Flyktingen är en angelägen ungdomsbok.

Bloggen får det att vända

Tänk om det är här det händer? Skoltjejen Amanda bor i en by utanför stan, det är augusti. På bloggen skriver hon: Idag har jag plockat blåbär med familjen. Någon har brutit sig in i vår jaktstuga fast jag vet inte vem för jag blev skiträdd, slängde kniven ifrån mig och sprang till pappa och mamma. Dagens outfit: jeans och urtvättad tröja med blåbärsfläckar.

En ung man från flyktingförläggningen har flytt efter ett bråk. Nu han har hittat den enkla jaktstugan i skogen. Amanda smyger dit och ger honom mat och lite kläder. Knappt har de hunnit utveckla en skör vänskap så upptäcks han, jakten börjar igen men nu är han inte ensam. Amanda inviger fler vänner i sin hemlighet och tillsammans försöker de hjälpa. När det går riktigt illa skriver hon på sin blogg.

Författaren Titti Knutsson har tidigare i sin ungdomsbokserie gestaltat omvärldens konflikter som om de utspelas här och nu. Genom en lika enkel som effektiv metod som att ge alla ”svenska” namn: Karin, Erik, Gunnar,
 Andersson.

I Muren (2009) och uppföljaren Kampen (2011) möts Peter och Sofia, barn från två sidor av en djup konflikt. Det skulle kunna vara Israel/Palestina, någonstans i det forna Jugoslavien. Författaren visar hur ett inbördeskrig infekterar språk och verklighet men också hur barnen lyckas övervinna rädslan för den andre. Kapitlen växlar mellan Peters och Sofias perspektiv.

Titti Knutsson, författare som flyttat från Linköping till Norrköping, deltog på Östergötlands bokmässa i höstas.

I Flyktingen, utgiven 2013, men lämnad i mina händer några dagar efter Rysslands annektering av Krim, förskjuts perspektivet ytterligare. Dessutom möter vi dagligen människor som av olika anledningar lämnat sitt land. Vi har blivit allt mer vana vid att se människor i nöd, kanske för vana.

Boken är spännande, kapitlen korta och språket flyter lätt. Den här gången sker allt ur Amandas perspektiv. Nästan. Läsaren får se utdrag ur andras brev och sms-meddelanden.

Men också dokument från Migrationsmyndigheten med ärendenummer och enkla fakta: Kön, nationalitet, längd, vikt, status etc. Dokumenten vittnar samtidigt om hur synen på den andre förvränger myndighetens människosyn. Regler används som hinder, i stället för stöd.

För det outtalade ”Sverige” som Amanda bor i har blivit hårdare. 14-åringen har egen dator, mobil och går i skolan. Men familjen måste plocka blåbär varje sensommar för att förstärka kassan, som på Moa Martinssons tid. Kanske betalningen är densamma som den thailändska kvinna som jag köpt blåbär och kantareller av utanför Nelins konditori. Om jag vill ha dem så måste någon plocka.

Eller så är det inte Sverige. Amanda noterar hur Timur, som han heter, sticker ut med sitt ljusa hår. Som om det spelar någon roll, egentligen.

Flyktingen passar perfekt för bokslukaråldern. Men eftersom antalet bokslukare krympt, är det skolans klassrumsläsning (högstadiet) man får hoppas på. Flyktingen är en bra ingång till samtal om konflikter och vad de gör med synen på medmänniskan.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Ann-Charlotte Sandelin och Mia Karlsvärd

Jag tyckte boken var bra och jag sträckläste den. En aspekt var för att den var lättläst och kanske för lite yngre barn (för de mellan 12 och 14 år).

Andra anledningen var tack vare att den var så pass spännande och kändes verklig. Flyktingar och hur de skickas fram och tillbaka mellan länder är ju något mycket vanligt och man borde uppmärksamma det.

Vilma Adolfsson 16 år

UNGDOMSROMAN

Flyktingen
Titti Knutsson

Kabusa böcker
2013

LÄNKAR
Titti Knutsson hemsida
Kabusa böcker hemsida

FLER BILDER – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157642041147283″]