Förebild. Musikproducenten Johan Gustavsson arbetar med artister över hela världen.

 

Fånga verkligheten – genus och förebilder

 

Att använda sig själv är ett intressant och användbart grepp i utforskandet av världen. Det märktes i utbudet under andraårsstudenternas välbesökta KSM-filmfestival på Cnema i onsdags.

Rappt presenterad av Richard Follstedt (som själv valt utställning i stället för film) som lotsade publiken genom klasskamraternas filmiska rapportering av höstens-vinterns 10-veckorsprojekt. De har också skrivit uppsatser under tiden.

Nio korta dokumentärfilmer. Några riktigt välgjorda (och direkt säljbara), alla intressanta. Grovt uppdelat är ämnena tre, genus, förebilder och annat.

– Vi har läst olika seminarieserier i grupperna, berättar Linn Bogmark, en av studenterna. Vår handlade om självbild och identitet, det offentliga kontra det privata.

 

Genusspåret. Inte helt smärtfritt att bli dragqueen. En skir själ berör också frågan om vad som gör en kvinna.

 

Genusspåret är starkt, att använda sig själv som sökare likaså. Mirza undersöker manligheten som norm inom fotbollsvärlden i Det andra laget. Perspektivet är brett, från homofobiskt och sexistiskt språkbruk till diskussion om fysiska skillnader och Svenska fotbollsförbundets omdiskuterade prispolitik. Han för givande samtal på planen, i mediabåset och på ”avbytarplats”. Saknar jag något så är det publikens och  – för de yngre barnen där fotbollskulturen grundläggs – föräldrarnas roll. Skulle kunna omvandlas till en kortserie i vilken sportspegel som helst.

In på bara huden följer vi jagpersonen i En skir själ. Den unge mannen genomgår en uppenbart smärtsam process för att bli värdig rollen som dragqueen. En blodig handduk vittnar om den släta hudens offer. Träning i att gå i högklackade skor ser inte heller helt bekvämt ut.

Under ytan handlar En skir själ om mer än att klara audition till Bredgatan 54:s heta Burlesque-föreställning. Den berör även hur man skapar en kvinna.

Kimono använder sig av det privata. Anna söker kärleken på nätet, motsträvigt. Utbrott inför webbkameran och rapporter för nyfikna kompisgänget bryts mot intervjuer med dejtingexperter som förklarar hur en kvinna bör anpassa sig i sina formuleringar. Det är en balansgång mellan att inte vara för slätstruken och att inte utmana mannens självkänsla – funkar longboardåkning?

Till slut får vännerna veta att hon fastnat för någon vars ord väcker gensvar. Kameran följer diskret paret in på Konstmuseet. Bara att önska lycka till.

 

Priset av att hjälpa. Lennart var svensk FN-soldat. Han lever med PTSD, post traumatisk stress disorder.

 

Utbildningen Kultur Samhälle Mediegestaltning – KSM – kan leda i så många riktningar att en del uppfinner nya yrken. Några av filmgrupperna undersöker sin framtid genom att intervjua förebilder. Här är genusspåret helt utsuddat, enbart manliga sådana tycks finnas.

Musikproducenten Jacob Gustavsson, 26 år, tar emot hemma i studion i Featuring trinity. Han berättar och visar ingående hur han arbetar. Och med vilka. Från svenska Agnes till koreanska supergruppen Girl’s Generation. Den svenska skivmarknaden är för liten och krymper, får man veta. Ska man överleva som skivproducent är det mot Asien, främst Korea och Japan man ska vända sig.

I Dags att ge upp talar musikern och producenten Zebastian Swartz om att sälja sin mormor, så fattig är han. Men också om tvånget att göra det som är viktigt i livet. Simon Gärdenfors följer också han sina drömmar, men han står på fler ben, ståuppare, serietecknare och rappare.

Två filmer tecknar personporträtt. Jere lever tillsammans med flickvän och tre hundar. Han är 20 år och har en trasslig bakgrund. Intervjuaren/intervjuarna märks inte, de syns inte i bild och deras frågor hörs inte. Det blir som Jeres egen berättelse, hans svar på frågan vad familj är: Dit man längtar när man är borta.

Djupast berör mig Priset av att hjäpa. Filmen tassar försiktigt, tycks vara ett vardagsporträtt av en ganska ordinär svensk man med nervösa händer. Men när Lennart lämnar sitt hem och ger sig in i det stressiga köpcentrumets butiker byggs ångesten upp. 18 år är ingen tid för en traumaskadad svensk FN-soldat.

 

Finns det jobb för verklighetens beskrivare i framtiden? Tidningsdöden ställer frågor.

 

Tillbaka till framtiden. Livet i fickan berättar inte bara om den smarta mobiltelefonen som korta stunder vilar i fickan men allt som oftast i handen. Att vara socialt kompetent i dag verkar mer handla om snabba tumgrepp än om att kunna bemöta andra personer än dem man redan gillar. Och hur kunnig behöver individen vara när all kunskap ligger i molnet? Fräcka animationer växlar med intervjuer mer personer som funderar över problemet, men som Nokias representant säger ”Teknologi ska tjäna människan. Vi kommer att förändra teknologin så att den passar mänskligheten.”

Överlag lägger jag märke till alla dörrar som öppnas runt omkring i landet för de vetgiriga studenterna, vilket ämne de än tar upp. Som när forskande professorer, jagade chefredaktörer och nya mikromediers journalister funderar kring frågan vart journalistiken tar vägen när Tidningsdöden slår till mot små och stora mediahus. Finns resurserna för relevant samhällsbevakning framöver när allt ska vara gratis och annonsörerna vänt ryggen till? Frågorna är fler än svaren. Filmgruppen bakom Tidningsdöden anordnar en lokal paneldebatt i vår.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

CNEMA Norrköping

5 februari 2014
KSM filmfestival

Tidningsdöden
Priset av att hjlpa
En skir själ
Dags att ge upp?
Kimono
Det andra laget
Dit man längtar när man är borta
Livet i fickan
Featuring Trinity

LÄNKAR
KSM hemsida

FLER BILDER FRÅN KSM FILMFESTIVAL – KLICKA