Mystiskt. Vad är det för vitt ljus som tycks komma från den mörklagda ovanvåningen. Kan det vara från rum nummer 13?

”den skapar också otäcka skuggor”

– Är det någon som tror på spöken, frågar Emma Friberg som är kvällens guide.
Vi är knappt tjugo personer som står inne i huvudbyggnadens trapphus. Ute är det mörkt och regnigt. Här inne är det torrt men inte så varmt, så vi behåller ytterkläderna på. Några mumlar till svar att det kanske man gör. Tror på spöken alltså.

Emma berättar att innan hon började arbeta på Löfstad slott trodde hon inte på spöken, men efter några år på slottet är hon inte lika säker längre. Både hon och hennes kollegor har upplevt underliga saker här.

I dunklet kan den lilla dörren till vänster tas för en halvgenomskinlig gestalt.

Hennes ord hänger i luften när vi blir visade ner i slottets källare. Trappan är brant och smal och det är svårt att se med bara ficklampssken till hjälp. Källaren är en av de äldsta delarna av slottet. Emma berättar om Axel Lillie som lät bygga slottet på 1600-talet som morgongåva åt sin hustru.

Hon berättar om pigan Kajsa Jönsdotter som skulle hämta sina vantar och av misstag tappade glöd i klädförrådet så att hela slottet brann upp 1750. Pigan blev så förtvivlad att hon dränkte sig i sjön samma natt. Henne kan man se springa i parken, men bara under natten mellan den 7 och 8 januari – den natt då slottet brann.

Vi lämnar den fuktiga källaren och går till slottsköket. Här är det tyst och stilla, men ibland kan man höra slottsfruns nycklar. Hon vaktar på pigorna så det inte ska bli fler eldsvådor, berättar Emma. Vandringen tar oss till paradvåningen och vi går från rum till rum, medan Emma berättar om vad rummen har använts till.

Den som har gått en guidad tur i dagsljus känner igen sig, men det är påtagligt vad mörker kan förvränga verkligheten. Emmas ficklampa ger visserligen lite ledljus men den skapar också otäcka skuggor.

Ficklampans sken lyser upp – och kastar skuggor.

Det finns flera olika slags spöken får vi veta. Mylingar är odöpta barn som satts ut i skogen för att dö. Vita frun är en slags gengångare som det berättas om på många platser. På Löfstad har man Gråa damen. Men henne träffar vi inte. Och tur är väl det för hon lär bara visa sig när det är någon som ska dö på slottet.

Vi avslutar vandringen med ett besök på gästvåningen. Här är det ordentligt kallt för man värmer inte upp detta våningsplan. En smal korridor med numrerade gästrum på vardera sidan. På en dörr står det 00. Det visar sig vara toaletten.

Vi stegar mot rum 13. Här ska det ha hänt hemska saker. När man firade återuppbyggnaden av slottet efter branden bodde en ung man i rummet. Han duellerade med sin bäste vän om en flicka och bars svårt blödande upp på sitt rum där han förblödde på golvet. Tittar man noga kan man skönja en fläck.

På hemväg. Är det någon som ser oss? Var kommer alla skuggor ifrån?

Det är inte utan att vi skyndar på stegen när vi går över den mörka slottsgården mot bilparkeringen. Det blåser och vi ser inte mycket av omgivningarna. Visst känns det som om någon tittar på oss eller är det bara inbillning efter en spöklik vandring i ett nedsläckt slott…
Text och foto: Felicia Eriksson

LÖFSTAD SLOTT Norrköping

17-20 februari, samt 26 februari 2014
kl 17.30 för barn (6-9 år) tillsammans med vuxen
kl 19 för barn (10-12 år) tillsammans med vuxen
Spökar det på Löfstad slott?
Spökvisning för familjen

LÄNKAR
Löfstad slott hemsida
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR