Allt ljus på Sirqus Alfon. Genom showen går ett lekfullt drag av ljussättning, från raffinerat enkel lek med ficklampor till sprakande ljusshow. Bildskärmen används flitigt, mycket direktsänt med kameror på både aktörer och publik.

Kärleksfull hyllning till föregångarna

Power up – Power diablo. Gästspelet This is Sirqus Alfon levererade en fartfylld, humoristisk, populärvisuell show genomdränkt med skrällig musik på Stora teatern (Östgötateatern) i Norrköping på torsdagskvällen. En genomgång av manlighetens fästen och fallgropar i en underskön mix av klassiska förvillelser och ny teknik.

Tillbaka till Norrköping. En gång för länge sedan började sagan här och hit återvände de tack vare Riksteaterföreningen KariN som arrangerade gästspelet. Kärleken besvarad av en jublande publik.

Klassisk förvillelse. Ejve på höjden.

This is Sirqus Alfon. Konstellationen är tät, urkärnan med Erik Rosales, Martin Östman och Henrik Strindberg står inte bara på scenen i rollerna som Babham, Emilio och Ejve. Det är också de som skapat showen, musiken, scenografin. För att inte tala om leken med avancerad teknik som får den stora skärmen att blippa som ett datorspel från 1993.

Utklädda till hjältar i åtsmitande trikåer, Babham i glittrande mantel och tufftuff Rinkebyengelska. En och annan muskel pålagd. Uppdraget – att rädda världen, naturen och mänskligheten – är manlighetens. Kvinnor göre sig icke besvär. Men det kvinnliga smyger in bakvägen, Emilio provar högklackat, Ejve skådar mamma i publiken. Och Babham genomför en solodans där balettens mjukhet möter hiphopens gester, ömsint.

Solodans som silhuett. Vackert, fräckt ljussatt med dansande boxar som slutsignal.

Musikteater är en etikett, lika löst fäst som showen där nummer följer på nummer, utan handling men med genomtänkt dramaturgi. Det är fullt ös, med sättningen megafonsång, för små trummor och kapad elgitarr utan synliga stämskruvar. Skränigheten är gatuteaterns, liksom infallen som blossar upp snabbt och växlande.

Nytt möter gammalt. Trick möter teknik. Inledningens starka ficklampor hanteras till taktfast musik – lika imponerande som enkelt, som ett tips till kommande generationers artister.  För den här föreställningen ges inte bara i fullsatta teaterhus, utan är gjord för skolornas gympasalar. Sedan gör de något liknande – nej inte alls liknande – men med laserljus. Hela showen bubblar av ljusspel.

Raffinerat och charmigt är levande gubbar i dataspelsfajter, med tecknade skyddsbågar och kraftladdningar.

Fajt i spelvärlden. KO mellan Emilio och Ejve.

Det OS som slocknade häromdagen får sig en blinkning i form av en fladdrande fackla. Med direktsändande kamerorna – som använts flitigt på alla upptänkliga sätt – genomför ensemblen en kärleksfull hyllning till föregångarna, underhållande atleter, sin tids supermän.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

STORA TEATERN Norrköping

27 februari 2014
This is Sirqus Alfon
Artistic team/creators: Erik Rosales, Martin Östman & Henrik Strindberg

Director: Nils Poletti

Music: Sirqus Alfon

Scenography: Henrik Strindberg

Costume design: Tove Berglund

Light/Video design: Oskar Cresso

Technical Solutions: Erik Rosales

Sound: Philippe Bokmaar

Creative producer: Josefin Lindberg

Arr: KariN – en del av Riksteatern

LÄNKAR
Riksteaterföreningen KariN hemsida
Sirqus Alfon hemsida
Östgötateatern hemsida
Sirqus Alfon gästar Östgötateatern reportage Kultursidan.nu 21/2 2014

FLER BILDER FRÅN THIS IS SIRQUS ALFON – KLICKA