Bred uppslutning. Mellan 800 och 900 personer demonstrerade mot rasism i Norrköping på tisdagskvällen. En av de största demonstrationerna på senare tid i Norrköping.

 

Norrköping mot rasism. Vi har fått låna Mattias Åströms film från tisdagskvällens demonstration.

 

”Inga rasister på våra gator”

 

Facklor tändes och det bubblade av folk i Västgötegatans topp på tisdagskvällen. Vanligt folk: unga och gamla, några med barnvagnar och en i rullstol. Norrköping samlades mot rasism. 878 hade anmält på Facebook, där budskapet om den antirasistiska manifestationen spreds, att de skulle komma. Alla tycktes vara där. ”Pampigt!”, som Pelle Filipsson, Hallarnas verksamhetsledare, kommenterade imponerat.

– Det stämmer att det var mellan 800-900 personer. Vi räknade på ett ungefär eftersom vi hade olika sektioner som folk gick i, sade Desirée Ljungcrantz, arrangörsgruppens talesperson.

Några kända ansikten skymtade i kvällsmörkret, politiker som kommunalrådet Lars Stjernqvist och kollegan Olle Johansson, kulturpersoner som teaterchefen Johan Celander, skådespelaren Peter Sundberg och Konstforums ordförande Hans-Olov Hedman. Men mest var det ”vanligt folk”.

 

Samling vid Skvallertorget.

 

Klockan sex gick tåget. Nerför Västgötebacken. En sektion med kanske 200 personer. Facklorna lyste upp deras ansikten. Banderollen Norrköping mot rasism lyste i täten, små hjärtan i rött, gult och grönt invid de svarta bokstäverna. Marschorden var ”fyra och fyra” – några gick fler och några var färre.

– Krossa rasismen!, hördes ett rop i megafonen.

Gensvaret var svagt, snarast obefintligt. Lätt generade ansiktsuttryck. Ännu ett försök gav i stort sett samma svar. Men tåget rörde sig framåt.

– Jag skulle inte använda det uttrycket, kommenterade Hans-Olov Hedman efteråt. Vi är här för en god sak: vi kan ha ett samhälle där alla har plats.

 

Tänd ett ljus och låt det brinna. Kommunalrådet Lars Stjernqvist tyckte att det var viktigt att vara med.

 

Nästa sektion nerför Västgötebacken var nästan dubbelt så lång. Paroller som ”Norrköping mot rasismen” och ”Inga rasister på våra gator!” gick betydligt bättre att skandera. Lars Stjernqvist gick här bland de främsta i ledet, men höll inget tal eller tog någon ledande roll. Det viktiga för honom var att vara på plats.

– För att jag vill att Norrköping ska vara en vänlig stad och för att det är viktigt att reagera mot hat och hot, sade han. Det är fantastiskt roligt att de tagit det här initiativet och driver detta under breda paroller. Demokratin kan bara försvaras med demokratiska medel.

När den tredje sektionen började röra sig hade den första redan passerat Järnbron, Dalsgatan och svängt Prästgatan upp mot Hörsalsparken, slutmålet. Där fick de fick vänta på ytterligare en fjärde och en femte sektion – men nu började facklorna sina i Västgötebacken.

Ytterligare några banderoller skymtade i tåget: Ut med rasismen. In med feminismen och Direkt aktion mot fascism, den senare kanske på gränsen mot arrangörernas – Rickard Rico Eriksson, Markus Bengtsson, Nils Höjer och talespersonen Desireé Ljungcrantz – önskemål: partipolistiskt och religiöst obundet, att alla demonstranter var där som privatpersoner.

 

Rickard Rico Eriksson var glad över uppslutningen.

 

Många trängdes mellan de låga blomsterlådorna i Hörsalsparken i väntan på att sista sektionerna skulle nå fram. Väntan blev lång och även om många var nöjda efter att ha gått i tåget stannade flera hundra personer kvar, bland dem vännerna Sandra Johansen och Anna Nilsson som var på plats för att visa sin solidaritet genom att delta i manifestationen. De hade också ytterligare förslag till vad man kan göra mot rasism:

– Man kan bemöta sådana åsikter i vardagen, på fikaraster och vid släktmiddag, sade Sandra Johansen.
– Men måste säga ifrån, lade Anna Nilsson till.

Äntligen höjde arrangörerna sina röster, även om högtalaranläggningen inte hjälpte ljudet att nå ut särskilt långt. Rickard Eriksson och senare även Desirée Ljungcrantz tackade alla som kommit:

– Ni är guld värda!

Jesper, ohörbart efternamn, beskrev hur rasistiska åsikter växer fram ur rädsla för fattigdom, för att samhällets stöd försvinner från a-kassa och försäkringskassa.

– Inte för att man är en ond människa med onda avsikter. Låt oss inte fylla tomrummet med bitterhet. Vi kan fylla det med solidaritet och styrka. Segregation är kriminellt.

 

Hörsalsparken har åter blivit en plats för viktiga möten.

 

– Alla manifestationer är jätteviktiga, särskild i dag när vem som helst kan skaffa sig en plattform på nätet och kalla sig aktivist, kommenterade en glad Björn Nilsson. Själv är han mer känd som nätaktivisten Beelzebjörn med ett starkt engagemang i medborgarrättsfrågor.

­Björn Nilsson understryker hur viktigt det är med breda paroller som alla kan delta i. För att visa att majoriteten av befolkningen faktiskt är antirasistisk. Och att man är så många fler än de som tror att man kan lösa problem med våld. Eller tror att det ”bara är vänstermänniskor” som har antirasistiska åsikter och demonstrerar.

– Det är så lätt att sitta vid datorn och tycka. Det är en större ansträngning att gå ut och demonstrera. Jag vill se mer sånt! Det är viktigt att ta tillbaka gatorna från rasisterna.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Sven Åke Molund
Film: Mattias Åström

NORRKÖPING MOT RASISM

7 januari 2014
Demonstration
Arrangörer: Rickard Rico Eriksson, Markus Bengtsson, Nils Höjer och talespersonen Desireé Ljungcrantz

LÄNKAR
Norrköping mot rasism FB-evenemang

FLER BILDER FRÅN DEMONSTRATIONEN – KLICKA