Vårvinter i Grödinge. Arne Börjesson ställer ut på Galleri Sander/NP33.

 

Ute är det kallt

 

Konstnären Arne Börjesson studerar sin hembygd, dokumenterar Södertörn i snabba penseldrag, sommar som vinter. De snabba ljusväxlingarna är en utmaning, att komma inomhus med en färdig målning är som att framkalla film.

På Galleri Sander/NP33 visar han den senaste årgången. Merparten av målningarna är från vårvinterns tid, en serie vinterstudier och några få från varmare årstider. Överlag ger färgskalan ett milt intryck.

 

Vintermotiv. Här är kontrasterna starkare, mörka skuggor mot det vita.

 

– Utomhusmåleri är speciellt. Ljusförhållandena är så växlande. När jag kommer in är det som att framkalla film, säger Arne Börjesson och förklarar att ögat upplever färgerna på olika sätt ute och inne. Ute är varje nyans klarare.

– Det är så mycket intryck och man får bara med sig en liten del hem. Ibland är som att stå på en scen vars belysning ändras hela tiden. Jag ser det som en lärprocess.

De franska impressionisterna ägnade sig åt friluftsmåleri. Arne Börjesson medger att de betyder mycket för honom och citerar Cézanne som ansåg att man skulle måla det man såg. Men där franska konstnärer kunde dutta färg med omsorg i sommarvärmen under det sena 1800-talet gäller det för Arne Börjesson att jobba snabbt i kallan nord.

– Om det är 14-15 minusgrader kallt, eller 2 för den delen, då går det fort. I viss mån målar jag hemma också, men till 95 procent ute. Men det kanske ändras, jag kanske vill jobba mer med minnet också.

 

Åkern som småbonden arrenderar. Invid den blänker ån. Motivet lever för Arne Börjesson.

 

Södertörn, närmare bestämt Grödingetrakten i Botkyrka kommun, är hans jaktmarker där han lärt känna varje bergknalle, varje vattendrag. Han pekar på två målningar, i stort sett samma plats men med och utan snö. Det är en utmaning att fånga motivet, scenen, med så få detaljer som möjligt.

– Jag studerar, ser hur det ser ut. Men det är något subjektivt som måste till.

– Jag vill ha det som vibrerar, som är osäkert. Det har också med seendet att göra.

Jag ber honom berätta om en målning för att jag ska kunna ta en bild som inte ser arrangerad ut. Vilken som helst duger.

– Jag tycker det är vackert. Det är storbönder där, en som äger den här marken, träden på berget, säger han och pekar.

– Jag känner en småbonde också som arrenderar åkern här nere vid ån. Han har mjölkkor och korsar vägen två gånger om dagen. Vilket liv det är på korna på eftermiddagen, de råmar på väg till mjölkningen.

Vägen som bara är några små tunna vita streck i det gröna går mellan Södertälje och Nynäshamn, tillräckligt stor för att en småbonde med mjölkstinna kor ska väcka förvåning och uppmärksamhet på vägen. Små vita streck, de skulle nästan inte behövas, men de är nog så viktiga.

Lite större är åblänket invid åkerplätten. Där såg Arne Börjesson en ungkalv som gått ner och inte hittade någon väg upp. Han försökte hjälpa men den blev rädd och vek undan, till slut fick han ringa bonden. Med berättelsen fylls målningen med liv och mening, blir hembygd och närvaro samtidigt som den är en komposition av olja på duk.

 

En målare som gör grafik. 

 

Arne Börjesson visar även grafik. Linoleumssnitt med rena former, miljöer och stilleben. En gårdsbild från Södra stationsområdet i Stockholm, en flodbåt ute vid Nacka, några kannor. Det är friskt, livfullt och färgstarkt. Han berättar att han använder flera stockar, en för varje färg.

– Jag är en målare som gör grafik.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

GALLERI SANDER/NP33 Norrköping

8 februari – 8 mars 2014
Arne Börjesson
Målningar

LÄNKAR
Galleri Sander/NP33 hemsida
FLER BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157640976963663″]