Ljus under Bergsbron. Promenaden slingrade långsamt även på Stadsmuseets sida.

En ritual för Norrköpingsandan

Nyårspromenadens ljusritual som skapare av nutidens Norrköpingsanda. Inte så mycket glitter, mer av raffinerad ljussättning som understryker hur de trångbyggda 1800-talsfabrikerna i och utmed Motala ström omvandlats till den moderna stadens högtidscentrum.

Eller ”kultur, kunskap och kreativitet” som kommunstyrelsens ordförande Eva Andersson summerade i sitt nyårstal från Grand hotells balkong vid promenadens slut.

Start: Lotta Källström och Damkören vid Grytstorget.

Men det började vid Grytstorget där Damkören och Lotta Källström inledde. Kören sjöng Stad i ljus och Lotta Källström citerade den amerikanske uppfinnaren och politikern Benjamin Franklin – Den positiva tänkaren ser det osynliga, känner det ogripbara och uppnår det omöjliga – och uppmuntrade åhörarna att satsa på de små dagliga valen i stället för nyårets stora löfte.

Också Lotta Källström sjöng – Min plats på jorden av Py Bäckman, en artist som Lotta just nu fördjupar sig i.

Nytt omskapar gammalt i industrilandskapet.

Vem som nu kommit på att leda tusentals Norrköpingsbor – barn, unga och gamla varav några med brinnande facklor i händerna – över smala broar och genom trånga gränder? Stundtals stillestånd. Musiken, en stilla och harmonisk panflöjt, var väl vald för att motverka stress och uppståndelse.

– Kan inte de som går först gå lite snabbare, hördes en ung röst.

Tyvärr var ena delen av konstverket Vävd ström ur funktion vid kraftstationen bakom Cnema. Men ljuskanonerna spelade över de tunna vattenfallen, Bergsbrons tre valv var vackert ljussatta och speglade sig i Strömmens vatten.

Institutionerna längs vägen höll öppet: Visualiseringscenter C, Norrköpings stadsmuseum, Arbetets museum och Louis De Geer. Bel Cantokören stod på Strykbrädan och sjöng.

Marschaller och ljussatta träd tog över synupplevelserna i Strömparken, där också De Geergymnasiets dansare underhöll.

Ur det gamla ska det nya stiga. En kort stund tätnade krutröken under fyrverkeriet.

Så talade då Eva Andersson ut över Strömmens stilla vatten, för alla som samlats utmed kajerna och på Drottningbron. Fyrverkeriet sköt i höjden, kanske mer raffinerat än pampigt. Varpå skarorna upplöstes och för en kort stund fyllde Drottninggatan, stadens vardagsrum.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR