Bråvalla är ett gungande, bubblande hav. Dropkick Murphy gifter ihop irländsk folkmusik med galopperande hästar och banjo.

…galopperande hästar, tivoli och bombkrevader!

Nu är det fest! Hela området från den största scenen ända till… ja så långt jag kan se är en kokande, bubblande, viftande, dansande massa. Och hur skulle man kunna stå still?

På scenen står ett gäng helkroppstatuerade (tror jag) medelålders amerikaner. Det finns inget poserande eller publikfriande över spelningen. Bara raka rör. Inga ballader. Sanslöst tempo från början till slut.

Säckpipa och punk är också en lysande kombination. Och banjo! 

Hur kommer det sig att irländsk folkmusik och punk gifter sig så väl? Det låter som galopperande hästar och tivoli och bombkrevader! Säckpipa och punk är också en lysande kombination. Och banjo!

I snart 20 år har DM levererat denna kompott av celtic punk till en publik som har växt rejält de senaste åren. Hemma i Boston är de jättestora, och omarbetandet av basebollaget Boston Red Sox signaturlåt Tessie har blivit en stor hit. Jubel för den även här.

Det är ju inte så konstigt som det kan verka att man kommer från Boston och spelar irländskt. Den största etniska gruppen i staden (närmare 25 procent) är av irländsk härstamning. Bandmedlemarna märkte förvånat att det svängde på irländska när de började spela tillsammans i mitten på 1990-talet. Den töntiga musiken som spelades på alla familjesammankomster hade tydligen satt sina spår.

Redan 10 år tidigare hade The Pogues i England märkt att det gick att rocka på keltiska, så det var inte helt nytt. Men Murphys rockar hårdare!

Dropkick drar av en best-of-kavalkad, som slutar med en rasande Shipping to Boston. 

Jag ser på storbildsskärmen att det har utbrutit en mosh pit framför scenen. Jag är glad att jag inte är där. Det skulle inte vara bra för min gikt. Men straxt bredvid har några indianer (Jo, det är säkert! Jag hade en likadan fjäderskrud när jag var liten) dragit igång en ringdans. Och damen bredvid med en ryggsäck med ett Flogging Molly-märke gungar till musiken. Man måste vara ung, galen och berusad för att vara innanför kravallstaketen. Jag önskar jag var något av det.

Men även på avstånd blir man helt knockad av det rasande tempot. Dropkick drar av en best-of-kavalkad, som slutar med en rasande Shipping to Boston. Puh!

Text: Michael Strandhed
Foto: Samuel Sandelin

BRÅVALLAFESTIVALEN Norrköping

26 juni 2014
Dropkick Murphy
Scen: Panorama

LÄNKAR
Bråvallafestivalen hemsida
Två arga Drenge fyllde tältet till slut recension Kultursidan.nu 27/7 2014
Lekfull björnstam vann hemmapubliken reportage Kultursidan.nu 27/7 2014
Fansen sprang in med Krunegård recension Kultursidan.nu 27/7 2014
Gudinnan Lana låter sig inte fångas recension Kultursidan.nu 27/7 2014
Dance party med Bombay Bicycle Club recension Kultursidan.nu 26/6 2014
Kö till hela Sveriges musikfestival reportage Kultursidan.nu 25/6 2014
Bråvalla utan liten lokal scen reportage Kultursidan.nu 24/6 2014
Lovande startfält för alla på Bråvalla reportage Kultursidan.nu 23/6 2014

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR