Spelglädje. Bosse Sandberg, Andreas Aarflot och Åsa Bergh bjöd på en musikalisk tur genom Monica Zetterlunds liv och repertoar.

Gustaf Fröding var hennes husgud

Jag hade fått uppfattningen att Djävla mansfôlk skulle vara en slags teaterföreställning – en enkvinnasföreställning som skulle handla om Monika Zetterlund. Men denna lördagsföreställning var mer av en musikalisk afton på Lilla teatern, i riksteaterföreningen KariNs regi, där temat var Monica Zetterlund.
Åsa Bergh, är sångerska och hon spelade ”Ulrika i Västergöhl” i originaluppsättningen av Björn och Bennys Kristina från Duvemåla i Malmö år 1995, alltså samma roll som Monica Zetterlund spelade i filmen Utvandrarna 1972. Det är väl det närmaste teater den här föreställningen handlar om.

Åsa Bergh berättar att hon länge hade en längtan efter att träffa Monica Z, men det fick hon aldrig. Hon inleder kvällen med att uttrycka denna längtan och avslutar den med samma sak. Men vi tar det väl från början:

Detta är en musikalisk hyllning till Monica Zetterlund. Och det är också en hyllning till våra fantastiska svenska vistextförfattare. Med Åsa Bergh som sjunger, med maken Bo Sandberg som trakterar många instrument som flöjt, altflöjt, basklarinett, munspel och sopransax. Och så Andreas Aarflot på piano.
Med några sånger där Monica Zetterlund sjöng på värmländska, sin egen dialekt.
Ack värmeland du sköna, får inleda en sektion där temat är värmländska. I denna sektion får vi höra några låtar där texten är skriven av Monica Zetterlunds ”husgud” Gustaf Fröding, och avslutas så med Den sista jäntan.

Sektion två, om jag får uttrycka det så, tar oss med vidare på Monica Zetterlunds musikaliska resa. Till Stockholm där hon träffade Beppe Wolgers, och fick låten Sakta vi gå genom stan. Det var också nu hon träffade Tage Danielsson och fick låten Bedårande sommarvals.

Musikerna bakom Åsa Bergh följer perfekt. Det märks tydligt att de turnérat en lång tid med föreställningen för de är väldigt samspelta och välrepeterade. Ibland far musikerna iväg på egna musikaliska äventyr och väver in en rad andra musikaliska trudelutter i den melodi de egentligen skall spela. Publiken tycker det är mycket skojigt. Själv tycker jag det blir lite tramsigt. Och när vackra Bedårande sommarvals övergår till Helan går, sätter jag lite i halsen.

För att visa att Monica Zetterlund for iväg till det stora landet i väster, sjunger Åsa Bergh New York, New York. Lyckan stod dock inte Monica Z bi när hon var i Amerika, för hon ville ju spela med de bästa musikerna och de bästa musikerna var mörkhyade och det passade inte den tidens kultur att en vit kvinna skulle spela ihop med mörkhyade män. Så hon valde att resa tillbaka till Sverige igen. Var blev ni av ljuva drömmar?

När min vän är en sång som är helt ny för mig. Den är mycket vacker, både i melodin som i texten. Texten är skriven av Ove Törnqvist får jag veta, något som förvånar mig för det låter inte alls som han.

Sedan är det som att Åsa Bergh slappnar av. Hon sjunger betydligt bättre och mer, det vill säga hon sjunger hellre och berättar mindre. Och hon sjunger riktigt bra. Låtarna är de allra mest kända av och med Monica Zetterlund: Kolliox, Min valsmelodi, Att angöra en brygga, Trubbel och en av mina favoriter, nämligen Donna Juanita från Hasse & Tages Spader Madame.

Kvällen avslutas med en sång som passar väl i sammanhanget – Gabriellas sång skriven av Py Beckman. Trion får stående ovationer. Och det är välförtjänt!

Text: Eva Lindblad
Foto: Andreas Aarflot / Riksteatern

LILLA TEATERN Norrköping

30 november 2013
Djävla mansfôlk
En hyllning till Monica Z
Prod: Riksteatern
Arr: Riksteaterföreningen KariN

MEDVERKANDE
Åsa Bergh – sång
Andreas Aarflot – piano
Bosse Sandberg – flöjt, altflöjt, basklarinett, munspel, sopransax

LÄNKAR
Åsa Bergh hemsida
Lilla teatern hemsida
Riksteaterföreningen KariN hemsida