Nu är det fest på Bråvalla! Bombay Bicycle Club drog publiken till scenen Juno.

”Plötsligt är de fyra som trummar på scenen”

En kvart innan konserten står det bara en liten förväntansfull klick framför scenen och jag tänker: ”det här blir ju familjärt och trevligt”. På vägen hit har jag passerat ett jättehav framför Markus Krunegård och en aggressiv massa framför Trivium. Men nu är det bara jag och en handfull indietjejer (och en del killar).

Men jag bedrar mig lite. När konserten startar med ett ”iiih” från publiken fylls planen framför scenen snabbt. Med fyra skivor i bagaget sedan debuten 2009 är de unga och inne. Rentav ”the hottest band to come from North London for some time”, enligt New Musical Express. Nu har de en nysläppt platta som legat etta på englandslistan, och som ligger i topp på kritiker.se.

Shoegazing. Jack Steadman tinade upp allteftersom.

Sångaren, gitarristen och låtskrivaren Jack Steadman ler blygt och sjunger med en stiff upper lip medan han (ofta) ägnar sig åt shoegazing. Han plockar mer än solar på gitarren när han berättar sina musikhistorier. Efter en stund spricker han upp och får med publiken på ivrigt handklapp.

Bandet i övrigt är tight. Liz Lawrence håller sig i bakgrunden med tamburin och körar förutom vid två tillfällen när hon kliver fram. Jamie MacColl spelar en stadig kompgitarr som (överraskande) plötsligt låter som ett dragspel under en låt. Suren de Saram spelar trummor utan att göra särskilt väsen av sig och Ed Nash är lysande på en tillbakalutad, lätt funkig bas. Så har de utökat bandet med en klaviaturspelare som mestadels sköter sig bra. Utom när han lyckas skapa en tordönsbas som skakar fyllningarna ur tänderna, men det händer bara en gång.

Håller takten. Suren de Saram backar upp utan att stila.

Musiken har blivit lättare och fått mer ton av ”världsmusik” sen den senaste plattan. Jag finner mig tänka på Peter Gabriel. Och under ett nummer med färg av Västafrika får jag lite känsla av Vampire Weekend. Är detta mbanga-rytmer? Indien är också med på ett hörn.

”Let’s have a dance party!” skriker Jack Steadman och plötsligt är de fyra som trummar på scenen. Vi dansar.

Spelningen avslutas med Carry me från senaste plattan, som har en sån konstig takt att jag inte trodde dom kunde spela den live. Det kunde dom. Men jag snubblar därifrån.

Text: Michael Strandhed
Foto: Samuel Sandelin och Michael Strandhed

BRÅVALLAFESTIVALEN Norrköping

26 juni 2014
Bombay Bicycle Club
Scen: Juno

LÄNKAR
Bråvallafestivalen hemsida
Kö till hela Sveriges musikfestival reportage Kultursidan.nu 25/6 2014
Bråvalla utan liten lokal scen reportage Kultursidan.nu 24/6 2014
Lovande startfält för alla på Bråvalla reportage Kultursidan.nu 23/6 2014

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR