Frågan ställs om Joakim Malmbergs Woyzeck är offer eller hjälte. I förgrunden ligger kniven, en signal om att något hemskt ska hända.

 

”Han identifierar sig inte med offerrollen”

 

Repetitionsarbetet är en öppen process där ensemblen söker sig fram. Norrköpings Teaterkompani undersöker Georg Büchners drama Woyzeck. Det skrevs 1836 men var ofullbordat vid den unge dramatikerns död 1837. Efter en publicering 1879 hade pjäsen sin urpremiär 1913. Den blev en succé och en klassiker.

Den fråga som Teaterkompaniet ställer i sin egen tillskrivna undertitel till uppsättningen Woyzeck – offer eller hjälte är kanske särskilt något för unga att begrunda. Svar på frågan, om den går att svara på med någon bestämdhet, kommer den 13 augusti då uppsättningen har premiär. Föreställningen spelas fram till 19 september, får även gärna nå gymnasieskolorna.

 

Regissören Olov Rasch är Teaterkompaniets konstnärlige ledare.

 

Dagsljuset faller in genom det stora fönstret på NP33:s andra våningsplan. Det lyser upp bordet där vi sitter och samtalar men lämnar den stora fotoutställningen I kroppen min i dunklet. Några besökare går från bild till bild i tystnad, just den här utställningen om journalisten och rocktrummisen Kristian Gidlund tycks ha den effekten.

Vid bordet sitter regissören Olov Rasch och Joakim Malmberg som spelar huvudrollen. Samtalet rör sig från Büchners tid till vår tid, om själva dramat och om repetitionsarbetet. Repetitionerna av Woyzeck brukar genomföras i ett rum lite längre in i konsthallen. Dit in går vi inte.

Olov Rasch snabbskissar Georg Büchners liv och verk. Büchner studerade medicin och zoologi, disputerade på fiskars nervsystem. Och var humanist, republikan och revolutionär. Inspirerad av franska revolutionen skrev han revolutionsdramat Dantons död, sedan novellen Lenz och, i exil i Schweiz, komedin Leonce och Lena. Woyzeck blev hans sista verk, en historia om en fattig soldat vars kvinna, Maria, förälskar sig i en annan man. Historien bygger på en verklig händelse men det är Büchner som spetsar till samhällskritiken mot överheten och formulerar det med sitt eget rika språk.

– Det slutar i katastrof för honom och kärleken till Maria. En saga naturligtvis, lite sorglig men med ett hopp, kommenterar regissören.

– Georg Büchner dog när han var 24 år gammal, säger Olov Rasch och visar ett porträtt av en ung man, välklädd enligt 1830-talets nya diskreta herrmode som lämnat 1700-talets prål bakom sig. Utan kravatt, skjortan öppen i halsen.

 

Georg Büchner var 23 år när han skrev Woyzeck 1836. Året därpå dog han.

 

Oavsett om Büchner verkligen ville skapa en ny sorts teater eller inte. Om scenerna i Woyzeck skulle läggas samman i en bestämd ordning eller förbli fragmentariska, har pjäsen utövat en stark lockelse för många. Varje uppsättning blir sin egen.

– Tidigt 1910-tal spelades den som ett expressionistiskt drama om galenskap. På 1920-talet mer som ett socialt drama, säger Olov Rasch.

Norrköpings Teaterkompani är ännu inte framme i mål men regissören ställer frågan hur individen klarar sig i ett alltmer anonymt och kommersiellt samhälle. 1830-talet var inte som vår tid men redan då förändrades samhället, franska revolutionens glöd pyrde utanför Frankrikes gränser.

– Är Woyzeck offer eller hjälte? Offer för sin fattigdom och ställning i samhället? Kaptenen säger att Wyzeck är för fattig för att hålla sig med en moral. Men det som händer är att Woyzeck inte identifierar sig med offerrollen utan handlar självständigt, understryker Olov Rasch.

Olov Rasch snuddar vid valåret 2014, men vill inte dra några stora växlar på detta. Ändå:

– Många har det taskigt idag, behandlas illa, blir bittra, avundsjuka och jävlas med dem som har det ännu sämre. Missnöjespartier fiskar i den sortens upplevelse – att vara offer.

– Det finns något hjältemodigt i att sitta där och tigga. Skulle jag ha mod och värdighet nog att sitta där, frågar sig regissören.

 

Joakim Malmberg tycker att repetetionsarbetet är en intressant process.

 

– Man vet aldrig på vilket sätt en scen ska repeteras, vilken metod som används, säger skådespelaren Joakim Malmberg och exemplifierar: Vi har tysta rep, där vi först läser texterna, sedan skissar på scenernas gestaltning utifrån rollernas vilja. Tills vi känner att det är läge att lägga på replikerna.

Joakim Malmberg började spela teater hemma i Värmland. När han kom till Norrköping sökte han sig till Kvartersteatern och det var där Olov i en föreställning fick syn på honom. Det blev först en liten roll i förra sommarens En dörr på glänt. Nu spelar han huvudrollen i Woyzeck.

– Det är roligt. Det är svårt. Hade det inte varit svårt hade jag inte gjort det. Han är bra Olof på att smälla ihop rätt människor, det är ett fint gäng, säger Joakim Malmberg.

Skådespelarna har sina vanliga yrkesliv, repetitionerna ligger på helger och kvällar. Att kontinuiteten bryts när det går flera dagar mellan repetitionerna är en nackdel. Det finns också fördelar.

– Man hinner läsa pjäsen flera gånger, säger Joakim Malmberg. Vi kommer tillbaka, läser tillsammans, talar om scenerna, varför de finns.

– Det är mycket musik i föreställningen, av Ola Fagrell. Att få in en annan konstform, inte som filmmusik utan för att betona att det är konst, inte återgivande, avslutar Olov Rasch.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

NP33 Norrköping

13 – 28 augusti, 16-19 september 2014 kl 19.30 (musik och mat från 18.30)
Woyzeck
av Georg Büchner
Regi: Olov Rach
Prod: Norrköpings Teaterkompani

LÄNKAR
Georg Büchner Wikipedia
Om Woyzeck engelska GradeSaver
Norrköpings Teaterkompani hemsida
Teaterns existensiella frågor är Ann-Sofies reportage Kultursidan.nu 16/6 2014

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR