Strålande. Eldshowen i Valdemarsviks centrum på fredagskvällen var till för att locka publik till utställningen men blev samtidigt en – utlokaliserad – del av den.

 

”Det ska vara änglar, det är ju jul”

 

För och emot julen, eller ett betraktande lite vid sidan om. Denna helg sammanstrålar en lång rad konstnärer, lokala och långväga gäster, kring jultemat i Vinterpalatset, Brårums skola, i Mossebo utanför Valdemarsvik. I de höga salarna i Brårums forna skola möter omväxlande, vacker, utmanande, tänkvärd konst av olika slag – målningar, video, grafik, objekt, så många att här bara ryms några nedslag. Julutställningen arrangeras av föreningen Hållplats.

 

Konst på papper. Per Hüttner ställer frågor om universum, familjen och julen uttryckta som icke-bokstäver utmejslade ur färgade streck. Enkelt och ändå så genomtänkt.

 

Karola Messners frustande hästspann framför de glada tomtenissarnas släde möter på ytterväggen vid uppfarten. Inne i salarna är julstämningen mer blandad. Boel Zettermans slag i solar plexus-installation Julia diskar inte längre skildrar en stelnad modersgestalt till skyltdocka som inte rör ett finger för att fixa till julen trots att hon har förklädet på och diskborsten i handen. De blinkande stjärnorna på tomteluvan signalerar mest en blixtrande huvudvärk eller de sista signalerna från en döende hjärna. Till installationen hör Klara Anderssons antijul-ljud.

I samma rum Per Hüttners lågmälda funderingar kring det anbefallna temat. På skrynklade papper, där texten utkristalliseras som avbrott i linjerna som dragits med pennor, blyerts och färg. Raffinerat.

I ett hörn i den ombonade hallen (vad stickat, virkat och vävt bidrar till värmen) står Jan Berges stora tomtesällskap på golvet, tätt ihop och i varierande storlekar. De minsta små och grå, en liten tropp. De största med glödlampor i ansiktet i stället för i lyktorna.

Här i hallen och i nästa rum – där Anna Maria Nygrens virkade dockor i eget hus värmer sig vid den stora järnkaminen – kan man se konstfilmer som levererats per internet. Annalisa Sonzognis stilla betraktelse från en industri i Italiens bergslandskap rullar ljudlöst.

 

Dag och Liv, installation av Åsa L Winterqvist. På väggen målningar av Martin Nilsson. till höger några glasskulpturer av Hansi Falc-Vobruba.

 

I kvällsdunklet fångas ögat av Åsa L Winterqvists installation Dag och Liv. Utsökta små korsetter som lyser inifrån.

– Jag har tänkt på manligt och kvinnligt, ljus och mörker, säger Åsa L Winterqvist som också bjuder på hjärtformade kakor – av asfalt.

Korsetterna bidrar till att lysa upp i rummet, skenet återkastas på Hansi Vobrubas skurna glasskulpturer och målningarna på väggarna. Bäst klarar Veronica Granbergs komposition av vinterfåglar dunkelrummet, var och en på sin lilla tavla.

 

Bortom trädet. Från vänster ses Milan Vobrubas lekfulla glasskulpturer, verk av Lovisa Lesse o Boel Zetterman. På högra väggen målningar av Sahar Burhan och teckningar av Saad Hajo.

 

Mika Liffners nakna blåmålade träd samlar den stora upplysta salen. Wolfgang Peter Menzel lurar mitt öga med grafik som ser ut som textil. 12 blad, kanske ett för varje månad, i en kvadratisk ask. Som finns i 12 exemplar, en begränsad serie.

– Det är mina gamla målartrasor, tjocka av färg från ett helt år. Jag kom på att de är fina och lät trycka dem, säger Wolfgang Peter Menzel och pekar på hur skicklig tryckaren – inte han själv – är. Kanterna på kanvasen ser så äkta ut, för att inte tala om ett stycke linneduk med infälld spets.

Sahar Burhan leker med löv i sina två hösttavlor, lindlöv och eklöv. Eklöven har hon fått leta rätt på, det är inte så gott om dem i Norrköpings innerstad. Målningarna är uppbyggda av flera lager.

– Jag har gjort ett lager per dag. Jag ritar, trycker och målar, beskriver hon sitt arbete som också får en tredje dimension när några löv sticker ut från eklövsduken. – Det är för att man ska känna att det finns något bakom.

 

Julmålningar inspirerade av Munch. Både de och grafiken har gjorts av Helena Elfgren.

 

Helena Elfgren visar dels en grafik, I stadens utkant II, i tre färger. Blåa fält i olika nyanser bildar två ljusa vattentunnor framför en hög mörk huskropp i nattens mörker. En liten varmgul rektangel som fönster.

– Det är kollografi, tryck på kartong som jag bearbetar på olika sätt, säger Helena Elfgren och visar på tunna streck i natten som dragits med gaffel. – Jag jobbar enklare och enklare, men det blir också svårare och svårare.

Dessutom bidrar hon med två färgstarka serieteckningsartade målningar med kritiskt jultema, lite på skoj men också på allvar. Edvard Munchs ikon Skriet går igen i båda, den ena med en gris på bron.

– Grisen har samma stressreaktioner som vi människor. Det är hemskt med all denna julskinka som köps och slängs för att vi inte orkar äta upp dem. Det är liv som tas.

Milan och Milada Vobrubas glaskonst står framför varsitt fönster. Milan Vobruba visar några nätta skulpturer i vitt glas med motiv som både är föreställande, gärna kattlika, och grafiska.

– De små skulpturerna är ofta inspirerade av sagor, säger Milan Vobruba.

Milada har gjort änglar i rent glas, synbarligt enkla och med ett naivt uttryck. Man man fortfarande kan se hur huvud och armar fästs på kroppen. De har smyckats med små pärlor, krossat glas som smälts.

– Det är som ett pussel. Jag skär ut delarna med diamant och smälter ihop dem, beskriver hon arbetet. – Det ska vara änglar, det är ju jul.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

Det ska vara änglar, det är ju jul. Av Milada Vobruba.

VINTERPALATSET Valdemarsvik

12 – 15 december 2013
Julutställning
Arr: Föreningen Hållplats

LÄNKAR
Vinterpalatset blogg

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR