Häxhammaren på Arbis. Film- och musikgymnasiets elever gör en tänkvärd föreställning.
.
Onda makter driver sitt spel
Den 9 maj 1487 sändes Häxhammaren, en bok som beskrev hur häxor kunde upptäckas, ställas inför rätta och oskadliggöras, till universitetet i Köln för godkännande. Universitetets teologiska fakultet fördömde boken och en av dess två författare Heinrich Kramer dömdes av inkvisitionen. Ändå användes boken i stor utsträckning under häxprocesserna som beräknas ha tagit 30 000 liv i det katolska och protestantiska Europa fram till 1700-talet då de upphörde.
Musikalen Häxhammaren med Film- och musikgymnasiets andra- och tredjeårselever hade urpremiär på Arbis i fredags kväll och spelas sista helgen i maj. Andraårseleverna står på scenen, tredjeårseleverna bakom den. Idén till musikalen kommer från skolans lärare Nettan Lekström och Lasse Peterson tillsammans med Adam Tillberg. Nettan Lekström har skrivit manus och Lasse Petersson musiken. Lasse är också kapellmästare för elevorkestern.
Ofta är scenen naken och svart. Ibland ställs några bord och stolar in, för att markera slottet, klostret, systugan eller krogen. En filmduk kompletterar och förstärker det dramatiska berättandet under ett förtätat dygn; den ljusa förmiddagshimlen övergår i dag, i skymning tills natten infaller och eldarna brinner.
Handlingen utspelas i Ullheda by, en by som är som byar är mest, kanske bara lite ljusare, lite lyckligare. Men när hertigparet besöker byn och en kungörelse ropas ut dras byinnevånarna in i häxjaktens virvlande ondska där vänner blir fiender, barn skiljs från sina föräldrar och de som älskar är de som förlorar mest.
Öppningsscenen avslöjar hur det går, fyra anklagade ”häxor”, alla kvinnor, släpas till det brinnande bålet. Till de anhörigas förtvivlan och de rättrognas övermod. Därefter återvänder berättelsen till kronologins början.
De första tjugo minuterna är de svagaste, bykollektivet går på tomgång och berättelsen förs alltför långsamt framåt. Men sedan öppnar sig musikalen och varje elev får sin stund på scenen. Korta dialoger växlar med en lång rad musikaliska pärlor: solon, duon och ibland små ensembler.
Det musikaliska kortet är kanske det starkaste hos musikalartisterna som alltså går andra året på gymnasiet. Jämför man med De Geergymnasiets tredjeårselevers slutproduktioner är det här inte alls lika drivet, men så ska det förstås vara. Film- och musikgymnasiet går sin väg och låter tredjeårseleverna i stället ta ansvar för produktionen bakom kulisserna.
Ändå är det många porträtt som fastnar: den otäcke kaplanen Sylvester som intrigerar tillsammans med barnhatande hertiginnan Marianne. Den naive Johan som luras att sälja ut vänner och familj, han står som en olycklig Judas med sina silverdalrar i en penningpung. Här är byns Poet Hermann som uppvaktar soldatänkorna i systugan, och de unga flickorna och alla andra i byn. Och så de kloka kvinnorna – Ört-Johanna och hennes synska syster vars spådomar tar slut.
En tänkvärd musikal om hur lätt det är att så split och förtvivlan mellan människor.
(c) Text: Ann-Charlotte Sandelin
(c) Foto: Yrsa Sandelin
Häxhammaren
maj 2010
Manus: Nettan Lekström
Musik: Lasse Petersson
Medverkande: Elever på Film- och musikgymnasiet åk 2 o 3
Arbis, Norrköping