Upptempo. Linnea Henrikssons kör angav riktningen.
Energitillskott. Hårdvara. Stillhet.
Att gå på festival brukar börja med att man följer sin smak och går för att se de band man är intresserad av. Vad som sedan händer när man väl är där är en annan femma. Man försover sig, blir hungrig och går och äter, man missar vilken tid spelningen man ville se börjar eller man kanske bara har så trevligt där man är att man helt enkelt struntar i det för stunden.
Eller så upptäcker man nya saker när man passerar förbi en scen där någon man aldrig hört talas om spelar. Det är förvisso inte alltid man fortsätter lyssna på bandet man upptäckte när man väl är hemma, men ibland sås ett litet frö av nyfikenhet. På en festival är det lätt att komma bort från sin komfortzon, då det många gånger kan vara en enorm smältdegel av stilar som uppträder. Under fredagen på Bråvallafestivalen gick jag mellan tre vitt skilda akter, och slås av hur kul det är att kan vara med kontraster.
Linnea Henriksson med band levererar ett bra ös med mycket värme.
Först Linnea Henriksson med band, som på den största scenen, Panorama, levererar tacksam ny energi till en gles och mycket, mycket blöt publik. Åskan hade nyss slagit ner vilket försenade konserten en aning, men Linnea ger ett lugnande litet tal innan showen och lovar att ösa på och fylla vår energi igen. Och de drar igång, och levererar ett bra ös med mycket värme. Det är spralligt, upptempo och glatt, vilket var precis vad som behövdes.
Raubtier, kanske hårdaste bandet på Bråvalla. Hulkoff gav mycket show för pengarna.
Nästa akt jag ser börjar direkt efter Linnea på den mindre scenen, Juno, som ligger precis bredvid Panorama. Här kör nu Bråvallas kanske hårdaste bokning för i år, Raubtier.
Med stenhård norrländsk industrimetal visar de precis hur mycket de bryr sig om lite futtigt regn, det vill säga inte en skvatt. Och det gör inte publiken som samlas, ibland springandes, heller. När slutnumret Låt napalmen regna går ångar det om publiken. När de sista glödande tonerna klingar av, går jag vidare till nästa artist, återigen på Panorama.
En kille, en gitarr och Bråvallas allra största scen. Inte att undra på att fansen <3 Passenger.
Där uppträder nu engelska Passenger, som består av en ensam kille, Michael ”Mike” Rosenberg, med en gitarr. Att stå ensam på den största scenen på Bråvalla är banne mig modigt, särskilt om man sjunger vackra, stillsamma och lite lätt melankoliska låtar till en genomvåt publik.
Att scenen för bara en timme sedan sprudlade av energi från ett jätteband med Linnea Henriksson i spetsen är svårt att tro, och kontrasten till både henne och Raubtier som just spelat på scenen bredvid är markant. Men med sin charmiga, brittiska dialekt, trevliga sätt och mjuka humor når Passenger ändå fram till sin publik, även till dem som inte hört honom tidigare.
Kontraster. Det är kul grejer, det!
Text och foto: Samuel Sandelin
BILDSPEL (FLASH) LINNEA HENRIKSSON – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: KLICKA HÄR
BILDSPEL (FLASH) RAUBTIER – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: KLICKA HÄR
BILDSPEL (FLASH) PASSENGER – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: KLICKA HÄR
BRÅVALLAFESTIVALEN Norrköping
27 juni 2014
Linnea Henriksson
Scen: PanoramaRaubtier
Scen: JunoPassenger
Scen: Panorama
LÄNKAR
Bråvallafestivalen hemsida
FREDAG 27 juni
Innan ovädret drabbade Petter och SON recension Kultursidan.nu 27/6 2014
TORSDAG 26 JUNI
Mysigt på Belle & Sebastians mjuka filt recension Kultursidan.nu 27/7 2014
Dropkick Murphys keltiska indianer recension Kultursidan.nu 27/7 2014
Två arga Drenge fyllde tältet till slut recension Kultursidan.nu 27/7 2014
Lekfull Björnstam vann hemmapubliken reportage Kultursidan.nu 27/7 2014
Fansen sprang in med Krunegård recension Kultursidan.nu 27/7 2014
Gudinnan Lana låter sig inte fångas recension Kultursidan.nu 27/7 2014
Dance party med Bombay Bicycle Club recension Kultursidan.nu 26/6 2014
ONSDAG 25 JUNI
Kö till hela Sveriges musikfestival reportage Kultursidan.nu 25/6 2014
TISDAG 24 JUNI
Bråvalla utan liten lokal scen reportage Kultursidan.nu 24/6 2014
MÅNDAG 23 JUNI
Lovande startfält för alla på Bråvalla reportage Kultursidan.nu 23/6 2014