I skuggan. Johan Perwe växte upp med familjens berättelser om morfar, prästen Erik Perwe var en hjälte som dog. Det har format hans livsval.

 

Nazismens män och motståndets kvinnor

 

– Hur var det då med Per Gyllensvärd? Han sade att jag såg arisk ut – och det var på 1970-talet. Frågan kommer från en i en till stora delar mycket insatt publik som hörsammat kallelsen till Johan Perwes föreläsning Norrköping i nazismens skugga på Stadsbiblioteket måndag 27 januari, Förintelsens minnesdag.

Mellanrummet i Stadsbiblioteket är inte fullsatt, i tiden krockar evenemanget med fackeltåg och tal av Leif Pagrotsky. Rentav att en broschyr satt ut fel tid, några senkomna besökare slinker tyst in och sätter sig.

Johan Perwe bekräftar att det finns fog för intresset för Per Gyllensvärd. Det är dock Norrköpings historia som står i fokus för hans intresse, i dag liksom i mycket av det han gjort tidigare.

Norrköpingssonen Johan Perwe växte upp med mormors berättelser om morfar, hjälten. Prästen Erik Perwe sändes 1942 som kyrkoherde till Svenska Victoriaförsamlingen i Berlin. Hans inofficiella uppdrag var att hjälpa flyktingar. 1944 sköts ett passagerarflygplan ner strax utanför Sveriges kust. Erik Perwes kropp hittades ett halvår senare.

Morfars öde har påverkat Johan Perwe starkt. Intresset för det sammanhang och den tid morfadern verkade går även utanför familjekretsen. Hans C-uppsats i historia vid Stockholms universitet från 1995 är en Studie av Sveriges Nationella Förbund under perioden 1934-1945.

– Jag har inte doktorerat, påpekar Johan Perwe som nöjer sig med att kalla sig historiker, journalist och författare.

För 2006 kom så hans bok om morfar Bombprästen – Erik Perwe på uppdrag i Berlin under andra världskriget. Den följdes upp 2011 av Svenska i Gestapos tjänst. V140 Babs om Dagmar Imgart, gift i Tyskland men ursprungligen från Örebro, som efter krigets slut dömdes för angiveri.

 

Pappersproduktion. C-uppsatsen i historia från 1995 och böckerna  Bombprästen (2006) och Svenska i Gestapos tjänst (2011).

 

När Johan Perwe berättar om förhållandena i Norrköping handlar det om nazismens män och motståndets kvinnor. För det var betydligt vanligare att de ledande nazisterna var män medan de som stod för motstånd och medmänsklighet var kvinnor.

Han nämner namn: Waldemar Wiklund, Gösta Fahlmark, Carl Wilhelm du Rietz och Fritz Ketzner var alla ordförande eller på annat sätt ledande personer för olika partigrupper i Norrköping. Små meningsskiljaktligheter till trots var eller blev alla partierna nazistiska, med fokus mot judar.

– Högst en procent av befolkningen i Sverige, 50.000 personer, var medlemmar i eller sympatisörer till nazistiska partier under den här perioden. Men de syntes och hördes, det var mycket bråk, säger Johan Perwe.

Att namnge människor som nazister, även om det är långt efteråt och alla är döda, är en känslig sak. Johan Perwe medger att barn och barnbarn inte alltid är glada över den publicering som kommer när hans bok kommer ut om ett år.

– Jag för en diskussion med de anhöriga, vill ha en dialog om det går, säger Johan Perwe och påpekar att han är noga med fakta, har alltid minst två eller tre oberoende källor innan han påstår något.

– När det gäller just personer som går ut offentligt, sitter i styrelser och ställer upp i allmänna val. Där drar jag gränsen. Det räcker inte med att ha en åsikt eller vara med på ett möte.

Noga är han också med definitioner: vad är protyskt, pro-nazistiskt, nazistiskt? Människor kunde ju uppskatta tyska språket, kulturen och tekniken, inte minst i tekniskt högkvalificerade textil- och pappersstaden Norrköping.

 

Prisad. Moa Martinsonpriset 2010 gav Johan Perwe möjlighet att ta tjänstledigt från Forum för levande historia. Han grävde i arkiv under ett helt år.

 

Motståndets kvinnor har Johan Perwe också hittat där han grävt i arkiven på Kungliga biblioteket, Riksarkivet och Säpo. Men också i lokala arkiv i Norrköping. Han visar en bild han skissat över Norrköpings ”goda” nätverk. Amelie Posse, känd från Tisdagsklubben i Stockholm, reste till Norrköping för att aktivera likasinnade. Bokhållerskan Betty Olsson och apotekarhustrun och violinisten Elsa Alkman hade båda engagerat sig för kvinnlig rösträtt och gått vidare till frågor om fred och demokrati.

– Två äkta feminister och de möts i det här nätverket, trots att de kom från olika klasser, säger Johan Perwe. Men efter kriget är det tyst om dem.

I Norrköping fanns det många kvinnor, och i rättvisans namn även män, som organiserade motstånd, hjälp och flyktingmottagning. Partipolitiskt och personligt.

Slutligen presenterar Johan Perwe en handfull flyktingöden, representativa för olika grupper. Där är den intellektuelle regimkritikern som känner marken bli het under hans fötter redan 1935. Den judiska flickan som skickas till Sverige 1939, brevväxlingen mellan henne och föräldrarna har blivit både bok och pjäs med samma namn Älskade Anja!. En helt annan flykting är ännu en svensk kvinna gift med en tysk, hon är för Hitler, han emot. Samt en man och en kvinna som båda överlevt koncentrationslägren, möts i Sverige, gifter sig och jobbar på Tuppen.

Dagen därpå samtalar jag med en vän över en varm kopp. Han minns berättelserna om vissa äldre släktingar.

– De hade porträtt på Hitler och andra nazistpampar på väggen hemma. Efter kriget åkte tavlorna ner, och de gick med i Högerpartiet.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Ann-Charlotte Sandelin och Sven Åke Molund

STADSBIBLIOTEKET Norrköping

27 januari 2014
Norrköping i nazismens skugga 1933-1945
Johan Perwe
Föreläsning

LÄNKAR
Johan Perwe hemsida
Svenska Victoriaförsamlingen info
Forum för levande historia hemsida

FLER BILDER – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157640273769196″]