Öppet för nya samtal på Konstmuseet. Betraktaren (av Charlotte Gyllenhammar) vänd mot Gudstjänst i Lövmocks fjällkapell (av Johan Fredrik Höckert). En blinkning till Gyllenhammars verk i Linköpings domkyrka?

 

Lågmälda samtal i tiden och tematiken

 

I Konstmuseets nysvala salar på övre plan hänger samlingarna på ett nytt sätt. Gamla bekanta – och några nysedda – i tiden och tematiken samtalar lågmält med varandra. Verk av kvinnliga konstnärer hänger invid verk av manliga kollegor, självklart och utan åthävor. Några konstnärskap blir replipunkter att dröja vid, som lustens och livets målare Isaac Grünewald och lokala pärlan Ivar Arosenius.

Pedagogisk konsthistoria och en snabbrepetition av senaste årens utställningar på en och samma gång. Inte av ekonomiskt nödtvång utan – med en viss kaxighet – för att Konstmuseet äger sin historia.

 

Ljuvligt tillägg. Bredvid Carl Skånbergs två små tavlor hänger nyförvärvet Flicka med docka av Eva Bonnier från 1800-tal.

 

– Diskussionerna började redan 2012. Vilket tema skulle vi jobba med? Vi skulle inte hänga kronologiskt. Det blev så ändå. Det blev himla bra!

Intendenten Carin Fahlén är min guide för dagen. Både museichefen Helena Persson och intendenten Kerstin Holmer har semester, de två som är ansvariga för att det blev som det blev.

Norrköpings Konstmuseums samlingar omfattar förstås så mycket mer än de två salarna rymmer, cirka hundra konstverk från tiden mellan sent 1800-tal och vår egen tid. Merparten är målningar. Där är några få skulpturer och i trapphallen utanför ryms Gunilla Klingbergs installation Mantic Mutation.

Tre konsthistoriska lager, det regionala/lokala, det nationella och det internationella hänger på väggarna. Ta bara konstnären Carl Skånberg, född i Norrköping och kurskamrat med Carl Larsson och Carl Fredrik Hill på Konstakademien i Stockholm. 1875 for han till Paris, 1881 flyttade konstnären till Italien. 1876 målade han utställningens näst äldsta verk, den lilla tavlan Färjmotiv, Dordrecht, på ort och ställe enligt det nya friluftsmåleri som han gick i bräschen för.

Lägg därtill Konstmuseets historia av välvilliga, alternativt statusmarkerande, donationer. Det ger presentationen ytterligare en dimension tillsammans med museitjänstemännens professionaliserade samlande/famlande mitt i (och efter) samtidskonstens brusande fors.

Det var mecenaten Pehr Swartz som skänkte samme Carl Skånbergs lilla Teatern i Taormina, en del av den stora samling som lade grunden till Konstmuseet. Museet äger ytterligare 20 verk av konstnären. Om nu någon skulle undra.

Invid hänger nyinköpta Flicka med docka av Eva Bonnier, målat någon gång på 1880-talet. Ett ljuvt och inkännande porträtt med härlig fräschör. Det är nyrestaurerat av Östergötlands museums konservator.

 

– Vi upptäckte värdet av att låna ut och visa på andra håll, säger Carin Fahlén apropå utlånet, efter visst övervägande, av Carl Larssons Frukost i det gröna till Finland år 2012.

 

Samtidigt är det en snabbrepetition av flera av senare års utställningar. 1909 års män, Ivar Arosenius, Randi Fischer, GAN och en rad samlingsutställningar väcks till liv i mitt minne. En tavla av Karl Nordström här, av Vera Nilsson där. De intima boxarna (av Fougstedt) som hängt här på ovanvåningen så länge jag kan minnas har bytt plats.

När kronologin får råda blir resultatet att verken för ett lågmält samtal med varandra, de har ju så mycket gemensamt att tala om. Man ser förskjutningar och avstamp. Krouthén är kvar utomhus hos den lille gossen som sover på marken, invid höstacken med hönorna som hänger strax intill. Medan Carl Larssons Frukost i det gröna är ett ateljéverk, sammanfogat av flera motiv.

– Plötsligt dök en annan målning av Eric Hallström upp på något av auktionshusen, säger Carin Fahlén när vi stannar till vid På ön. Mannen på tavlan är en rik ryss som var på besök. Tänk att få veta det så här långt senare.

 

Upphängt för diskussion. Tora Vega Holmströms verk Negrer som lyssna till musik från 1929.

 

När 1800-talet vänt i 1900-tal söker sig konstnärerna nya motivvärldar, rentav nya principer och metoder för skapandet. Stadens förändringar, nya färgskalor, rentav nya människor måste gestaltas på nya sätt.

Nästa stopp är vid Tora Vega Holmströms Negrer som lyssna till musik från 1929. En studie i form och färg, liknande andra porträtt i hennes samtid. En del av konsthistorien men inte oproblematisk, ta bara titeln! (Att framställningar av mörkhyade personer är laddat visar den nu pågående utställningen Det egna ansvaret… på Arbetets museum.)

– Vari ligger problematiken i dag med det här verket? Den frågan vi måste ställa, påpekar Carin Fahlén. Det är jätteintressant för skolorna att jobba med den.

Årtionde för årtionde söker sig utställningen framåt i galleri 2. Albin Amelin, Sven Erixon, Vera Nilsson. För att göra omstart i galleri 1 med GAN och Carlsund. För nu rör sig konsten mer ryckvis, följer fler trådar. Carin Fahlén påminner om de två konstnärernas närhet till till de tre planen – Norrköping/Sverige/det internationella.

– Tänk på Otto G Carlsund, kosmopoliten från S:t Petersburg som kommer till släkten i Norrköping, säger Carin Fahlén om favoritkonstnären.

 

Med raska kliv mot vår egen samtid. Närmast Lars Hillersbergs Hommage.

 

– Vad är det folk vill se när de kommer hit? Det är svårt att inte visa Carl Larsson, Grünewald eller GAN.

Isaac Grünewalds vackra träd rör sig lojt i sommarvinden. Kanske Cecilia Edefalks En annan rörelse också hör till de omistliga, åtminstone i framtiden? Med all säkerhet Lena Cronqvists Modern. Och där är Pierre Olofssons Krumelur, som blivit Konstmuseets grafiska symbol.

– Det är mycket Stockholmare nu. De kommer för nya temautställningen Hem Längtan men går sedan upp hit och blir överraskade av att det är så fint, säger museianställde Bo Barv som rör sig i salarna med jämna mellanrum.

Verken spränger inte gränser längre, de hör till historien. Ulf Lundkvists Kassörska hänger i de fina salongerna invid Lars Hillersbergs omvända Maodemonstration Hommage. Utställningen i sig är ett sätt att skriva och skriva om konsthistorien. Om fem år är det dags igen.

– Det ska inte ta så lång tid som 18 år, som den förra hängningen, understryker Carin Fahlén.

Ulrik Samuelssons installation Nature morte (här visas en del av den) är det enda verk som känns direkt avväpnat. I den öppna ljusa salen är den inte mer än sina delar, en svartlackerad eka framför en grön skog av hängda handskar.

Kvar hänger Johan Fredrik Höckerts jättelika Gudstjänst i Lövmocks fjällkapell från 1855. På ett podium sitter nyförvärvet, 2013 års vängåva, Charlotte Gyllenhammars Betraktaren vänd mot samernas högtid. Det är öppet för nya samtal.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Nils-Göran Tillgren

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KONSTMUSEET Norrköping

6 juni 2014 – ?
Samlingarna
Galleri 1 o 2

LÄNKAR
Norrköpings Konstmuseum hemsida
Mot stereotypa bilder på Arbetets museum reportage Kultursidan.nu 13/7 2014
Konstmuseet öppnar från Ellen Key reportage Kultursidan.nu 5/6 2014
Konstmuseet firar (100) år i goda vänners lag reportage Kultursidan.nu 8/3 2013
Konstmuseets nya vängåva reportage Kultursidan.nu 17/10 2013
Nära naturen – landskap ur Konstmuseets samlingar reportage Kultursidan.nu 9/5 2012
Höstens Vår salong helt uppåt väggarna reportage Kultursidan.nu 28/9 2012
Konsumera mera reportage Kultursidan.nu 11/2 2011
GAN i helfigur reportage Kultursidan.nu 30/9 2011
Ivar Arosenius reportage Kultursidan.nu 19/9 2010
Hatten av för Pehr Swartz reportage Kultursidan.nu 14/10 2010
Randi Fisher i helfigur reportage Kultursidan.nu 26/11 2010