Adventsglädje. Konstnärerna på Plankgatan 18 förbereder för Konstloppis där alla nio som är verksamma i husets ateljéer medverkar.
”Vad kan man inte göra med buntband?!”
Konstnärerna i ateljéerna på Plankgatan 18 tänder adventsljusen med Konstloppis. Som tolkas med piprökande pepparkaksgubbar, mjuka fårskinn och sydda björkstammar. Högt och lågt, från en hängande mobil (inte telefon – konstverk) till skulpturer på golvet. Eller högt och lågt i bemärkelsen från målningar till hemslungad honung.
– Det ser ut som en frimärkssamling, kommenterar Åsa Kummu om alla bilder – målningar, grafik, foto, textila bilder som fyller väggarna.
Hon tar emot i den stora salen tillsammans med kollegorna Anneli Lindberg och Marion Kahnert. De sammanlagt nio utställarna har inte bara sin andel av väggarna till sitt förfogande. Var och en har fått ta fram ett bord att ställa saker på, precis som på vilken loppis som helst.
Vad kan man inte göra med ull? Marion Kahnerts tvåtrådiga ullhärvor väcker intresse bland kollegorna.
– Kul att se hur olika vi har tolkat ordet Konstloppis, säger Anneli Lindberg, vars väggstycke är fyllt av hennes tavlor med textil grund. På bordet trängs kort på hennes speciella blobbar och några lampskulpturer gjorda av delar till gamla lampskärmar hopbundna av plastband.
– Och vad kan man inte göra med buntband?!
Marion Kahnert fyller väggen med bilder. En fotoserie med händer, en annan serie med byggnader, en serie med präglade djur – utrotningshotade – på vit kartong. Bordet har hon dolt under vita och bruna fårskinn, under bordet ligger garnhärvor i två stora lådor, i sex schatteringar från vitt till brunt.
– Jag skickar ullen till ett Krav-märkt spinneri och får tillbaka min egen ull, förklarar hon.
Mot ljuset. Helena Forsbergs tulpantavlor täcker alla årstider.
Strax intill bryts ”frimärkssamlingen” av bilder av Helena Forsbergs tulpantavlor. Jag känner igen ljuset hon arbetade med så intensivt för många år sedan, nu bildar det bakgrund till stiliserade tulpankonturer. Gult, svart, rött och vitt i en fin rad.
Ann-Lis Enlunds bilder kontrasterar med mycket svartvit grafik. Livfulla vardagsskildringar, flera från bondgården förr. Den personliga tonen inifrån lagården med blängande kor roar, ljuset genom fönstren ger starka kontraster medan djurens kroppar växlar i färg. Hon visar också några målningar med relativt milda färgspel.
Eric Cederquist har skrivit under halva priset på en skylt. Här känns flera målningar igen från utställningen på Kronan för ett år sedan. Väggar och bord fylls också av äldre verk. Fyra fina studier i grått och vitt, mer än 10 år gamla, visar på hur konstnärens sökande rört sig.
Loppis före anstormningen. Närmast Åsa Kummus bord. Tvärs över anas verk av Ann-Lis Enlund, Anneli Lindberg, Eric Cederquist och Stefan Teleman.
Stefan Teleman plockar inte bara fram några överblivna sommarbjörkar. Konstloppis och advent firas underfundigt med sprillans nybakade pepparkakor med det piprökande sjömansmotivet han roat sig och publiken med under de senaste åren. I plastbackar kan man rota fram ett lämpligt Domherranmotiv.
Strax intill har Aldis Ellertsdottir Hoff placerat en kudde, fotografier och en liten bronsskulptur på ett bord. Kollegerna tror att det ska komma mera.
För att slutföra varvet i rummet innan man slår sig ner och fikar i den stora soffan är det dags att ta en titt på Maria Lundbys stora målningar och akvareller i lite mindre format. Hon är den i sällskapet som företrädesvis gestaltar människor, något som också ses på bysterna som står på golvet, nedanför undersökande former i ljus lera på rödtäckt bord. Samt en flätad, öppen lite byggnad.
Grafik. Personliga bondgårdsmotiv av Ann-Lis Enlund.
Annika Bergquist Kupiainens teckningar kan verka lite skrämmande, unga människor som samtidigt är djur. Just nu vilar de i ett hörn, konstnären är upptagen på annat håll med en större utställning.
Åsa Kummus tolkning av Konstloppis omfattar mycket. En prickig tröja på ett bord påminner om sommarens uppdrag för Norrköpings konstmuseums 100-årsjubileum där hon ombads skapa de kläder som nu hänger i museets utställning Acting in the city.
Tygmålandet inspirerade och hon visar på några björkstammar, målade på tyg som veckats. Även om det är många år sedan hon lämnade batiken så finns här ett sådant verk, fast på papper. Något som påminner om det nära släktskapet mellan papper, tyg och målarduk, alla med textilfibern som grund. På bordet ligger också väskor i återvunnet läder.
– Jag fick gamla prover från en möbelbutik. Det är så söndergarvat att det går att sy med vanlig symaskin. Och sånt gör de soffklädsel av.
Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
PLANKGATAN 18 Norrköping
1 o. 8 december 2013 kl 12-16
Konstloppis
MEDVERKANDE
Marion Kahnert
Annika Bergqvist Kupiainen
Aldis Ellertsdottir Hoff
Åsa Kummu
Ann-Lis Enlund
Anneli Lindberg
Eric Cederquist
Helena Forsberg
Stefan Teleman
LÄNKAR
Kifin Plankgatan 18 hemsida
FLER BILDER FRÅN KONSTLOPPISEN – KLICKA
[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157638171054463″]