I motljus. Konstintendenten Ann-Charlotte Kranz Thor ansvarar för att vårda och visa den offentliga konsten i Norrköpings kommun.
”Min uppgift är att höja värdet på konsten”
Ann-Charlotte Krantz Thor längtar efter att gå vårpromenader och se på konsten i Norrköping. De första månaderna på nya jobbet på Konstmuseet har hon ägnat åt skrivbordsarbete. En halvtidstjänst har blivit hel när Konstmuseet tagit över ansvaret för den offentliga konsten från Tekniska kontoret. Hon ser fram emot att vårda, visa och följa upp befintlig konst, se till att hålla registren aktuella. Och räknar med att kunna satsa på ny offentlig konst när staden bygger nytt.
Offentlig konst. Jan Svenungssons femte skorsten från 1999, med placeringen 58°35’22” N 26°10’57” E. Ett bokslut över 1900-talet? En uppgiven bild över Norrköping som sänkt industristad eller kraftfull vision av konsten som förnyar? Kanske en surrealistisk vision i samverkan med omgivningen?
Den offentliga konsten, det är den som vi möter i bostadsområden, på torg och i parker. Som statyn av Karl XIV Johan i Karls Johansparken eller Jan Svenungssons skorsten i Strömmen vid Arbetets museum. Men också gobelängerna och porträtten i Rådhuset, och alla tavlor som pryder väggarna i kommunens äldreboenden. Hela tiden tillkommer nya verk som ska placeras någonstans i staden, eller lånas ut till någon institution – deposition. Norrköpings kommun äger cirka 3.000 föremål för utlån.
Tidigare har intendenten köpt in och placerat ut konst, men registrering och vård har skötts av Tekniska kontoret. Nu är allt ansvar samlat i en hand, Ann-Charlotte Kranz Thors.
– Konstens värden är konstnärliga, ekonomiska och kulturhistoriska. Min uppgift är att höja värdet på konsten, förklarar hon där vi sitter i Konstmuseets bibliotek. Kontorsdelen av museet är minst berörd av renoveringsarbetet som pågår hela våren.
Ett konstverks värde är alltså inte givet en gång för alla. Det som var konstnärligt i framkant för 100 år sedan kan förskjutas till att ha ett historiskt värde, också det ofta värt att uppskatta.
– De konstverk som redan finns kan få en nutida betydelse när de placeras i nya sammanhang, förklarar Ann-Charlotte Kranz Thor och skissar på mer än nya guidade turer. Man kan ta ett nytt grepp på gestaltningen där man aktiverar konsten och platsen.
Omplacerat verk. Owe Pellsjös verk Gycklaren, giganten och jonglören (1974) har ställts upp i Hörsalsparken.
Många av nutidens konstnärer använder inte ”eviga” material som färg, brons eller sten. En del konstnärer arbetar med performances, talar om processer och problematiserar frågor de finner viktiga. Kan en performance vara ett offentligt verk?
– Absolut! svarar Ann-Charlotte Kranz Thor entusiastiskt och skissar på att kunna arrangera publika möten mellan sådan flyktig konst och mer fasta installationer.
Bland den nya konstintendentens erfarenheter hör uppdrag med konstkollektioner för statliga Konstrådets räkning, där hon arbetade just med sådant, att underlätta betraktarens möte med den offentliga konsten.
Ann-Charlotte Kranz Thor lyfter också fram Acting in the city, 2013 års stora konstprojekt som iscensattes när Konstmuseet, Stadsbiblioteket och Stadsmuseet firade 100-årsjubileum. Flera av de offentliga verk som skapades för firandet finns fortfarande kvar.
Samspel. Dansgruppen Blauba framförde Evrívär på olika platser i centrala Norrköping. Bland annat invid Arne Jones skulptur Spiral åtbörd (1961) som står framför Konstmuseet.
Norrköping växer och kommunen presenterar planer på förnyade stadsdelar: Söder om Vrinnevisjukhuset, Saltängens östra del och Butängen när Ostlänken kommer. Ann-Charlotte Kranz Thor understryker betydelsen av att vara med från början i byggprocessen och att få med de som berörs redan i planeringen. Och uppskattar att Norrköpings nya stadsarkitekt Karin Milles delar synen på att involvera konstnärer i planeringen av nya stadsdelar, något som handlar om ett vidgat konstbegrepp.
– Jag är med på detaljplansmöten med stadsbyggnadskontoret. Det är bra och viktigt.
Också i framtiden handlar den konstnärliga utsmyckningen i att ”försköna platser”, att gestalta tomma ytor.
– Det är oerhört viktigt hur man placerar konst i stadsrummet, säger Ann-Charlotte Kranz Thor och ser flera aspekter på offentlig konst: Konst är humanistiskt, behagligt, intressant.
Sedan går vi ut i vårsolen och tar en bild. Vad den lilla nätta skulpturen i bakgrunden heter vet varken Ann-Charlotte Kranz Thor eller jag. Men det tar hon snart reda på, det är ju hennes jobb.
Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Ann-Charlotte Sandelin och Sven Åke Molund
LÄNKAR
Norrköpings konstmuseum hemsida
BILDSPEL – KLICKA PÅ PILARNA
