Inspirationen från Östern. I Hamnrummet skymtar japanskt zenmåleri. I Stora rummet och merparten av övriga rum visas verk av Rune Hagberg.

 

”En större utställning än jag förstått”

 

Konstforum firar 50 år under 2014 och utlovar utställningar med ”spets” samt två tillbakablickande samlingsutställningar, i vår och i höst. Spontanismens nestor Rune Hagberg, också en jubilar, inleder med sparsmakad retrospektiv. I hans följe ses franske vännen Henri Michaux. Bottenklangen ljuder av japanskt zenmåleri. I-hua – ett penseldrag heter den vackert och pedagogiskt välhängda utställningen.

– Den här utställningen är lite större än jag förstått, utbrister Konstforums Jan-Erik Nilsson.

Ett bevis så gott som något är att några av landets respekterade gallerier, Astley i Uttersberga och Tomelilla konsthall, står på tur att ta över utställningen när den väl beskådats klart på Konstforum. Och att Rune Hagberg tackat nej till förfrågningar från större institutioner men ja till denna. ”Det märks att han är lite trött” kommenterar Jan-Erik Nilsson den 90-årige konstnären.

 

Tetsubo with whisk, av okänd konstnär. Från sent 1700-tal eller tidigt 1800-tal.

 

Rune Hagberg kalligrafiskt inspirerade tuschmåleri gjorde honom till en av spontanismens förgrundsgestalter under 1950-talet, konstnären skulle alltså skapa utan att tänka efter före. 1956 bjöds han in till en samlingsutställning i Tokyo och Kyoto tillsammans med andra västerländska konstnärer, däribland Henri Michaux som han även mötte i Paris. De hade mycket gemensamt, båda arbetade med text-tecken-bilder och båda är också författare.

Jan-Erik Nilsson vill dock först berätta om det japanska zenmåleriet. Från Kina kom Changbuddhismen som fick namnet Zen i Japan. I klostren kunde munkarna meditera genom att skapa bilder, bilder som blev meditationsobjekt för dem själva och andra. Cirkeln ”ensō” är ett vanligt motiv.

– Jag har en god vän, Lennart Utterström, som arbetade som frilansjournalist i Japan. Han började samla på zenmåleri, öppnade galleri. Vi satt och bläddrade i kataloger och sa, i munnen på varandra, ”Var är Rune Hagberg nu?”. Vi letade upp Rune Hagberg i Härnösand och åkte till Norrland.

– Där träffade vi Rune, hans hustru Brita och sonen Johan. Tänk att få gå i hans ateljé och titta på verk som spänner över 50 års tid!

 

Rune Hagberg i kortversion. Från spontanismens streck till bearbetning av papperet till förseglingen av bilden.

 

Tecken, bearbetning av bilden, försegling. Rune Hagbergs verk dominerar den retrospektiva utställningen men hängningen är inte kronologisk, utan domineras av skönhet och pedagogik. Alltså pekar Jan-Erik Nilsson lite här och där i rummen.

– Det är en otroligt konsekvent utveckling, från det strama måleriet. Du ser det strama tecknet där borta. Går man närmare ser man att det är bearbetat, säger Jan-Erik. Men här, innanför kvadraten, har han rivit i papperet och här, mittemot har han rullat upp det. Att sedan försegla bilden inne i rullen och fästa med snöre om är det sista steget.

Jag ser. Med tuschfärg på papper som ligger i flera lager blir krafsandet på papperet som ett sökande efter något under verket. Och de bilder, som göms i de bundna rullarna, förblir en hemlighet vi kan fantisera om.

 

Henri Michaux – Utan titel – litografi, ref.nr 199 ur Les Estampes 1948-1984.

 

Den franske kollegan Henri Michaux (1899-1984) arbetade mycket kring de kalligrafiska tecknen förstår man av det gedigna refensverket som ligger på bordet i hallen. Michaux löser upp, gör till tecknen till bilder. Poetiskt. Merparten är litografier i svart på vitt men där hänger även en oljemålning med svarta tecken mot brun bakgrund. Bilderna är inlån, kvar efter en tidigare utställning i Sverige.

 

Japanskt zenmåleri skapas under meditation för meditation.

 

Längst in hänger så några verk ur vännen Lennart Utterströms samling. Utrullade förstås, de kinesiska och japanska traditionella bilderna i tusch på rispapper hänger inom glas och ram, utan förvaras och transporteras som rullar eller rentav hopvikta. En liten dusch och de blir som nya! Ska hänga lågt i meditationshöjd.

Japanskt zenmåleri, det tidigaste, kanske från sent 1700-tal, merparten från 1800-talet och några så sena som 1950-talet. Den äldsta påminner om Askleipos orm kring läkarens stav, apotekssymbolen. Men den sägs föreställa Tetsubo with whisk, käppen används på lata lärjungar medan piskan är abbotens maktsymbol. Ska hot om straff och övermakt vara något att meditera över?

Nå, andra är vänligare, en tevisp, en brinnande pärla, bilder av lärare och elever. Samt ”ensō”.
Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

NP33 Norrköping

18 januari – 2 februari 2014
Vernissage 18 januari. Invigning med Kerstin Holmer och Jan-Erik Nilsson kl 14.
I-hua – ett penseldrag
Rune Hagberg
Henri Michaux
Japanskt zenmåleri

LÄNKAR
Rune Hagberg info
Rune Hagberg YouTube del 1
Rune Hagberg YouTube del 2
Henri Michaux wiki
Konstforum hemsida
FLER BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157639855147735″]