Ta bara det här med sittringen. Nättrollen möts kring de kränktas lägereld.

 

Män som möts kring de kränktas lägereld

 

Hela hans uppenbarelse signalerar lågstatus. Han är prydligt klädd i skjorta och chinos. Håret kammat med sidbena. Han är en förlorare, en loser. Skådespelaren Otto Milde kryper under skinnet på en man som hamnat vid sidan av det varma livet. Skratten i Laxholmskällaren på Arbetets museum tystnar när allvaret stiger, när ingen återvändo tycks finnas.

 

– Problemet i dagens samhälle är att ingen frågar mig vad jag tycker.

 

Ett av inslagen under den gångna Pridehelgen var Kränkt – the musical, skriven av Liv Elf Karlén och med Otto Milde i rollen som mannen som går från avundsjuka till rädsla till hat och sjunger och dansar på vägen dit. I början är det till och med lite synd om honom.

– Vi var fyra polare i klassen. Johan och jag som kunde mest om musik fick stå längst bak och spela när vi skulle vara Kizz.

Att inte få vara som Gene Simmons i Kizz. Att inte vara Gene Simmons och få stå längst fram. Att inte få ligga runt som Gene Simmons. Sådant tär på en man med dåligt självförtroende.

– Ni tjejer har ett ansvar. Varför kan ni inte sprida ut er, vem ni ska ligga med?

 

Kantig koreografi. Taktfast men lite stel, överensstämmande med hans brist på framgång i det sociala livet.

 

Föreställningen lägger ett åsiktspussel, ämne för ämne medan mannen försöker koppla in sin dator. Dagis är ett skitskumt laboratorium där man försöker få pojkar att bli flickor och tvärtom. Bögar, invandrare och lönediskriminering får sin släng av sleven.

– Kvinnor har lägre utgifter. De kör ju bensinsnåla bilar.

Emellanåt tar han sig alltså en svängom, det är ju The musical. Han sjunger att Det är synd om oss män och svänger med armar och ben. Lite pinsamt är det, medvetet gjort, uppenbart är att det inte räcker med att showa i takt med rytmen för att det ska svänga. Samma brist på känsla som präglar den som inte riktigt klarar av det sociala samspelet med omvärlden. The musical arbetar sig igenom dansstilar från andra hälften av 1900-talet. Vi är skrivbordssoldater till skuttigt 1990-tal.

En stol, en vit liten laptop och tre skärmar är allt som behövs på scenen. På skärmarna möter vi de andra ”skrivbordssoldaterna”; män som möts kring de kränktas lägereld och berättar historier om fienden och om orättvisorna.

– Sittring, säger en av dem. Jag säger bara sittring. En man går på toaletten. Han fäller upp sittringen, gör det han ska och fäller ner den igen. En kvinna går på toaletten. Hon sätter sig, gör det hon ska, och går igen.

De tre männen på bildskärmen spelas av kvinnor med och utan skäggstubb: Ann Petrén snörper på munnen, Bianca Kronlöf och Bahareh Razekh Ahmadi nickar tungt och talar viktigt. Replikerna är uppenbart hämtade från hatfyllda kommentarsfält. Vår man lyssnar och tar till sig. Här är han med, han är jämlik. I goda vänners lag.

 

– Är det helt ointressant om männen och medeltiden?

 

Manus och regi står Liv Elf Karlén för. Texterna har hon hämtat inte bara från ”nättrollens” värld. Plockat har hon gjort även från andra kända män, bland dem Aristoteles, Freud och Anders Behring Breiwik. Men också från Tobias Billström (M), Nils O Andersson (KD) och Agendas programledare Mats Knutsson.

Ofta blir det komiskt, om det är artisten och ståupparen Liv Elf Karlén som spetsar till det eller om det verkligen är någon som fällt orden kan jag inte avgöra.

– Jag var på ett museum om medeltiden. Där var en skylt om Kvinnor och medeltiden. Är det helt ointressant om männen och medeltiden?

Plötsligt har de tre kamraterna på skärmarna försvunnit. Mannen är ensam med sig själv. Det blir kallare, farligare. Skratten i välfyllda Laxholmskällaren på Arbetets museum tystnar när allvaret stiger fram. När ingen återvändo tycks finnas.

Vad var det som hände? När då? Och – kunde jag ha gjort något?

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

LAXHOLMSKÄLLAREN, ARBETETS MUSEUM Norrköping

3 maj 2014
Kränkt – the musical
Manus/Regi: Liv Elf Karlén
Musik/Musikarrangemang: Magnus Larsson
Filmade inslag: Felicia Ohly, Amanda Angelman
Klippning: Felicia Ohly, Tommy Gabrielsson, Pontus Willebrandt
Klippning och slutredigering: Magnus Larsson

MEDVERKANDE
På scenen: Otto Milde
I filmen: Ann Petrén, Bianca Kronlöf, Bahareh Razekh Ahmadi

LÄNKAR
Otto Milde hemsida
Teater Lacrimosa hemsida
Arbetets museum hemsida
Norrköping Pride hemsida

FLER BILDER FRÅN FÖRESTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157644150073309″]