Aslan är död. Systrarna Lucy och Susan hittar lejonets kropp.

 

Skrattet utvecklar dramat

 

Tolv morgontrötta ungdomar väntar utanför Lilla teatern en måndag morgon. De lyser upp när Jonna Jensen, regissör, kommer och öppnar dörren. Inne i salongen sätter de sig längst bak. Efter en stund uppmanar regissören dem att komma upp på scenen och bilda en cirkel. De talar lite om vad de ska göra under dagen. Vilka scener som ska övas och om rekvisita de behöver.

Rudolf Steiner-Skolan har teater och drama på schemat. Åttondeklassarna har sysslat med drama sedan skolan började igen efter jullovet. De har arbetat med manus, skrivande och dramaövningar. Senare har de också tillverkat kostymer och lärt sig att sminka varandra. Läraren Maria Lundby berättar hur processen har påverkat ungdomarna och hur lyckligt lottade de är, med tillgång till en riktig teaterscen och regissör.

 – De har fått leka fram föreställningen och de har haft kul.

 

Festdekorationer. Att göra kostym och rekvisita har varit en naturlig del av skolarbetet. 

 

De senaste veckorna har de varit på heltid på Lilla teatern. Regissören Jonna Jensen har arbetat med dem på scenen. Att utveckla historien genom dialog och hur de för sig. Nu är det är två dagar innan premiär. De är fnissiga och lite spretiga när de ska öva på sina dialoger. Kamraterna som inte är på scenen småpratar och skrattar i första bänk. Jonna står längst bak i salongen och ger instruktioner. Hon tillrättavisar dem inte särskilt mycket. Hon ber första raden att vara tysta och skådespelarna att höja rösten.

– Jag förstår att det känns konstigt att stå på scenen. Försök att höja rösten men ändå behålla er egen röst. Använd magstödet! Det finns tillit till att de ska klara det här. Att det löser sig innan premiär. Och eleverna övar sina roller även i flamset. De är helt inne på att fixa de olika scenerna, fast med skratt och avspändhet.

 

Repetitionsbild. Den vita häxan är en vacker men ond gestalt.

 

På onsdagskvällen är det premiär för allmänheten. Det är mest föräldrar och anhöriga som samlas i foajén. Teaterkvällen inleds med fika som ingår i entrépriset. I pelarsalen dukas det fram hembakta mackor och vetebröd. Efteråt går vi i samlad trupp och sätter oss i salongen.

På scenen är det allvar. Lucy och faunen herr Tumnus sitter på scenkanten och dricker te. Det är historien om Narnia vi ska få se. Ungdomarna har döpt den till Den förtrollade vintern.

Syskonen Lucy, Peter, Edmund och Susan har skickats ut för att bo på den engelska landsbyggden under kriget. De bor i ett stort hus som ägs av professor Kirke. En regnig dag när barnen leker kurragömma hittar Lucy en förtrollad värld inne i en garderob. Scenen börjar efter att Lucy träffat faunen herr Tumnus och han berättar om den vita häxan som dömt Narnia till evig vinter.

 

Syskonen svär trohet till Narnia.

 

Sagan om Narnia är en bokserie om sju böcker, av C. S Lewis. De skrevs under 1950-talet. Berättelsen har filmatiserats flera gånger, det är ett långt drama. Barnen i klass 8 lyckas göra hela historien på 40 minuter. Och de gör det bra. Visst är de lite tystlåtna och det är lite svårt att höra. Men det gör också att publiken får fokusera och vara tyst. Skådespelarna är helt inne i sina karaktärer och lyssnar noggrant på varandra i replikskiftet. Borta är skratt och flams. De är inne i sagan.

Den gode ledaren Aslan samlar barnen i sin kamp mot den onda häxan. Innan kriget blir han dödad. Det blir en mycket sorglig scen när Lucy och Susan faller på knä bredvid lejonet.

Stridsscenen med den onda häxan är löst på ett strålande sätt. I slowmotion och till musik lyckas de förmedla fragment av striden.

 

Applådtack. Hela ensemblen står på scenen, var och en med en ros i sin hand. Nedanför står läraren Maria Lundby och regissören Jonna Jensen.

 

När föreställningen är slut är glädjen stor på scenen. Stolta, lite drömska ungdomar går ner för att möta sina föräldrar med varsin ros i handen.

Skolteater kanske inte är så speciellt att bevaka medialt. Men betydelsen för barnen som individer och grupp går inte att beräkna. Troligtvis har de olika uppfattningar om vad de tycker om drama. Men de har arbetat tillsammans länge, räknat med sig själva och varandra. De har haft tillit till att de som grupp kan framföra en historia som är ganska komplicerad. Självkänslan och självförtroendet har växt, det har hänt något med dem som alla barn behöver uppleva. Glansen i deras ögon säger att detta kommer de ha med sig hela livet.

Text: Malin Ringdahl
Foto: Malin Ringdahl och Maria Lundby

LILLA TEATERN Norrköping,

12-13 februari 2014
Den förtrollade vintern
efter C.S. Lewis bok Häxan och lejonet
Regissör: Jonna Jensen

Medverkande, mask, kostym, manus, rekvisita, ljud:
Klass 8, Rudolf Steiner-skolan

LÄNKAR
Rudolf Steinerskolan hemsida
Lilla teatern hemsida

FLER BILDER – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157641119721855″]