Oh Darling, do believe me. Love ger järnet inför en tveksam Gun. I rollerna Erik Törner och Tjåsa Gusfors.

 

Smittande glädje och sjungande premiärpublik

 

Stämningen är hög när vi kliver in i Dynamos lokaler. Vi slår oss ned vid ett dukat bord, blir serverade en tallrik soppa och snart är samtalet med bordsgrannarna i full gång.

När soppan är uppäten intar Gun scenen. I guldglimmande orange byxdräkt hälsar hon välkommen. Det var ett tag sedan hon gjorde den här föreställningen erkänner hon. Under 1970-talet gjorde och hennes man Ove succé med Beatles-konceptet, men så gick han och ”dödde” och Gun hamnade i butik istället.

Men så blev hon arbetslös och varför inte ta upp idén igen? Nu har hon hittat gitarrspelande Love på arbetsförmedlingen – bara han dyker upp. Jodå, han kommer, och när han fått på sig Oves gamla blå Beatleskavaj kan föreställningen börja.

 

Med dockorna Lucy och Pete tar Gun och Love med publiken till Beatlesland.

 

Mitt på scenen står en mindre scen – en modellteater. Med dockor och olika fonder tar Gun och Love oss med till Beatlesland. På the Cavern träffas Pete och Lucy och via Beatles musik får vi följa deras spirande kärlekssaga. Låtar som I’ve Just Seen A Face, Norwegian Wood, She’s Leaving Home och A Hard Day’s Night får helt nya referenser som känns uppfriskande. Texterna träder fram och berättar en historia.

Figurer och miljöer är detaljrikt tecknade och fungerar som en tecknad film i stillbild.

Ibland får vi i publiken vara med och sjunga. Det är en entusiastisk premiärpublik som gärna tar ton. Och man behöver inte oroa sig för texten. Gun leder oss genom sångerna med hjälp av stora textplakat i fin guldram.

 

Erik Törners Love spelar gitarr och sjunger som en sann Beatle.

 

Tjåsa Gusfors låter Gun prata finlandssvenska. Det ger en viss distans till hela upplägget som skulle kunna kännas töntigt, men som nu snarare blir dråpligt. Gun är orubblig i sin tro på föreställningens möjligheter och hennes glöd smittar av sig på Love som till en början inte är lika entusiastisk. Erik Törners Love spelar gitarr och sjunger som en sann Beatle. Han är mer nertonad än Gun, men visar sig ha mer att ge än man först anar.

Helt friktionsfritt är inte samarbetet. När det inte går som Gun vill surar hon som ett litet barn, men när Love faller till föga skiner hon upp som en sol.

 

Sång, mat och gemenskap ingår i föreställningskonceptet.

 

Föreställningens styrka är upplägget med mat, fri sittning och sing-a-long. En otvungen och familjär stämning infinner sig direkt. Det är mysigt trångt, men svårt för serveringspersonalen att komma fram. Logistiken bör kunna tightas så att den inte stjäl tid från föreställningen.

Hela kvällen präglas av glädje och kärlek i sann 1970-talsanda. Det faller sig helt naturligt att sista låten är All You Need Is Love. En feel-good-upplevelse som verkligen lever upp till sin titel Come together. Och den som inte vill gå hem efter föreställningen kan fortsätta på efterfesten. Perfekt för kompisgänget eller varför inte after-work med jobbet.

Håll utkik efter fler föreställningar!
Text: Felicia Eriksson
Foto: Ann-Charlotte Sandelin och Hjalmar Mårdh

DYNAMO Norrköping

Premiär 17 januari 2014
Come together
Sing-a-long-förställning med Beatlesmusik
Manus: Eva Ahremalm och Tjåsa Gusfors
Regi: Eva Ahremalm
Musik/ljud: Beatles med arr. av Erik Törner
Scenografi och kostym: Tjåsa Gusfors och Linden Carter
Prod: Teater Papagena

MEDVERKANDE
Tjåsa Gusfors och Erik Törner

LÄNKAR
Dynamo hemsida
Papagena hemsida
Papagena sjunger Beatles med publiken reportage Kultursidan.nu 11/1 2014

FLER BILDER FRÅN FÖRESTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157639930538806″]