Smaka på käppen. Ulf Karlström gestaltar rektorn som ser vuxenvåld mot barn som ett självklart inslag i fostran. Örjan Lundgren är den livliga, och livrädda, pojken.

 

”När var det bättre förr?”

 

Svidande minnen. På lördag har Agan premiär, en pjäs om disciplin genom våld i skolan på 1950-talet. Norrköpings studioteater har vaknat till liv efter att ha legat i träda sedan 1976 och spelar åter klassrumsteater, den här gången på skolmuseet i Oskarsskolan. Inklämda i skolbänkarna sitter kommunens kultursekreterare Kathleen Ginyard och Stephan Andersson, tidigare rektor för Diamantens skola, nu barn- och elevombud och chef för projektet Alla barn i skolan. Där sitter inte de 20 rektorer och andra ledande skolaktörer i kommunen som bjudits in speciellt till genrepet.

– Vi har mejlat och gjort vad vi kunnat men skolan…, suckar Örjan Lundgren. Vi hoppas att de kommer till föreställningarna. Vi vill också spela ute på skolorna.

 

”Vi spelte kula på torget en dag”. Örjan Lundgren läser Sten Selanders dikt som är välkänd bland den äldre publiken.

 

Örjan Lundgrens personliga erfarenheter av aga i skolan utgör en viktig del av föreställningen. De tecknas mot en samhällsbild som gestaltas av frikyrkomöte, diskussioner i lärarrummet och hemma vid köksbordet. Tidsepoken skildras också genom musik och diktläsning. Manus har Örjan Lundgren skrivit tillsammans med Ulf Karlström. Regi och enkel scenografi står ensemblen för.

– På 1940-talet uppstod en infekterad debatt om aga i skolan i samband med 1946 års skolkommission, berättar Ulf Karlström. Tidningen Dagen ansåg det självklart att aga var en naturlig del av fostran. Joachim och Mirjam Israel skrev boken Det finns inga elaka barn.

1958 lagstiftades mot aga i den svenska skolan. Vilket inte hindrade Örjan Lundgren från att åka på stryk även om han i rättvisans namn vittnar om magister Arvidsson, som inte slog sina elever.

Vi sitter nu vid kaffebordet där samtalet flödar efter genrepet. Sten-Göte Svensson, ordförande för Skolmuseets stödförening, berättar hur han själv fick stryk med rottingen. Men han hade det inte värst, det förstod han när han intervjuade äldre personer om deras skolbakgrund. Våldet var inte bara vuxna mot barn, det var också ett uttryck för klassamhället.

– En man med statarbakgrund berättade hur han fick stryk både för det han gjorde, men också för det andra gjorde. Och en gång när han tog med ett fint äpple, astrakan, till lärarinnan – ja, han gjorde det väl för att ställa sig in – så bara tittade hon på honom och släppte äpplet på golvet.

 

Engagerade. Kathleen Ginyard, kultursekreterare, och  Stephan Andersson, deltog i samtalet efter genrepet.

 

Premiären tajmar den debatt som uppstått kring ett rättsfall där en lärare dragit en elev ut ur klassrummet. Örjan Lundgren själv skriver i programbladet om problemen i dagens skola, där det ofta saknas lugn och arbetsro på lektionerna. Efter åren med fria teatergruppen Norrköpings studioteater (1972–1976) arbetade han som fritidspedagog, alltså helt nära skolan.

– Det är en rådvillhet i skolan i dag, kommenterar Ulf Karlström och tillägger: Efter föreställningarna bjuder vi in till diskussion med publiken.

– När var det bättre förr? frågar Stephan Andersson retoriskt. Vad var det för ordning och reda med rädda barn? Vad lärde de sig?

 

Tidsmiljonär. När Örjan Lundgren gick i pension efter många år som fritidspedagog i Navestad väckte han åter liv i Norrköpings studioteater.

 

Örjan Lundgren är ensam kvar från 1970-talets Norrköpings studioteater som han startade 1972 efter skådespelarutbildningen på Marieborgs folkhögskola. När gruppen återuppstod 2013 var det med vännerna Ulf Karlström och Rolf Björk från amatörteatergruppen Stiga vi mot ljuset, som bildades till Norrköpings 600-årsjubileum 1984.

– Ursprungligen ville vi spela med barn i elevrollerna, var runt på fritidsgårdar och fick en del respons. Men det blev inte något av det, säger Ulf Karlström. Då fick vi tag på Gunnar Bergman och AnaMaria Olivares-Barry som jag känner från Norrköpings Berättarnät.

– Det är första gången jag spelar teater, berättar AnaMaria Olvares-Barry och tillägger: Jag kommer från Sydamerika, jag blev också slagen i skolan.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Isabel Hoffmann

OSKARSSKOLAN Norrköping

29 mars – 11 april 2014
Agan
av Örjan Lundgren och Ulf Karlström
Prod: Norrköpings teaterstudio med bidrag från Norrköping kultur och fritid

MEDVERKANDE
Örjan Lundgren
Rolf Björk
Ulf Karlström
AnaMaria Olivares-Barry
Gunnar Bergman

Ljus: Sven Månson

LÄNKAR
Norrköpings teaterstudio hemsida
Norrköpings skolmuseum Oskarsskolan
Den stora agadebatten uppsats

FLER BILDER – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157643048691244″]