Kenta och utklädsellådan. Här får alla barn leka och klä ut sig.

 

Lekfullt för barn och (själv)kritiskt för vuxna

 

Bortom det politiskt korrekta finns den svårgripbara verkligheten. Arbetets museum tar ett upplysande dubbelgrepp mot den stereotypa bilden. I lekfulla familjeutställningen Den var en gång… och i utmärkta Det egna ansvaret i EWK:s museum. Den ena på bottenvåningen, den andra några trappor upp.

Samma dag som de två utställningarna öppnade 28 juni skrev journalisten Joakim Lamotte på sin blogg: ”Min dotter drabbas av sexismen i Alfons Åberg”. Far och dotter hade sett Alfons och Milla som film. När de lämnade biosalongen var fyraåriga dottern sänkt och jämnåriga killar upphöjda, på grund av sitt kön. Under några dagar kokte grytan i media. Författaren Gunilla Bergströms tvärtom-budskap i boken Alfons och Milla från 1985 har uppenbarligen missförståtts/varit lätt att missförstå, men inte heller jag är nöjd med att Alfons rättfärdigar leken med att Milla inte är som andra tjejer. Plus att film är ett mer besvärligt icke-lyssnande medium än bokens möjliga samtalsgrund.

 

Else-Maries småpappor undersöker en fågelholk.

 

I utställningen Det var en gång… är det barnboksillustratörerna som Arbetets museums utställningschef Johanna Haverlind och intendent Carina Milde lyfter fram, inte författarna. Hur det nu går att skilja ord och bild från varandra när de i läsögonblicket är så tätt sammankopplade.

Två av de tre illustratörerna är dessutom författare till sina egna verk: Gunna Grähs som skrivit och ritat serien hejhej-böckerna om personer i en stadsdel inte olik Marielund, och Pija Lindenbaum som skrivit och ritat om Gittan, Lill-Zlatan, Else-Marie och småpapporna och Kenta. Lovisa Lesse är däremot ren illustratör, till bland annat böckerna om UppfinnarJohanna och om Sune.

– Vad har vi vuxna för ansvar när vi producerar bilder för barn, frågar intendenten Carina Milde och menar att de tre illustratörerna valt bort schabloner och stereotyper.

För att i stället visa verklighetsnära karaktärer och sammanhang. Eller fantasifulla med för den delen. Bra för barn att kunna identifiera sig med andra barn som inte nödvändigtvis är vita, svenska medelklassbarn. För så snäv ser ju inte verkligheten ut, inte ens i Norrköping.

 

Hejhej. Namnen på dörrarna har flyttat dit från hela världen. Men dit ut kan man inte kika. Dörrarna är låsta.

 

Barnboksillustrationer hänger på barnvänlig höjd. I en stor fågelholk kan man kika in på in på Else-Maries småpappor. Varsågod att bygga lego med UppfinnarJohanna eller klä ut sig med Kenta. Sitt ner och fika med Tutu och tant Kotla. Det enda jag saknar är att få gå in genom dörrarna till alla de världar som de som bor där kommit ifrån.

Å andra sidan vill jag gå in i den blå läsvrån och läsa högt för vartenda barn. För högläsningens glädje och närhet älskar jag.

 

Händer som förenar. I Enebyskolans niondeklassares utställning Vadå andra?!

 

Som en utställning i utställningen visas också Vadå andra?! som  gjorts av niondeklassarna på Enebyskolan i ett Skapande skolaprojekt med Arbetets museum. Den har Kultursidan.nu skrivit om i samband med invigningen tillsammans med eleverna dagarna före terminsslutet.

 

Wild Thing är en underbar iakttagelse från verkligheten av Siri Dokken, publicerad i norska Dagsavisen.

 

I EWK-museets utställning Det egna ansvaret några trappor upp i Arbetets museum diskuterar satirtecknarens problematik. Carina Milde har bjudit in EWK-pristagaren Siri Dokken, norsk satirtecknare och Joanna Rubin Dranger, professor på Konstfack.

Med några enkla streck – stereotypen – fångas en person, ett land, en laddad situation. Just det som EWK själv var expert på. Men stereotypen har sin baksida, risken finns att fördomar cementeras när de upprepas om och om igen.

– Detta utsvultna barn har blivt ikon för en hel kontinent, säger Carina Milde och visar på Siri Dokkens lilla svarta barn som bemöts vid dörren av dels en kvinna, dels av en man.

Jag tycker om Siri Dokkens självkritiska ifrågasättande till de exempel hon visar. Hur hon vänder och vrider på sina teckningar för att upptäcka sina egna fördomar, inte för att befästa dem. Hon undrar om uppskattade bilder hon ritat skulle godtagits om de tecknats av en man.

 

Hergés bilder fick inte vara med för förlaget. Carina Milde visar ett avsnitt ur Bildskolan, som Joanna Rubin Dranger skapat.

 

I Bildskolan, ursprungligen publicerad hos internettidskriften Feministiskt perspektiv gör professor Joanna Rubin Dranger en historisk genomgång av en rad rasistiska stereotyper. Hon visar upp Picaninnyn, The Mammy och Golliwogg, stereotypa bilder som återberättats många gånger om.

Men när hon ville ta med bilder från Hergés tidiga serier om Tintin i Kongo från 1930 och Johan och Lotta blev det stopp från Hergés belgiska förläggare, i och med att serieskaparen inte längre ville stå för dem. I stället för en bild från vardera albumet har nu serieböckerna hamnat i en monter. Carina Milde pekar på hur kongoleserna i serien beskrivs som dumma, kolsvarta och utan individuella särdrag, kort sagt rasistiskt.

– Vi behöver lyfta på locket till den här stinkande tunnan av rasbiologi och förtryck, som fortsätter i dag.

I sammanhanget går det inte att undvika att tala om uppståndelsen år 2012 kring de bibliotek som flyttade Tintin i Kongo – och Tintin i Sovjet – från barnavdelningen till vuxenhyllorna.

– Som vuxen kan man tolka bilderna i deras sammanhang, det kan inte barn som möter bilderna för första gången, påpekar Carina Milde.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Sven Åke Molund

BILDSPEL (FLASH) DET VAR EN GÅNG… – KLICKA PÅ BILDEN

BILDSPEL (FLASH) DET EGNA ANSVARET – KLICKA PÅ BILDEN

ALT/MOBIL: SE BILDERNA HÄR OCH HÄR

ARBETETS MUSEUM Norrköping

28 juni – 23 november 2014
Det var en gång…
Barnboksillustratörerna Gunna Grähs, Pija Lindenbaum och Lovisa Lesse
Familjeutställning i entréplanet
Det egna ansvaret
Siri Dokken
Joanna Rubin Dranger
Utställning i EWK-museet

LÄNKAR
Arbetets museum hemsida
Alfons och Milla debatt Joakim Lamotte  Martina Montelius  Gunilla Bergström i GP
Om Pija Lindenbaum SvD
Gunna Grähs Minabibliotek
Lovisa Lesse Illustratörcentrum
Siri Dokken hemsida
Johanna Rubin Dranger Wikipedia Bildskolan
Hergé Wikipedia
Om Tintin i Kongo-debatten SvD
Fem rum gestaltar två viktiga böcker reportage om Vadå andra?! Kultursidan.nu 13/6 2014