En nära berättare. Emma Vistrand ställer ut sina bilder i Studion på Konstforum.

Mjuk kraft mot räta vinklar

Emma Vistrand är en ung fotograf. Tidigare i livet dansade hon. Hon levde dans, andades dans och det enda sättet hon kunde existera på var i rörelser. En skada som hon fick när hon gick i högstadiet satte punkt för det.

Utställningen i Studion handlar om den sorg, det vemod och den frustration som uppstod i och med skadan. Det är en vacker minimalistisk utställning i svartvitt där ljusets tilltagande eller avtagande berättar sin historia.

Ljus i mörker. Mjukt mot hårt. Emma Vistrand har placerat dansaren i en rå industrilokal i Västerås.

Över lag kan man se ett mörker som omsluter motivet. Emma berättar att det symboliserar den tomhet och det vemod som dansen lämnade efter sig. Motivet som utgörs av professionella dansare är ljust. Man ser dansens mjuka rörelser och den sköra sprödhet som finns i både tyll och gestalt. Bilderna är tagna i en industrilokal i Västerås. Det krafigt rustika, de räta vinklarna möter en annan sorts kraft som finns i dansarna och som vill ut.

Men det är inte bara poser med dansgestalter med på fotona. En serie har gått in i detalj på dansarens kroppsdelar. Serien heter Vemod del ett, två och tre. Den första bilden visar ihopknäppta händer som omsluts av mörkret.

– Bilden visar hur gärna man vill men det går inte. Det är en frustration, säger Emma.

De andra bilderna visar ett bakåtböjt huvud och fötter med märken av det hårda jobbet de utför i dansen.

Spikar, järn och drömmar. Emma Vistrands omsorg om varje detalj gör utställningen till en helhet.

Dansarnas kläder bidrar till det vackra, mjuka intrycket. Emma har arbetat tillsammans med designern Julia Åsberg. Vita och böljande förstärker de det sköra som står i kontrast mot industrilokalernas grova skrovlighet. För att ytterligare visa industrins grovhet har Emma spikat upp bilderna med grov spik och ett armeringsjärn används till att hänga upp information på.

Strax innan man går in i utställningslokalen hänger ett foto som både hör till utställningen och som särskiljer sig från den. Det är ett självporträtt där Emma på ett magiskt vis hänger horisontellt i luften. Hon är fixerad i en danspose. Mjukt böljar kjolen omkring hennes kropp. Omkring henne finns många räta vinklar i lokalens arkitektur.

– Jag symboliserar ett kaos i rummet i kontrast till lokalens rätvinklighet, säger hon.

Det är en mycket lovande och sevärd samling bilder som jag gärna rekommenderar!

Text: Carina Johansson
Foto: Ann-Charlotte Sandelin

STUDION, KONSTFORUM Norrköping

19 januari – 2 februari 2014
Vernissage 19/1 kl 12–16, invigning kl 14
Emma Vistrand
fotografi

LÄNKAR
Emma Vistrand hemsida
Konstforum hemsida
FLER BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157639890879314″]