En varm stund med Belle & Sebastian.

Stort kramkalas med Stuart innan de går av

Kan man annat än älska ett band som har fem gitarrister, tre basister, fem organister, två blockflöjtspelare, en trumpetare, fem violinister, en cellist, en trummis, två körtjejer, tre sångare och en bongospelare? Och så några som spelar maraccas och tamburin. Och ett par på melodica.

Fick jag med allt? Nej, det var inte SON. Läs rubriken en gång till! Och de byter instrument ibland. Det var bara en som spelade bas åt gången. Och bara fyra som spelade gitarr respektive klaviatur samtidigt. Så de var faktiskt som mest tretton som spelade samtidigt.

Belle & Sebastian inledde med I’m a cuckoo.

Efter inledningen med den endast 10 år gamla låten I’m a cuckoo från deras 6:e skiva frågar sig/oss sångaren och låtskrivaren Stuart Murdock hur man följer upp Iron Maiden. ”With some fuckin’ indie rock, of course.” Så får vi en mysig natt med många instrument på lagom volym som motvikt mot ondskan. (Maiden? Nä, det menade jag inte. Det har jag ingen aning om, jag gick efter två låtar.)

Så förbaskat rockigt är det inte. Bara mysigt som en mjuk filt. Vi bjuds på låtar från hela karriären från 1995. ”You, there! You weren’t born when I wrote this song.” (Uttalas med Glasgowdialekt.)

Och scennärvaro som kan vara så olika saker. Detta är fjärran från Lana Del Rays persona på storbildsskärm. Det är Stuart som berättar att han tidigare tog en promenad genom tältområdet och önskar att han fick sova i tält i natt, berättat från en scen 10 meter bort.

Under The boy with the arab strap bjuds fem ungdomar upp på scenen för att dansa. Vackra indie-barn skuttar runt som guttaperkabollar och koordineras att knäppa fingrarna i takt till musiken. Stort kramkalas med Stuart innan de går av. Punkare och hårdrockare skulle hata detta. Jag ler fånigt och hoppas att ingen ser mig.

Sådana där typer man vill dricka kvällste med.

Jag har alltid gillar den sparsmakade trumpeten i B &S, och jag tycker den används lite väl sparsmakat i kväll. Men det visar sig att trumpetaren och fyra av violinisterna är inlånade från Stockholm för kvällen.

Det är så nära och hemtrevligt och de är bara några ”scottish wankers” som man gärna skulle ha efterfest med. Nej, hellre dricka kvällste, förresten.

Text: Michael Strandhed
Foto: Samuel Sandelin

BRÅVALLAFESTIVALEN Norrköping

26 juni 2014
Belle & Sebastian
Scen: Juno

LÄNKAR
Bråvallafestivalen hemsida
Dropkick Murphys keltiska indianer recension Kultursidan.nu 27/7 2014
Två arga Drenge fyllde tältet till slut recension Kultursidan.nu 27/7 2014
Lekfull björnstam vann hemmapubliken reportage Kultursidan.nu 27/7 2014
Fansen sprang in med Krunegård recension Kultursidan.nu 27/7 2014
Gudinnan Lana låter sig inte fångas recension Kultursidan.nu 27/7 2014
Dance party med Bombay Bicycle Club recension Kultursidan.nu 26/6 2014
Kö till hela Sveriges musikfestival reportage Kultursidan.nu 25/6 2014
Bråvalla utan liten lokal scen reportage Kultursidan.nu 24/6 2014
Lovande startfält för alla på Bråvalla reportage Kultursidan.nu 23/6 2014

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR