På enkla stolar. Berättelse möter skådespel i den nedtonade men på sitt sätt fantastiska scenografin. Gunnel Samuelsson som Jane Juska möter en av Martin Noréns rollfigurer.

”Jag börjar lokalt och jobbar mig utåt”

Jag kom till Östgötateatern med stora förväntningar på pjäsen jag snart skulle se. Jag hade läst flera artiklar om den. Jag tänkte på författare som Doris Lessing, Eva Seeberg och flera andra som behandlat just detta ämne.

Innan jag fyller 67, som hade premiär i lördags, handlar om ett nog så aktuellt ämne, detta om att bli pensionär och om att fortsätta vilja leva sitt liv precis som vanligt. Huvudpersonen Jane Juska känner sig genomskinlig och hon försöker förklara för väninnorna hur det är: Man känner sig ju inte så där gammal som siffrorna säger. Man känner att man har mycket kvar att ge av ömhet, närhet, kärlek, beröring. Jane Juska vill både ha och ge. Lust. Hon har lust och hon vill ge lust.

Hon bestämmer sig för att gå utanför sina egna gränser och sätter till väninnornas förskräckelse in en kontaktannons i en litteraturtidskrift.

Innan jag fyller 67 – i mars nästa år – vill jag ha en massa sex med en man jag tycker om. Om du vill prata först är Trollope ett bra samtalsämne.

Hon får 63 svar. Hon delar upp svaren i Nej, Ja och Kanske. Väninnorna Celia och Nathalie, läser breven. De läser med tonvis av misstänksamhet. De frågar spydigt hur hon tänker gå till väga.
– Tja, svarar Jane, jag börjar lokalt och jobbar mig utåt.

Janes väninnor Celia och Nathalie, läser breven.
I rollerna Liselott Lindeborg och Karin Oscarsson.

Nog kan jag tycka att hon är lite naiv. Jag funderar över om hon inte lärt sig något i livet om detta med skillnader i tänk mellan män och kvinnor. Jag kommer på mig med att nynna på sången Donna Juanita där en strof lyder: ”En dam ska tas och aldrig ta, så lyder världens hårda lag”. Så är det också för Jane. När hon tar för sig backar männen. Då anser de att hon är klängig eller påflugen och hon går på en hel del nitar.

Den man som hon trivs bäst med är 33 år. Hälften så ung som hon själv med andra ord. Han tycker inte åldern spelar någon roll. Men nu vaknar skamkänslor innerst inne hos Jane. All den skam hon är uppväxt med. Där mamman inpräntat i henne att vad som än händer henne är det hennes eget fel, aldrig mannens. Och pappan vill som gärna vill se sin dotter naken. Och hon vill göra allt för att vinna pappas kärlek.

Även detta är ett väldigt vanligt tema nu för tiden. Personligen har jag så svårt att förstå detta tänk. Att vilja mer eller mindre utplåna sig själv för att vinna pappas kärlek. Under resans gång kommer Jane på att hon försakat sin egen familj, sin make och sin son, för att hon varit så upptagen av att vinna pappas kärlek.

Lust. Jane Juska får nya sexuella erfarenheter.
Gunnel Samuelsson och Hans Henriksson.

Jag anser inte att jag själv är någon pryd människa, men jag blir rätt trött på alla könsord och det tämligen grova språket. Jag blir rätt trött på den naiva Jane också. Pjäsen tilltalar mig inte, kanske beror det på att jag hade andra föreställningar när jag klev in i teaterlokalen.

Men jag ska inte bara kritisera. Nej, jag vill ge Gunnel Samuelsson stort beröm för stort skådespeleri och jag vill också berömma Liselotte Lindeborg som spelade en rad roller i föreställningen. Bra gjort!

Sist men inte minst vill jag ge en stor eloge för Kirsten Thomsens scenografi. Fantastisk i all sin enkelhet.

Text: Eva Lindblad
Foto: Anders Kratz/Östgötateatern

STORA TEATERN Norrköping

18 januari – 13 februari 2014
Innan jag fyller 67
av Jane Prowse efter Jane Juskas roman
Översättning: Ulricha Johnson
Regi: Thomas Müller

Scenografi och kostym: Kirsten Thomsen 

Musik: Stefan Johansson
Ljusdesign: Pär Krantz
Ljuddesign: Björn Andersson
Mask- & perukdesign: Lena Stranger Weinar
Koreograf: Leif Agrér

MEDVERKANDE
Jane Juska: Gunnel Sanmuelsson
Celia, bland flera roller: Liselott Lindeborg
Nathalie, bland flera roller: Karin Oscarsson
Jonah, bland flera roller: Willy Boholm
Robert, bland flera roller: Hans Henriksson
Andy, bland flera roller: Sven Angleflod
Graham och John Bull: Martin Norén

LÄNKAR
Östgötateatern hemsida
Thomas Müller regi: Innan jag fyller 67 reportage Kultursidan.nu 15/1 2014
FLER BILDER FRÅN FÖRESTÄLLNINGEN – KLICKA