Oskar Humlebo alias Moto Boy spelade i Knäppingsborg på tisdagskvällen.
Det känns avskalat, vackert och ärligt
Jag läser i tidningen idag att det släpps en Twin Peaks-box snart. Lustigt… jag var ju där igår. I Twin Peaks, alltså. Fast det påstods att det var Knäppingsborg.
Men så lyssnade också Oskar Humlebo på ledmotivet till serien varje kväll när han skulle somna i tio-elva-årsåldern hemma i Hudiksvall. Och gissa om det hörs! Musiken är drömsk, svepande och framförs i ett lugnt tempo. Den är som en sval smekning på kinden i den heta sommarnatten.
Han har hunnit arbeta som turnégitarrist med The Cardigans, turnerat med The Ark, spelat gitarr i uppsättningen av Jesus Christ Superstar i Malmö och sjungit i Monteverdis L’Orfeo på Wermlandsoperan. Med mera. Och gett ut tre plattor under namnet Moto Boy.
Bäst når han fram när han är ensam på sin odistade gitarr.
Innan konserten är jag säker på att jag kommer att få se en androgyn figur med läppstift och skinnjacka som sjunger i falsett. Men det var inte ett rätt. Jo, vid ett par tillfällen går han upp i falsett, men det är också allt. Jag gissar att han har tröttnat på schablonbilden av sig själv och nu låter musiken tala. Och det gör han rätt i. Här behövs inget extra tingeltangel.
Han spelar en smäktande odistad elgitarr och har hjälp på scenen av en kille på halvakustisk elgitarr och en tjej på klaviatur. Och två stycken MacBook Pro, inte att förglömma. För på något sätt låter det av trummor och stråkar ur högtalarna. Det är mycket snyggt, men omöjliggör förstås improvisation. Så är det också vid de tillfällen Moto Boy är ensam med gitarr som han verkligen når fram. Det känns avskalat, vackert och ärligt.
En cover spelar de under kvällen. ”En underbar låt från 1962 som jag trodde jag var ensam att ha upptäckt, innan jag förstod att alla andra också hade gjort det.”, säger Moto Boy. Och visst nynnar vi alla med i Regniga natt av Anna-Lena Löfgren (även om vår natt är både molnfri och tropisk). Moto Boy på gitarr och de andra enbart på stämsång gör ett fint avbrott mitt i spelningen.
Från ovan. Moto Boy spelade en cover på Anna-Lena Löfgrens Regniga natt.
Flera låtar handlar om väntan och längtan, och ett vemod är ständigt närvarande. Vi talar inte om dansmusik. Om man inte vill stå stilla och svaja. Det går så långsamt att man skulle somna om det nu inte fanns en sån spänning i musiken. I stället griper den tag.
Keep your darkness secret, sjunger han. Och visst anar man ett djup. Det är släkt med The Ark, glamrock och dragshow (även om läppstiftet saknas i kväll). Mot slutet av spelningen går den digitala trummaskinen lite fortare och precis innan det börjar rocka tar konserten slut. Visst är det prisvärt med gratiskonserter, men ack så gärna jag hade velat ha mer än en timme! Då hade det kunnat förvandlas från spännande till magiskt.
Text och foto: Michael Strandhed
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
RESTAURANGTORGET KNÄPPINGSBORG Norrköping
29 juli 2014
Moto Boy
LÄNKAR
Moto Boy hemsida facebook YouTube
Knäppingsborg hemsida
Fritt fram för Edda Magnason recension MED SÄSONGSPROGRAM Kultursidan.nu 25/7 2014