian Galo visar först de helt enkla dörrarna, svarta handdragna linjer mot en fluffig yta ”målad på 3 minuter”. Handtag och gångjärn har glans och djupdimension – ”jag var inne på metaller ett tag”. En stjärna på en dörr, ett kors på den andra i Diptyk. Födelse och död. Ingång och utgång.

Vi talar inte om döden. Vi talar om måleriet. Om de andra dörrmålningarna där Sebastian Galo arbetar med collageteknik, där man anar att det finns något, okänt, på andra sidan dörren. Om trädet som kommer in, ett stycke natur i streetkillens motivvärld.

Han senaste verk heter Verklighetsflygt och innehåller två dörrar, den ena framför den andra, olika material ovanpå varandra. Den är mycket fin. Jag lämnar utställningen starkt berörd.

Hemma vid datorn googlar jag på Isac Zeipel-Stjärna och ser målningar han har gjort. En av de bästa hängde på NP33 i somras. Jag tömmer min kamera och ser fotografierna jag tagit på utställningen.

Äntligen ser jag klart. Streetexpressions veckokorta besök på NP33 är en hyllning och ett avsked till vännen. Mest av allt är det tre individer som målar livet, döden och de som lämnats kvar. Var och en följer sitt konstnärskap.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

NP33 Norrköping

26 oktober – 3 november 2013
Streetexpressions
Sebastian Galo – Julius Nord – Adrian Pettersson

LÄNKAR
Streetexpressions hemsida
NP33 hemsida
Värsta utställningen hittills inte så dum recension Kultursidan.nu 10/10 2012

FLER BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157637115199116″]