Presskonferens. Media från Östergötland var nyfikna på att få veta mer om Östgötateaterns uppsättning av Sound of music.

 

Tvekan blev till övertygelse

 

– Du ska göra Sound of music. Sade teaterchefen Johan Celander i telefonen.
– Jaha… okej…, svarade Mattias Carlsson tveksamt.

Nu har den svensk-norske regissören Mattias Carlsson arbetat med världens kanske mest älskade musikal till och från i tre månaders tid. För att vara ärlig så är det filmversionen – med Julie Andrews som lättsam, skötsam och skönsjungande fattig flicka som blir kär i man av börd – som blev sönderälskad. Många såg den om och om igen.

Ska man göra något med nazismen som bakgrund så är väl Cabaret bättre, fast den har Mattias redan satt upp på Östgötateatern.

– Det här är Cabaret för mig, fast ännu bättre. Det är jätteaktuellt, med alla högersvängar och den växande homofobin i världen, utbrister Mattias Carlsson vid presskonferensen.

 

Framgrävd ur motljuset. Mattias Carlsson på väg in till presskonferensen tillsammans med Östgötateaterns informationschef Linda Hagberg.

 

Han kommer sist in i Café Gycklaren en våning upp i Stora teatern, skojar till det lite, på det där sättet som han brukar. Alla är på plats från lokala mediakåren, de flesta förmodligen med samma tveksamhet – Sound of music, jaha… okej… – inombords. Eller är det bara jag? Jag såg filmen som ung, det råkade bli två gånger. Och kan förstås alla sångerna. På gränsen till pinsam kunskap.

Men kanske Sound of music ändå har något att ge i dag. Från Kulturskolans uppsättning i Hörsalen för kanske fem år sedan minns jag rollfiguren Max, familjens vän var en komplicerad karaktär, medlöpare och räddare.

Så drar de igång, Mattias Carlsson tillsammans med scenografen Magnus Möllerstedt och musikansvarige Johan Siberg. Bara koreografen Cynthia Kai saknas den här dagen. De utgör projektets konstnärliga ledning, Mattias säger ”dreamteam”. De har lagt grunden, läst manus, lyssnat på musiken, vädrat idéer och kommit långt i sitt planeringsarbete. Premiären blir i höst.

– Jag vill hitta botten, historien om Maria. Vem är hon? Glad som Julie Andrews? Eller någon helt annan? Från Asien? Vad händer då?, frågar Mattias Carlsson retoriskt.

Rollbesättningen är klar till hälften, det som kan göras inifrån huset. Richard Carlsohn ska spela herr von Trapp får vi veta. Snart går Östgötateatern ut med inbjudan till audition för barnrollerna, 7 flickor och 4 pojkar behövs för att fylla den stora barnfamiljen med två barnskådespelarlag. Till rollen som äldsta dotten Lisen är det särskild audition.

– Vi har audition för Maria idag, det kommer sex stycken som vi ska lyssna på. Det kommer fler nästa vecka.

 

Rensat bland fördomarna. Scenografen Magnus Möllerstedt utlovar både överraskningar och alper. Arkivfoto.

 

Någonstans har de alla en relation till Sound of music. Scenografen Magnus Möllerstedt berättar om sin gitarrspelande storasyster Maria, hon älskade filmen och såg den om och om igen. Också han hade sina fördomar, som han nu fått skaka av sig. Han talar om genrebilden av Österrike som Sound of music-land.

– Jag vill att folk ska känna igen sig men inte falla er i schabloner. Överraska i det välbekanta.

Så det blir inga kulisser med höga alper?

– Nej. Men några alper måste vi ha, säger Magnus Möllerstedt allvarligt.

 

Fraseringen är det viktiga. Johan Siberg söker stämningen från 1930-talets Wien.

 

Wienerkapell? JA! Umpa-umpa? ja… Johan Siberg drar på det senare, och lyfter fram att ett wienerkapell kan se lite olika ut. Hans Sound of music-orkester ska ha 3-4 blåsare, absolut en fiol, plus bas, piano och slagverk.

Musikalen Sound of music skrevs 1959 av Richard Rodgers (musik) och Oscar Hammerstein II (text), baserad på boken av Maria von Trapp om familjens liv. Filmen hade premiär 1965.

Att leda orkestern är det lätta, liksom att bearbeta musiken så att den stämmer in i den helhet som ska skapas i teaterhuset. Men han framhåller hur välgjord musiken är, lätt och stram på samma gång. Eller som Mattias Carlsson sade nyss: ”luftig musik men en hårdhet bakom, kontrasterna i hårda kyrkoklanger mot lättheten i Do-re-mi och Edelweiss”.

Det är arbetet i repetitionssalarna tillsammans med skådespelarna som blir det stora arbetet för Johan Siberg. Han ska understödja regissörens arbete att ta fram gestaltningen.

– Fraseringen. En kapellmästares största uppdrag är att få orkester och skådespelarna att ta gemensamma andetag i musiken.

 

En varning för vår tid. Mattias Carlsson ser tecknen i vår samtid, därför har Sound of music något viktigt att berätta i dag. Arkivfoto.

 

– Jag vill spegla vår tid, säger Mattias Carlsson.

Han är medveten om att det knappast går att flytta Sound of music till vår tid, därtill är intrigen för tätt sammanknuten med Nazitysklands övertagande över Österrike året före Andra världskrigets utbrott.

– Jag är inte intresserad av att skapa ett historiskt korrekt dokument, förklarar han och menar att musikalen är ett konstnärligt projekt.

Kommer publiken att förstå att du vill spegla vår tid när det ändå kommer att utspelas i den tiden?

– Om publiken inte hänger med i vad som sker i världen idag, så blundar de. Jag har inte lust att blunda för det som sker i den här föreställningen.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Ann-Charlotte Sandelin och Sven Åke Molund

LÄNKAR
Östgötateatern hemsida
Kärlek och svek, mod och tro recension Kultursidan.nu 5/10 2014
”Maria vill se barnen och ge dem glädje” reportage Kultursidan.nu 30/9 2014

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR